Enligt historien lades den armeniska kyrkans första grunder av Jesus Kristus två apostlar, Bartholomeus och Thadeos 31 och deras arbete fortsatte med andra predikanter. Dessa var personer som kom från Syrien och som kom söderifrån, d.v.s. från dagens Edessa (Ourfa ). Men ett folk som armenierna, vars nationella identitet kännetecknades bl.a. av en stor och fanatisk förkärlek och lojalitet till sin gamla tro och sed, visade stort motstånd gentemot denna nya religion.
Trots att det fanns kristna i Armenien från allra första början och i synnerhet fr.o.m. första århundradets början, så fortsatte Armenien att vara troget sina hedniska gudar som var ganska primitiva, trots att de var mytomspunna figurer och återgivna med poetiska drag och besjungna i sånger och dikter. Denna hedniska tro var gemensamt för många av dåtidens nationer och folk, något som Bossuet på ett vackert sätt har återgett i sina välkända ord: "Allt var Gud förutom Gud själv. Människosläktet hade nått en sådan grad av okunnighet att hon dyrkade sina drömmar, lustar och fel".
Kristnandet av Armenien skulle först förverkligas tack vare den Helige Grigor Lousavoritch (Upplysaren), en man som har samma status i Armeniens historia som t.ex. S:t Patrik har i Irlands historia och som precis som Konstantin bär titeln "Apostel".
Grigor Lousavoritch, Armeniens apostel, var av partisk ätt och var enligt sägnen son till samme man som manipulerades av den sassanidiske kungen att mörda Armeniens kung, Khosrov I. Grigor och hans familj tvingades fly landet och sökte skydd i Caesarea, Kapadokien. Det var där som Grigor blev kristen.
Man berättar även att när Tirdat III, son till Khosrov I, efter sassanidernas attack mot Armenien tvingades fly landet, var det Grigor som hjälpte honom utan att avslöja sin identitet för kungen. Vid Tirdat III:s återkomst till Armenien, efter sassanidernas nederlag, var Grigor tillsammans med honom. Men när Tirdat III beordrade honom att vid ett besök i gudinnan Anahitas tempel i Erés (Erzindjan) lägga en krans i templet, vägrade han göra detta på grund av sin kristna religion. Kungen blev rasande och Grigor fängslades i en fängelsehåla, Khor Virap, och lämnades där för att dö. Enligt legenden matades han av en gammal kvinna som dagligen hissade ner bröd och vatten till Grigor genom ett hål i väggen. På detta sätt kunde Grigor överleva 13 långa år i fängelsehålan.
Hans frihet kom då kungen insjuknade in och alla läkare stod maktlösa. Man berättar att 40 kristna nunnor som hade flytt undan den romerske kejsarens förföljelser sökte asyl i Armenien. Tirdat blev kär in en av nunnorna, vid namn Hripsime, men hans kärlek förnekades av den kristna nunnan, vilket förargade kungen. Kungen lät avrätta alla efter lång tortyr. Händelsen satte djupa spår i Tirdat III:s psyke och hans hälsa försämrades dag för dag. Till slut gav läkarna upp och alla väntade på det oundvikliga slutet. En natt drömde kungens syster att Grigor kunde bota hans bror. Dagen därpå skickade man en tjänare till fängelsehålan för att hämta Grigor, även om man antog att han var död sedan länge, men till allas förvåning återfann man honom levande och Grigor kunde hela kungen och lätta på hans skuldkänslor. Detta påverkade Tirdat III oerhört och slutade med att han konverterade till Kristendomen (år 288). År 301 e. Kr. proklamerades Kristendomen som Armeniens officiella statsreligion. 36
|
|
|
