Ekonomiska aspekter
Både under de sista arsaciderna och även under sassanidernas styre över Armenien, fortsatte Armenien att spela en viktig ekonomisk roll som en förbindelselänk i handeln mellan öst och väst. Enligt några punkter i avtalet mellan Bysans och Persien om delningen av Armenien mellan de båda parterna, skulle städerna Artaxata, Théodosiopolis (Erzurum) och Nisibis bli handelscentrum och inneha rättigheter för handeln av silke.
Vi vet att på den tiden var det bara fjärran östern och Centralasien som producerade denna viktiga produkt och denna transporterades via den ökända Silkesvägen som gick från Turkistan och Persien och genom Armenien till Europa (vägen Ekbatan-Gandja-Artaxata-Théodosiopolis-Caesarea)
Under 500-talet försökte den bysantinska kejsaren Justinianus att skapa en ny silkesväg genom Abydos (Abyssinie) för att minska Armeniens viktiga ekonomiska roll och därmed sassanidernas ekonomiska roll som var beroende av det, men misslyckades. Procope nämner Dvin som ett av de viktigaste handelscentrumen mellan Asien och Europa.
Armeniens ledande ställning som ett lager och centrum för handeln av silke rubbades aldrig förrän då man började producera silke även i Syrien och då utvidgningen av produktionen i Mellanöstern minskade handeln av silke mellan Asien och Europa.
Denna transithandel, d.v.s. mot tullavgifter, sköttes under 200 och 300-talen i synnerhet av judar som efter förskingringen av det judiska folket hade kommit till Armenien. Dessa judar utgjorde större delen av medelklassen i de städer som de hade bosatt sig i, medan överklassen och bönderna så gott som endast bestod av armenier.
|
|
|
