Dock var den verkliga skaparen av den armeniska moderna litteraturen Khatchatour Abovian (1804-1848). Denne store författare studerade som vi tidigare har nämnt vid universitetet i Dorpat och var den förste armeniske författare som lämnade det gamla klassiska armeniska skriftsättet och började skriva sina verk på det vardagliga språket, vilket gjorde att hans verk fick stor publicitet. I verkligheten var det så att armenierna sedan flera sekler tillbaka hade börjat använda den nya och vardagliga armeniskan i sin konversation medan deras skrifter fortfarande avr skrivna på den gamla eller snarare den klassiska stilen. Därmed var det självklart att dåtidens publikationer hamnade hos en sluten krets bestående av intellektuella, vetenskapsmän och präster och inga andra.
Genom att använda den moderna armeniskan i sina verk för första gången skapade Abovian en ny litteratur som verkligen kunde nå samhällets alla individer. Macler skriver: "och detta var på den tid då befrielsetankarna hade dykt upp i Främre Orienten och Östeuropa och för dessa nya tankar behövdes ett nytt språk och en ny litteratur". 116
Abovians mest kända verk är en episk roman med titeln "Armeniens sår" (Verk Hayastani). I detta verk har författaren återgett den armeniska bondens liv i byn Kanaker i närheten av Jerevan, där Abovians familj ägde mark och han beskriver även det armeniska folkets plågor och misär under främmande makts styre.
Abovian var inte bara en stor armenisk författare utan även en entusiastisk fosterlandsälskare som ägnade sitt liv åt återuppståndelsen av sin nation. Han som hade förutspått den armeniska nationens renässans ägnade sitt liv åt att höja det armeniska folkets kulturella nivå och att introducera Armenien och dess folk för främmande nationer. 117
Bland de andra namnen som har gjort den armeniska litteraturen känd under 1800-talet är: i Östarmenien, Perdj Proshian, Mikael Nalbandian, Stepanos Nazarian, Grigor Artzrouni, dramaförfattaren Soundoukian, språkvetaren Patkanian, poeten Kamar Katiba och Dzevents som har skrivit korta episka historier om Nya Armeniens epos och historikern Emin och biskop Aivazovski och till slut den store romanförfattaren Raffi (1837-1888).
Man kan säga att Raffi har betytt lika mycket för Armeniens historia som Taras Schwetschenko för Ukrainas moderna historia. Även han kunde med återupplivandet av det armeniska folkets stora och ärorika historia och bakgrund, precis som Schewtschenko för sin nation, tillföra en avgörande kraft åt armeniernas nationella rörelse.
Bland Raffis verk kan vi nämna följande romaner: "Khent" (Den galne) och "Jallaledin" 126 vilka båda är från 1877-1878 och berättar om det armeniska folkets misär och plågor under turkarnas förtryck, romanen "Kaytzer" i vilken romanens hjälte slåss för sitt folks frihet och till slut en rad historiska romaner bland vilka "Samuel" är den mest berömda 129.
Denna högaktade författare räkans som en av de bästa tolkarna av den armeniska nationens sentiment och dess tankar. Han har lyckats fånga den armeniska nationen i dess mänskliga drag och därmed visa det som värderas allra högst hos den. 130
|
