Mensjevikisk oro för Batum
I sin roll som ordförande för Transkaukasus fredsdelegation korresponderade Akaky Chkhenkeli både med Tiflis-regeringen och den osmanska delegationen. Dock var han även en georgisk politisk ledare och i denna egenskap kommunicerade han i hemlighet med sina mensjevikiska kollegor. Telegrammen som hade utbytts under andra veckan i april 1918 var i synnerhet relevanta i frågan om Batum. Chkhenkeli uppmanade det georgiska nationella rådet att ta bestämd och tydlig ställning och påpekade att, även om förlusten av Batum på ett svårt sätt skulle skada Georgiens integritet, så var det nödvändigt för att acceptera avtalet i Brest-Litovsk. Den 10 april förkastade Zhordania, Tsereteli, Ramishvili och Gegechkori denna åsikt då övergivandet av denna region skulle vara liktydigt med självmord för Georgien och det mensjevikiska partiet. De verkade föredra fiendens ockupation av hela Georgien framför förlusten av Batum. I separata telegram påpekade Ramishvili och Gegechkori att man åtminstone måste rädda hamnområdet i Batum. Chkhenkeli påstod att till och med detta var omöjligt, och den 11 april varnade den mensjevikiska kvartetten att om turkarna erövrade Batum genom en militärmanöver så skulle de inte stanna där. Vägen till Tiflis skulle leda Vehib Pascha in i Transkaukasus hjärta. 99 Chkhenkeli hade formulerat definitiva och logiska övertygelser, men hans kollegor grävde andra vägar ut ur dilemmat.
Medan Chkhenkeli korresponderade med Rauf Bey, Tiflis-regeringen och de mensjevikiska ledarna försökte han även att tygla de turkiska militärerna. Den 10 april bad han general Vehib att stoppa operationerna runt Batum, åtminstone fram tills Seimen hade kommit fram till ett beslut om att acceptera Brest-Litovsk. Dagen efter telegraferade Chkhenkeli och Vehib Pascha tillsammans till Batums befälhavare, general Gedevanov, att alla stridigheter skulle avbrytas, medan Vehib ensidigt varnade den georgiske officeren att om aggressionerna skulle fortsätta efter klockan arton, så skulle den turkiska armén starta en offensiv. Detta hot följdes den 12 april av ett ultimatum till Gedevanov om att evakuera staden innan klockan sexton dagen efter. Vehib lovade att endast fästningen skulle ockuperas och att manskapet ur den georgiska armén skulle tillåtas att behålla alla sina vapen och utföra en formell reträtt. Om man inte fick något positivt svar innan middag den 13 april skulle ansvaret för de oskyldiga offrens blod inte skyllas på det turkiska befälet, som dessvärre inte skulle ha något annat val än att ta alla försvarare av Batum till fånga. 100 Noi Ramishvili var i Batum då ultimatumet anlände och bad enträget Chkhenkeli att försöka övertyga turkarna att om staden skulle skonas så skulle Transkaukasus acceptera varenda annan detalj i Brest-Litovsk-avtalet. Svaret var negativt. Vehib skulle varken skjuta upp eller ändra sina order. Endast den omedelbara evakueringen av Batum skulle stoppa den turkiska kroksabeln. 101
|