Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
Index

Armenien

Urartus civilisation

Segern för Självständighet

Dynastin Artashesian på Armeniens tron

Armenien mellan Rom och arsaciderna

Antagandet av Kristendomen

Försvaret av kristendomen

Armenien under dynastin Bagratounian

Kilikien - Den Nya Armenien

Armenien under turaniskt styre

Armeniens renässans eller återuppståndelse

Östfrågan

Ryssland i Kaukasus

Den armeniska frågan

Kamp på två fronter

Tsarryssland mot armenierna

Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-

Första världskriget

Armeniens återuppståndelse

Armenien på väg mot självständighet, 1918

- Armenien på väg mot självständighet, 1918

Östarmenien

Västarmenien

De hoppfulla åren (1914-1917)

"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)

Bolsjevikrevolutionen och Armenien

Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)

Dilemman (mars-april 1918)

Krig och självständighet (april-maj 1918)

Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien

Supplikanterna (juni-oktober 1918)

Sammanfattning

Sovjetiska Armenien

Den andra självständiga republiken Armenien

Summa summarum

FöregÃ¥ende sida Sida 150 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
Till denna lista ska man lägga landets andra produkter som Nya Armenien exporterade till västvärlden bl.a. läder, bearbetade skinn och siden. 143

Samtidigt hade Nya Armenien förvandlats till ett viktigt centrum för textilindustrin, speciellt inom produktionen av ylle- och sidentextil. Heyd skriver att venetianarna lärde sig produktionen av ylletextiller av armenierna. Senare öppnade venetianarna själva produktionsplatser i Kilikien vilka producerade textil åt dem. 144

Nya Armeniens viktigaste handelsplatser var städerna Lajazzo (Aias), Tarsus, Mamistra (Misis), Adana, och Sis.

Men vid sidan om landets produkter och dess export, berodde Nya Armeniens betydelse och vikt inom handeln på en annan sak, nämligen möjligheten till transithandeln som under en kort tid förvandlade Kilikien till ett handelscentrum och en av de större handelsplatserna mellan öst och väst.

Precis som Heyd påpekar låg Nya Armenien väldigt bra till geografiskt när det gäller den viktiga transithandeln. Detta land hade en lång kustremsa i förhållande till sin yta. Dess viktigaste hamnar var några städer vid Medelhavskusten bl.a. Lajazzo och Gorigos. Dessutom var även Tarsus en hamnstad då havsnivån här gick betydligt högre inåt land än idag och floden Cydnus (dagens Tarsus-tchai) rann genom denna stad och var inte fylld med sand som den är nu. Dessutom, inåt landet anknöts städerna Adana och Mamistra med havet genom fartygstrafik på floderna och fartygen kunde, förutsatt att de inte var alltför tungt lastade, åka från havet till dessa städer. 146

Denne författare har också påpekat att Nya Armenien eller Kilikien, som låg i vinkelspetsen mellan Mindre Asien och Syrien, var en punkt som karavanerna måste passera genom. Huvudvägen som knöt ihop Syrien via Konien med Konstantinopel, där Arabiens och Eufrats vägar slutade, gick igenom hela Nya Armenien.

En annan handelsväg vilken kom från Centralasien och gick via Persien (Tabriz) och Stora Armenien till Medelhavet, gick genom Malatya och Marash till Koliken. Och till sist den tredje och viktiga handelsvägen som knöt samman Kilikien, via norra Syrien och Bagdad, med Persiska viken. Det var via de två sistnämnda handelsvägarna som Centralasiens och Indiens produkter kom till Nya Armenien och därifrån fraktades vidare till västvärlden och t.o.m. till andra hamnar i Medelhavet.

Naturligtvis fanns det en konkurrerande väg vilken gick genom Egypten och slutade i hamnstaden Alexandria, men ömtåliga och delikata kryddor så som peppar, nejlika, muskot, ingefära, kanel och liknande transporterades företrädesvis via vägen Tabriz-Stora Armenien-Nya Armenien, eller via Persiska viken-Bagdad-Nya Armenien. Då vikten hos dessa varor var väldigt låg jämfört med deras höga värde så spelade det inte någon roll att de transporterades över längre sträckor och fraktkostnaderna påverkade inte slutpriset anmärkningsvärt. Däremot fick man betala höga tullavgifter i Egypten på grund av varornas väldigt höga värde. Men det allra viktigaste skälet till detta val var att risken för att dessa ömtåliga kryddor skulle förstöras var betydligt högre vid transport till havs än över mark. 147