Under tiden kom de turkiska och tyska trupperna längs den transkaukasiska järnvägen allt närmare en väpnad konflikt. Den 1 juni, innan avtalen i Batum hade undertecknats, skickade greve von Schulenburg ett förkastande av det turkiska ultimatumet, riktat mot kontrollen av transportsystemet i Georgien. Privilegiet var reserverat för Tyskland. Hans meddelande förstärktes av två tyska divisioners ankomst till Poti. Den 5 juni instruerade general Kress den georgiske försvarsministern att förneka turkarna all information rörande järnvägsoperationerna. 69 Två dagar senare fick Ramishvilis kabinett ett telegram från von Lossow i Berlin som beskrev huvuddragen i det tyska överbefälets direktiv. I fall av sammanstötning med de turkiska styrkorna skulle de georgiska och tyska trupperna uppföra sig på ett vänligt sätt, men skulle samtidigt förklara att de var under order att stå fast på sina positioner. Under inga omständigheter skulle de överge sina positioner. 70 I det motstående lägret hade Vehib Pascha den 2 juni beordrat Shevki Pascha att ockupera den georgiska järnvägen och kräva att all tyska soldater som hans manskap stötte på skulle dra sig tillbaka. Om tyskarna skulle vägra att lyda eller göra motstånd skulle de tas till fånga och skickas till Kars. 71 En sammanstötning var därmed oundviklig enligt dessa två stridande order. Den 10 juni ryckte enheter ur den turkiska 9:e kaukasiska divisionen fram längs järnvägsspåret från Gharakilisa in i Tiflis guberniia och sköt mot två kompanier med tyska stationsvakter. Flera av vakterna sårades och ett flertal togs till fånga och skickades under eskort till Alexandropol. Denna "skandalösa incident" hotade att störa alliansen. Rasande över denna händelse krävde det tyska överbefälet att soldaterna skulle släppas omedelbart och att den osmanska framryckningen skulle stoppas. Om man inte lydde denna order omedelbart skulle de hundratals tyskarna i den osmanska arméns och regeringens tjänst återkallas. 72 Turkiet kunde inte överleva ett sådant förlamande slag. Enver Pascha, som fortfarande var i Batum, tvingades att återlämna de tyska fångarna. Tydligen för att tillfredställa Berlin ytterligare avlägsnade han Mehmed Vehib Pascha från posten som befälhavare för den 3:e armén. I och med att man hade hållit turkarna utanför Tiflis lättade tyskarna på sina andra krav och kompenserade Enver genom att tillåta honom en överlandaveny till Gandja. Den 17 juni slöt Kress och turkiska officiella representanter ett preliminärt avtal som definierade respektive lands transporträttigheter i Transkaukasus och utmärkte de tyska och turkiska influenszonerna i regionen mellan guberniiorna Jerevan och Tiflis. 73
Tvungen att kompromissa på flera punkter på grund av tyskarnas inblandning avskräcktes Enver inte alls från att med ännu större beslutsamhet fullfölja sin strategi för öst. I slutet av juni hade nya divisioner från den europeiska fronten anlänt till Kaukasus, där tre osmanska arméer väntade på instruktioner från Enver Pascha. Den 3:e armén som nu leddes av Vehibs kusin Essad Pascha, bestående av 3:e, 5:e, 36:e och 37:e kaukasiska divisionerna, fick i uppdrag att bibehålla order i alla territorier som man hade erhållit via avtalen i Brest-Litovsk och Batum. Den nyorganiserade 9:e armén, bestående av 9:e, 10:e och 11:e kaukasiska divisionerna och 5:e, 12:e och 15:e infanteridivisionerna, lydde under Yakub Shevki Pascha, vars tillfälliga högkvarter var i Alexandropol. Tillsammans utgjorde de 3:e och 6:e arméerna (den sistnämnda posterad i norra Persien) armégruppen i öst under general Halil Paschas befäl, Enver Paschas farbror. Uppgiften att befria Baku och köra ut britterna ur Persien och Bagdad låg hos denna grupp. 74 Redan då var Mürsel Paschas 5:e kaukasiska division på väg till Gandja, där den skulle utgöra kärnan i Nuris "islamiska armé" och stödja general Ali Agha Shikhlinskys azeriska styrkor. Tyskarna, som hade nått en preliminär överenskommelse med sin allierade, drog tillbaka sina styrkor till en rad byar norr om floden Kamenka och tillät därmed Mürsels styrkor att passera från Alexandropol och Gharakilisa in i Elisavetpols guberniia. Kress tillrådde nu den georgiska regeringen att låta turkarna inkräkta på den allra sydliga uchastoken i Tiflis guberniia. 75 Distriktet i fråga var Lori, skälet till oenigheter mellan Georgien och Armenien.
|
