Bertrand Bareilles skriver i sin tur: "Sultan Mahmud II valde sina första medarbetare, för utförandet av reformerna, bland armenierna." 182
När man i början av 1900-talet började ge en västerländsk struktur åt det ottomanska imperiets administration och organisation var det endast på grund av turkarnas primitivitet som man tvingades vända sig till armenierna och be dem om hjälp. Armenierna, tillsammans med grekerna, försåg regeringen med många av det ottomanska rikets bästa administrativa förmågor. Seignobos skriver: "Armeniska bergsbor innehade majoriteten av posterna vilka krävde en seriös person och speciell kunskap i låglandet över hela Mindre Asien" 183.
Sir Edwin Pears skriver följande vid beskrivandet av det ottomanska imperiets allmänna administration: "Denna organisation hittade smarta, kompetenta och pålitliga medarbetare i synnerhet bland armenierna. När dessa förstod att det inte gick att blunda för korruption och muthärvor, som var en del av Orientens vanor, och att regeringen skulle komma att bistå dem i deras kamp mot denna opassande vana så förvandlades de till kunniga och ärliga medarbetare för regeringen. Och det var de som för första gången bevisade att även Turkiet kan utbilda kunniga och ärliga tjänstemän." 184
Och Bertrand Bareilles skriver: "De flesta regeringstjänstemän i det ottomanska Turkiet valde en grek eller en armenier som sin rådgivare i reformfrågor och dessa "tuggade maten åt dem" som det heter." Författaren, som själv är en av de främsta franska turkexperterna, nämner två namn bland dessa "rådgivare", nämligen Dr. Serop Vitchenian som var rådgivare åt Fuad pascha och Grigor Odian, medarbetare till Mohadet pascha som är författare till den ottomanska grundlagen från 1876. 187
Och det var så som Armenien under 1800-talet försåg det ottomanska styret med åtskilliga tjänstemän och direktörer vilka, om inte i europeiseringen av imperiet, åtminstone hjälpte till med moderniseringen av det. Dessa direktörers och tjänstemäns alla ansträngningar var avsedda att få det ottomanska imperiet in i frihetstänkande banor, en väg som Frankrike följde, då de flesta av dessa direktörer hade fått sin utbildning i Frankrike och uppfostrats där.
Även i Ryssland hade armenierna, åtminstone fram till den tid då S:t Petersburg började sin antiarmeniska policy, försett regeringen med flera värdefulla tjänstemän. Lord Bryce hade under sin resa till Ryssland i 1876 lagt märke till att, precis som den europeiska delen av Ryssland där baltiska sakkunniga hade en stor roll i regeringsarbetet, så var det armenierna som hade denna roll i Kaukasus och försåg regeringen med de bästa sakkunniga tjänstemännen inom den allmänna sektorn. 188
Bland alla de armenier som har dykt upp i administrativa ämbeten eller regeringsråd och har utmärkt sig i sitt arbete kan vi nämna tre viktiga namn: General Loris Melikian i Ryssland, Poghos Bey Yousofian och Nubar Pascha i Egypten.
|
|
|
