Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
Index

Armenien

Urartus civilisation

Segern för Självständighet

Dynastin Artashesian på Armeniens tron

Armenien mellan Rom och arsaciderna

Antagandet av Kristendomen

Försvaret av kristendomen

Armenien under dynastin Bagratounian

Kilikien - Den Nya Armenien

Armenien under turaniskt styre

Armeniens renässans eller återuppståndelse

Östfrågan

Ryssland i Kaukasus

Den armeniska frågan

Kamp på två fronter

Tsarryssland mot armenierna

Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-

Första världskriget

Armeniens återuppståndelse

Armenien på väg mot självständighet, 1918

- Armenien på väg mot självständighet, 1918

Östarmenien

Västarmenien

De hoppfulla åren (1914-1917)

"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)

Bolsjevikrevolutionen och Armenien

Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)

Dilemman (mars-april 1918)

Krig och självständighet (april-maj 1918)

Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien

Supplikanterna (juni-oktober 1918)

Sammanfattning

Sovjetiska Armenien

Den andra självständiga republiken Armenien

Summa summarum

FöregÃ¥ende sida Sida 362 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
Man behöver bara jämföra påbudet "Om Västarmenien" med artikel IV för att förstå vreden hos de politiska ledarna i Västarmenien och Transkaukasus.

Men artikel IV visar inte hela räckvidden av skadan. Avtalet vid Brest-Litovsk gjorde eftergifter för ytterligare separata konventioner mellan Ryssland och var och en av axelmakterna. De två första artiklarna i det rysk-turkiska bilaterala avtalet detaljerade tidsgränsen såväl som procedurerna för den ryska evakueringen av Västarmenien, Kars, Ardahan och Batum. Den sovjetiska regeringen lovade att det inom åtta veckor inte skulle finnas någon rysk soldat i dessa distrikt och att man inte skulle utöva några vedergällningar mot landet eller befolkningen under detta tillbakadragande. Inget mer än en rysk division skulle stanna kvar i hela Kaukasus, och om den interna säkerheten krävde större antal styrkor än detta skulle axelmakterna informeras i förväg. 46 Armenierna som, trots förhandlingarna i Brest-Litovsk och de ryska deserteringarna, strävade efter att bemanna fronten drabbades särskilt hårt av artikel I, paragraf 5 i det extra avtalet: "Den ryska republiken ansvarar för att avväpna och upplösa de armeniska enheterna, bestående av ryska och turkiska undersåtar, vilka finns både i Ryssland och i de turkiska ockuperade områdena och skall helt skingra dessa enheter." 47

Andra klausuler utsåg kommissioner för att fastställa gränserna innan krigets utbrott och de territoriella gränserna för Kars, Ardahan och Batum.

Den fjärde all-ryska kongressen för sovjeterna, som hölls i Moskva, 48 ratificerade den 15 mars avtalet i Brest-Litovsk. Undertecknandet av denna "Tilsit-fred" kostade Ryssland över 1 ¼ miljoner kvadratkilometer och 60 000 000 invånare. 49 Enligt den leninistiska logiken skulle den eventuella och oundvikliga kommunistrevolutionen snart drabba Tyskland och därmed automatiskt göra slut på förödmjukelsen i Brest. Lenin uttryckte denna åsikt vid den ryska socialdemokratbolsjevikiska sjunde kongressen som, förutom att förlåta regeringens policy i Brest, antog Lenins förslag om byte av organisationens namn till det Ryska kommunistpartiet (RKP). 50

Avtalet i Brest-Litovsk förödmjukade och försvagade Ryssland, men det krossade Transkaukasus, där en temporär antibolsjevikisk administration hade formats. Dagen innan avtalet undertecknades räknade Lev M. Karakhan, sekreterare för sovjetdelegationen i Brest, i ett telegram till regeringen i Tiflis, upp de senaste ryska eftergifterna till Turkiet. Informationen gjorde Transkaukasus förstummat.