Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
FöregÃ¥ende sida Sida 154 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
Bland andra verk måste man nämna historien av Matteus från Ourfa vilken omfattar åren 952-1136, prästen Grigors historia, Roubinian dynastins historia skriven av Vahram Raboum, sekreterare till kung Levon III och historien om händelserna mellan åren 952-1274 som befälhavaren Smbat har efterlämnat.

Till dessa ska man lägga flera verk om helgonen (t.ex. Tarsus ärkebiskop Nerses Lambrons Böner och kommentarer om religiösa seder och vanor) medicinska och språkvetenskapliga verk etc.

Bland alla dessa verk är utan tvekan de armeniska historiska verken om denna periods händelser av stor betydelse, då är till stor hjälp för att kasta ljus över korstågens historia och dess detaljer. 166

Roubinandynastins kungar har även efterlämnat en vacker myntsamling från medeltiden.

Till slut är det nödvändigt att man pekar på den viktiga roll som de armeniska arkitekterna och byggnadsarbetarna, d.v.s. arvtagarna till de nationella sederna och vanorna från gamla Armenien, har spelat genom att ständigt visa sina mästerverk i form av mästerliga militära byggnadsverk vilka har kvarlämnats av korsriddarna i Orienten.

Dessutom verkar det som att denna kontakt mellan armenierna och korsriddarna har varit en av vägarna genom vilka den armeniska arkitekturkonsten har spelat sin roll i blomstringen av västvärldens arkitektur fr.o.m. 1000-talet. Det är av samma skäl som Henri Focillon skriver följande rader: "Det Nya Armenien som hade flytt sin födelseplats i slutet av 1000-talet byggdes av flyktingar. Relationen mellan dessa Taurusbergens herrar och Kilikiens baroner med korsriddarna är ett viktigt kapitel i det latinska Orientens historia. Dessa reaktioner är en påminnelse om de olika utbytena. I slutet av 1000-talet byggde armenierna sina byggnader med stor noggrannhet och precisa metoder och olika former, former som på andra håll inte kunde byggas utan mellanhänder. Fr.o.m. denna stund fick frankerna lära känna dem." 167

Som slutsats kan man säga att det armeniska folket, under dessa tre sekler i sin historia som kännetecknades av Nya Armeniens bildande, på flera olika sätt fortsatte att utöva sin roll som länken mellan öst och väst, något som detta folk har gjort under flera sekler tidigare.