Detta slag är ett av de viktigaste i världshistorien och det är egentligen detta slags utgång som så småningom resulterade i de seldjukiska turkarnas erövring av Konstantinopel fyra sekler senare. Tillsammans med W. S. Davis måste man undra och förvånas över att detta krig inte har fått en viktigare plats i historien.
Efter detta slag, gick det grekiska Mindre Asien, som ända från Antiken var en av världens mest fruktbara och produktiva regioner och den verkliga källan till försörjandet av Bysans styrkor, förlorat och förvandlades under några få decennier till en ruin.
Efter segern vid Manazkert gick de seldjukiska turkarna in i Mindre Asien och ända fram till Caesarea. Under den seldjukiska Melik Shahs, son till Alp Arsalan (som var en godhjärtad och vänlig sultan vars styre innebar några års lugn och ro för armenierna) regeringstid kvarblev deras regeringssäte i Persien, men en av Melik Shahs krigsherrar, Suleyman, avslutade erövrandet av Mindre Asien och hans söner grundade där ett seldjukiskt styre och valde Konien som sin huvudstad.
Denna erövring av Mindre Asien genomfördes tillsynes utan krig. I verkligheten var Bysans andra invånarna, med avseende på sina seder och vanor, inte särskilt lika Armeniens invånare. I Bysans var kriget för en yrkesarmé och så fort denna armé upplöstes kunde man inte längre hoppas på ingripande från Mindre Asiens civila invånare, vilka i sig var modiga krigare, men man kunde inte förvänta sig att de skulle ersätta den organiserade armén. 4
Och just detta faktum förklarar själv varför det gick så snabbt för de seldjukiska turkarna att erövra Mindre Asien. Därför hoppar Bysans historiker i ett steg från nederlaget vid Manazkert till att konstatera de seldjukiska turkarnas erövring av Mindre Asien, där de å ena sidan beskriver hur de seldjukiska turkarna fortfarande krigar i Armenien för att sedan, när man vänder bladet, på nästa sida vara framme vid Konstantinopels portar.
Dessa turkiska invånare i Mindre Asien kvarstod, under mer än två sekler, som tältboende nomader och det var först under 1300-talet som de började bosätta sig i städerna och vid jordbruksåkrarna. 5 Dagens invånare i Mindre Asien är egentligen resultatet av blandningen av de ockuperande turaniska folken och de inhemska invånarna i området där de flestas modersmål var grekiska och religionen var kristendom men som med tiden har förlorat både sitt språk och sin religion.
I början av 1100-talet var Armenien delat mellan olika seldjukiska krigsherrar vilka regerade i städerna Ani, Akhlat, Kars och Erzurum. Några små armeniska furstendömen fanns dock kvar i bergiga områden som Dzoraget, Zangezour, Sasoun och Moks och det verkar som att armenierna under denna period har haft en relativt stor påverkan på de seldjukiska turkarna, bl.a. på teknikens och konstens områden.
|
|
|
