Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
Index

Armenien

Urartus civilisation

Segern för Självständighet

Dynastin Artashesian på Armeniens tron

Armenien mellan Rom och arsaciderna

Antagandet av Kristendomen

Försvaret av kristendomen

Armenien under dynastin Bagratounian

Kilikien - Den Nya Armenien

Armenien under turaniskt styre

Armeniens renässans eller återuppståndelse

Östfrågan

Ryssland i Kaukasus

Den armeniska frågan

Kamp på två fronter

Tsarryssland mot armenierna

Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-

Första världskriget

Armeniens återuppståndelse

Armenien på väg mot självständighet, 1918

- Armenien på väg mot självständighet, 1918

Östarmenien

Västarmenien

De hoppfulla åren (1914-1917)

"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)

Bolsjevikrevolutionen och Armenien

Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)

Dilemman (mars-april 1918)

Krig och självständighet (april-maj 1918)

Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien

Supplikanterna (juni-oktober 1918)

Sammanfattning

Sovjetiska Armenien

Den andra självständiga republiken Armenien

Summa summarum

FöregÃ¥ende sida Sida 167 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
Dessa fem furstendömen i Karabakh styrdes var och en av en armenisk ätt som hade fått titeln Melik (prins) och var de följande: furstendömet Gulistan under ledning av familjen Melik Biglarian, furstendömet Djrabert under ledning av familjen Melik Israelian, furstendömet Khatchen under ledning av familjen Hassan Djalalian, furstendömet Varanda under ledning av Melik Shahnazarian och till sist furstendömet Tizk under ledning av familjen Melik Avanian. 37

På så sätt förvandlades Karabakh till centrum för återknytandet av armeniernas existens och fortlevnad. Dock hotades dess existens dels av de ofta förekommande striderna mellan de armeniska furstendömena och de angränsande muslimska styrena men även av den kortsynta policyn hos regeringen i Teheran när landet styrdes av trångsynta ledare.

I början av 1700-talet, under det långa kriget mellan det ottomanska imperiet och Persien, lyckades Karabakhs armenier att återfå sin totala självständighet under åtta korta år (1722-1730). Karabakhs armenier som hade drabbats av turkarnas attacker tog till en hård strid under ledning av sin nationella hjälte Davit Beg, men Karabakh föll till slut i turkarnas händer.

Men när den store persiske ledaren Nader Shah (Tahmaseb Gholikhan) tog över makten i Persien och körde ut turkarna från områden som de hade ockuperat (1735) återfick Karabakh sitt gamla system.

Trots detta försökte Nader Shahs efterträdare att ta ifrån Karabakhs prinsar deras befogenheter. Vid slutet av 1700-talet lades Karabakh i ruiner som följd av långa krig mellan olika turaniska folk och det persiska hovet. Karabakhs armenier riktade då sina intressen mot den stormakt som kom norrifrån och hela tiden expanderade söderut. Denna stormakt var Ryssland.

Ryssland lyckades äntligen, i slutet av 1800-talet, överta Karabakh och dagens Azerbajdzjan. Men i det enorma och maktcentraliserade ryska imperiet fanns det inte längre plats för självständiga regeringar eller furstendömen och Karabakh förvandlades helt enkelt till en provins inom det ryska imperiet.

Trots det är den roll vilken Karabakh har spelat i Armeniens historia inte utan betydelse utan t.o.m. ganska stor. Detta område var, tillsammans med Taurusbergen och Sasoun, den sista tillflyktsorten för Armeniens självständighet och självstyre. Medan resten av det armeniska folket befann sig under främmande styre och bar slavarnas kedja runt halsen, kunde Karabakhs armenier, vilka regerade över sig själva, hålla de gamla armeniska egenskaperna vid liv, speciellt de krigiska sederna och den aktiva och kreativa andan i företagandet.