Hela östra delen av romarriket var den naturliga mellanhanden i denna handel, något som bringade enorma rikedomar till de inblandade länderna av vilka Armenien var ett.
Men Armenien hade sina egna varor som landet själv producerade. Dessa var samma produkter som producerades i Mindre Asien och Armenien var nästa länk i denna handelskedja. Armenien var rikt på metaller och exporterade metallföremål, ylleprodukter (Mindre Asien var romarrikets centrum för produktion av ull medan Syrien och Egypten var dess producenter av bomullsvaror), mattor, vin och läder. Det är onödigt att påpeka att Rom försörjde sig nästan uteslutande på produkterna från öst.
I Armenien fanns i synnerhet stora gruvor av koppar, järn, guld och silver som bidrog till uppkomsten av en stor tradition av metallarbetare, en yrkesgrupp vars rykte var känt i hela antikens värld. 82
Mindre Asien exporterade även stora mängder grödor som försörjde hela Grekland, men det är värt att påpeka att med hänsyn till romarnas svårigheter med försörjandet av sina soldater så verkar det inte som om Armenien vid denna tidsperiod producerade grödor i överflöde i exportsyfte.
Det skall även påpekas att de stora vägarna som på order av Neros efterträdare byggdes i Mindre Asien, vars militära vikt vi redan har nämnt, också hade en stor ekonomisk betydelse. Armenien kunde, genom routen Artaxata-Elegia-Trabizond och Salata-Melitene, med enkelhet uppehålla sin kontakt med Svarta havet, Mindre Asien och Kilikien och handeln mellan fjärran östern och väst kom att mer och mer gå genom Armenien, norra Persien och Kaspiska havet och Turkistan. Romarrikets handelsmän handlade oftast sitt siden från Kina genom resa via Armenien till Tashgurkan (med stor sannolikhet nuvarande Tasjkent).
Om den sociala strukturen i Armenien kan man säga att landet fortfarande inte hade bekantat sig med det system som försåg romarrikets jordbruk och armén, d.v.s. bonden som arbetade åt markägaren. Markerna tillhörde kungen, adeln och de religiösa templen, medan jorden brukades av bönderna som mer eller mindre ägdes av sina herrar. Endast den lilla delen av Armeniens befolkning som var någorlunda fri kunde bosätta sig i de högre markerna och ägna sig åt uppfödning av boskap och var seminomader. 84
Bönderna i byarna utgjorde den stora majoriteten av Armeniens befolkning och antalet städer och deras invånare var relativt litet i jämförelse med områdena vid Svarta havet och Medelhavet.
|
