Armenier, georgier och muslimer i Transkaukasien
Annekteringen av oblasterna Kars och Ardahan till imperiet utökade ytan av Transkaukasien till över 208 000 km2. Den uppskattade befolkningen i hela regionen år 1886 var 4 700 000 av vilka 940 000 (20 %) var armenier, 1 200 000 (25 %) georgier och 2 200 000 (45 %) muslimer (turkar, tatarer, kurder). Av den sistnämnda gruppen var 1 140 000 tatarer. Paradoxalt nog levde endast mindre än 1 av Transkaukasiens armenier i Jerevan guberniia, där de kristna utgjorde en majoritet i endast tre av provinsens sju uezder. 34 Jerevan uezd, provinsens administrativa centrum, hade endast 44 000 armenier jämfört med 68 000 muslimer. Vid tiden för den ryska folkräkningen år 1897 hade dock armenierna etablerat en knapp majoritet, 53 %, i guberniian. Denna siffra hade 1916 ökat till 60 % eller 670 000 av dess 1 120 000 invånare. Denna anmärkningsvärda ändring av provinsens etniska karaktär hade skett strax innan bildandet av republiken Armenien, samtidigt som det fanns ett solitt block av 370 000 tatarer vilka fortsatte att dominera de sydliga distrikten, från utkanterna av Jerevan ända fram till den persiska gränsen. 35
Om den etniska densiteten kan ses som en indikation på styrka, hade georgierna, koncentrerade i Kutaisi och Tiflis guberniiorna, den mest gynnsamma ställningen medan armenierna som var utspridda över alla provinser i Transkaukasien hade den mist gynnsamma. Enligt rysk befolkningsstatistik från 1917 var 1 783 000 armenier, d.v.s. 22 % av Transkaukasiens totala 7 500 000 invånare utspridda enligt följande:
Tillväxten av den armeniska politiska medvetenheten ledde till ett ökat missnöje med de administrativa uppdelningarna i Transkaukasien. Angränsande till Jerevan guberniia men tillhörande andra provinser fanns det flera distrikt med stor armenisk majoritet. Armenierna fick tillfälle att visa sitt missnöje och få upprättelse år 1905 av vicekung greve I. I. Vorontsov-Dashkov, som sammankallade en konferens för de inhemska ledarna vilka skulle överväga möjligheterna att introducera zemstvoer, jordbruksdistrikt med församlingar som skulle få ett begränsat ekonomi-, kulturell- och utbildningsinitiativ. 38 Tidigare hade få ickeryska områden i imperiet fått zemstvosystemet och även denna konferens 1905 och den påföljande 1909 misslyckades med att införa detta system i Transkaukasus. Trots denna motgång fick deltagandet i dessa konferenser de armeniska politikerna att utkristallisera sina förslag till ändring av provinsernas gränser. De insisterade på att omfånget hos jurisdiktionen i en zemstvo skulle motsvara det hos provinsen, vilken i sin tur skulle vara så etniskt homogen som möjligt. Armenierna borde ha tre zemstvo-provinser vilka tillsammans skulle omfatta hela Jerevan guberniia, de två södra okrugerna i Kars oblast, uezden Akhalkalak och Lori uchastok, både i Tiflis guberniia och i de bergiga områdena i Elisavetpol guberniia. 39 Det faktum att georgier och muslimer förkastade den armeniska planen är signifikant, eftersom dispyterna om Kars, Akhalkalak, Lori och Nagorno Karabakh överfördes till framtiden då Transkaukasus delades i tre separata stater. 40
|
|
|
