Ett stort antal av dessa armeniska officerare lyckades uppnå hög rank inom den bysantinska armén och listan över de armeniska befälhavarna inom Bysans armé är lång. Dessutom så var det bland dessa befälhavare som Bysans valde generalguvernörer för Mindre Armenien vilket var en del av det bysantinska imperiet.
Det var fr.o.m. 500-talet, d.v.s. den ärorika regeringstiden för kejsar Justinianus som flera av de större armeniska befälhavarna tjänstgjorde i den bysantinska armén, bland vilka vi kan nämna Artabane, Aratios, Artavazd, Jean de Patrice, Pierre Arazeni, Hamazasp Mamikonian, Arshak som ledde garnisonen i Sura m.fl. 47
Dock hette den mest berömda av dessa befälhavare Nerses (Narses) med öknamnet "Eunucken",
som tillsammans med Belisaire är de två största militära ledare under dynastin Justinien.
Nerses, som föddes omkring år 473 i Armenien, lämnade landet som var under persisk ockupation och började tjänstgöra i den bysantinska armén. Han avancerade snabbt inom armén, något som tycks ha skett tack vare kejsarinnan Theodoras, hustru till kejsare Justinianus, tycke för Nerses. Kejsarinnan var en dam med en dunkel bakgrund som hade ett varmt hjärta. Hennes stolta replik till sin make, kejsar Justinianus, har gått till historien. År 532 ville kejsaren, på grund av en kupp i imperiet, för en stund fly landet och när han beordrade hustrun att följa med svarade hon: "Om kejsaren vill fly så är han fri att göra så, då han har pengar och fartyget står redo. Men var medveten om att din handling är värdig tjänarna och tjuvarna. Jag stannar och dör här och tycker om det de säger om att den kungliga purpurblåa färgen utmärkt passar begravningssvepningen"
Nerses, vid sidan av Belisaire (som hade den stora fördelen att ha den berömda historikern Procope som sekreterare) spelade en avgörande roll i nedslagningen av upproret.
När Belisaire, efter återerövringen av Nordafrika fick uppdrag att erövra Italien som var i barbarernas händer var han segrande i Sicilien, Neapel och sedan Rom och Ravenna, men under den andra kampanjen (544-548) förlorade han slaget mot goterna vilka leddes av sin kunnige ledare Totila. Det var då som Nerses tog över och avvärjde den överhängande faran mot imperiet och t.o.m. gick om Belisaire. Det kunde han åstadkomma, inte med större mod då det i princip var omöjligt, utan med större djärvhet och beslutsamhet. Nerses besegrade goterna först i Taginae (552) och sedan i Campanien. Sedan tog han tillbaka hela Italien som var i frankernas händer 55. På så sätt möjliggjorde han återskapandet av det romerska imperiet för en sista gång.
I dessa dagar under kejsar Justinianus regering, sträckte sig det romerska imperiet från alperna till den armeniska platån och den västra delen som hade återerövrats och leddes av Nerses, med regeringssäte i Rom där han regerade fram till år 568 som Patriark. Alla hans slag hade han utkämpat med en begränsad bysantinsk armé som uppgick till knappt 25 000 man.
|
