Armenien
Urartus civilisation
Segern för Självständighet
Dynastin Artashesian på Armeniens tron
Armenien mellan Rom och arsaciderna
Antagandet av Kristendomen
Försvaret av kristendomen
Armenien under dynastin Bagratounian
Kilikien - Den Nya Armenien
Armenien under turaniskt styre
Armeniens renässans eller återuppståndelse
Östfrågan
Ryssland i Kaukasus
Den armeniska frågan
Kamp på två fronter
Tsarryssland mot armenierna
Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-
Första världskriget
Armeniens återuppståndelse
Armenien på väg mot självständighet, 1918
- Armenien på väg mot självständighet, 1918
Östarmenien
Västarmenien
De hoppfulla åren (1914-1917)
"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)
Bolsjevikrevolutionen och Armenien
Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)
Dilemman (mars-april 1918)
Krig och självständighet (april-maj 1918)
Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien
Supplikanterna (juni-oktober 1918)
Sammanfattning
Sovjetiska Armenien
Den andra självständiga republiken Armenien
Summa summarum
|
Turkarnas nederlag sågs som ett rop på förening över hela Armenien. I Vaspourakan där invånarna av Bysans hade lämnats åt sitt öde, såg folket fram emot att den armeniske kungen skulle driva ut de seldjukiska turkarna ur deras hemland. Under ledning av den djärve Khachik, känd som "Lejonet", gjorde armenierna uppror och turkarna tvingades dra sig tillbaka mot Khoi och Salmas.
Kung Gagik II hade nyss blivit av med de seldjukiska turkarna då han återigen tvingades stå emot ett nytt bysantinskt anfall. Kejsar Konstantin "Monomak" IX ville fortsätta sina föregångares planer och skickade därför en armé för erövringen av det bagratouniska Armenien och hetsade samtidigt Dvins arabiske emir, Aboul Asvar att anfalla Armenien från öst.
Men kung Gagik II lyckades bli av med Aboul Asvar genom att skicka gåvor till honom och koncentrerade hela sin styrka mot Bysans armé och fick dem att fly. 81 På detta sätt bevisade denna unge kung sin värdighet till tronen och bevarandet av traditionen för de stridande kungarna, en titel som hade gått i arv till honom från de allra första kungarna i den bagratouniska dynastin. "Han hade alla de egenskaper som kännetecknade en värdig kung och det redan i hans låga ålder. Han var en smart, beläst och artig ung man som var respektingivande men samtidigt en dygdens man och om förräderiet inte hade förstört hans arbete skulle han utan tvekan ha lyckats bevara Armeniens självständighet." 82
Bysans hade kommit underfund med om att det som man inte hade lyckats erövra med våld kunde tas med förräderi.
Gagik II begick det stora misstaget att förlåta Vest Sarkis för hans högförräderi mot kronan. Denne förrädare var fortfarande Bysans undersåte med det naiva hoppet att ifall Bysans skulle ockupera Armenien så skulle han utses till ny kung. Med Vest Sarkis hjälp inbjöds den östromerska kejsaren kung Gagik II till Konstantinopel för att underteckna ett permanent fredsavtal. Gagik II gick i fällan och åkte till Konstantinopel. Där krävde kejsaren att den armeniske kungen skulle avsäga sig tronen till honom och då Gagik II vägrade göra så kastades han i fängelse på order av kejsaren.
Därefter skickade Bysans en ny armé till Armenien som nu var herrelöst. Armenien som nu var utan kung funderade ett tag att erbjuda landets tron till den bagratouniska dynastins georgiska gren.
Till slut lyckades grekerna med hjälp av Ärkebiskop Petros avskyvärda förräderi inta Armenien (1045). Så fort Bysans intog Armenien förvandlade man landet till en provins i imperiet och påbörjade storskalig plundring, beskattning, mord och religiös förföljelse och trakasserier, något som direkt intensifierade det armeniska folkets fientlighet och vrede gentemot Bysans. De enda delar av Armenien som fortfarande var självständiga Kars som lyckades bevara sin existens i några decennier till och armeniska #M-Lori (kungadöme), 1000-talet#Lori som tack vare sitt geografiska läge var säkrare och fortsatte sin självständighet i ytterligare 100 år.
|
|
|