|
|
Med de preliminära överenskommelserna klara gick den transkaukasiska delegationen, så satirisk beskriven av den lokala tidningen som "för liten för att vara en invaderande armé och för stor för att vara en fredsdelegation" 12, i land. Genom att skicka en mängd delegater, rådgivare och vakter avslöjade Seimen sin oerfarenhet i internationell diplomati och, ännu viktigare, sin oförmåga att eliminera den ömsesidiga misstänksamheten bland transkaukasier. Rådgivarna och de militära attachéerna för var och en av nationaliteterna var nödvändiga, då det var lika omöjligt för en armenier att förlita sig på informationen som en muslim hade framfört som det var för tataren att vara beroende av statistiken som en georgier hade sammanställt. Elva medlemmar hade rösträtt:
Namn 13 |
Parti 14 |
Akaky Chkhenkeli |
Menshevik (Ordförande) |
Haidar Abashidze 15 |
Menshevik |
Mahmed Hajinsky |
Musavat |
Khalil Khas-Mamedov |
Musavat |
Mir-Yakub Mehtiev |
Rysslands muslimer |
Ibrahim Haidarov |
Muslimskt socialistiskt block |
Akber Sheikh-ul-Islamov |
Hummet |
Ruben Kachaznouni 16 |
Dashnaktsoutiun |
Alexdre Khatisian |
Dashnaktsoutiun |
Georgy Laskhishvili |
Georgiska social-federalister |
Georgy Gvazava |
Georgiska national-demokrater 17 |
Tolkarna var Dr. Gambashidze och Mehmed Emin Rasul-Zade och de armeniska chefs-rådgivarna, den kände historikern Leo och den revolutionäre veteranen och representanten för Dashnaktsoutiuns militanta gren, Ruben Ter Minasian. 18 Seimen hade beordrat delegaterna att agera som en enhet och att arbeta inom ramarna för de fyra antagna grunderna för fred. Chkhenkeli skulle rådfråga Seimen i alla viktiga frågor och hålla den underrättad om förhandlingarna. 19 De osmanska representanterna stod i skarp kontrast till den multinationella transkaukasiska delegationen. Rauf hade total auktoritet över sina fyra kollegor, Mahmed Nusret Bey från utrikesministeriet, överste Tewfik och major Husrev från den osmanska kaukasiska armén och major Yusuf Riza från kvartermästarens armékår. 20 Trabizond-konferensen sammanträdde slutligen den 14 mars, strax efter att Chkhenkeli hade mottagit den skrämmande nyheten om att Erzurum hade fallit.
|
|
13) Armeniska SSR:s Centrala statliga historiska arkivet, fond 68/200, verk 7, s. 158, i Kh. H. Badalian, "Germana-turkakan okupantnere Hayastanoum 1918 tvakanin" [De tysk-turkiska ockupanterna i Armenien, 1918] (Jerevan, 1962), s. 87-89; "Velikaia Oktiabr'skaia sotsialisticheskaia revoliutsiia: Dokumenty i materialy", redig. av A. L. Sidorov, et al. II (Moskva, 1963), s. 107.
14) S. Vratzian, "Hayastani Hanrapetoutyoun" [Republiken Armenien] (2:a uppl., Beirut, 1958), s. 79.
15) Al. Khatisian, "Hayastani Hanrapetoutian tzagoumn ou zargatsoume" [Skapandet och utvecklingen av Republiken Armenien] (Aten, 1930), s. 24, states that Abashidze was a Georgian Moslem. Flera författare förväxlar Haidar (Gaidar) Bey Abashidze med prins Kita Abashidze, en georgisk social-federalist och medlem i Ozakomen.
16) Ruben H. Kachaznouni föredrog användandet av sin patronymikon och var därmed känd som Hovhannes för de flesta armenier. Det senare namnet används i denna studie.
17) Det finns betydande skiljaktigheter om delegaternas partitillhörigheter. Firuz Kazemzadeh, "The Struggle for Transcaucasia (1917-1921)" (New York and Oxford, [1951]), s. 93, anger att Haidarov var Musavatist och att Mehtiev och Sheikh-ul-Islamov var muslimska musavatister. Han utelämnar Khas-Mamedov från delgaternas lista. D. Enukidze, "Krakh imperialisticheskoi interventsii v Zakavkaz'e" (Tbilisi, 1954), s. 30, överensstämmer med S. Vratzian, "Hayastani Hanrapetoutyoun" [Republiken Armenien] (2:a uppl., Beirut, 1958), om att Haidarov var från det muslimska socialistiska blocket men kallar Khas-Mamedov, Mehtiev och Sheikh-ul-Islamov som muslimska mensjeviker. Partitillhörigheterna föreslagna av Vratzian verkar vara mest tillförlitliga, då de överensstämmer med en officiel regeringsrapport som anger att i delegationen fanns två plaster var för mensjeviker, musavatister, dashnakister och en plats var för muslimska socialister, hummetister, Rysslands muslimer, georgiska social-federalister och georgiska nationaldemokrater. Se "Velikaia Oktiabr'skaia sotsialisticheskaia revoliutsiia: Dokumenty i materialy", redig. av A. L. Sidorov, et al. II (Moskva, 1963), s. 107.
18) Kh. H. Badalian, "Germana-turkakan okupantnere Hayastanoum 1918 tvakanin" [De tysk-turkiska ockupanterna i Armenien, 1918] (Jerevan, 1962), s. 88; Armeniska republikens delegation till Paris fredskonferens [nu integrerade i arkiven för Dashnaktsoutyoun, Boston, Massachusetts], fil 1406a/26a, "H. H. D. Amerikayi Kentronakan Komite, 1918" [A. (Armenian) R. (Revolutionary) F. (Federation) Central Committee of America, 1918].
19) S. T. Arkomed, "Materialy po istorii otpadeniia Zakavkaz'ia ot Rossi" (Tbilisi, 1923), s. 17; S. Vratzian, "Hayastani Hanrapetoutyoun" [Republiken Armenien] (2:a uppl., Beirut, 1958), s. 79.
20) Kh. H. Badalian, "Germana-turkakan okupantnere Hayastanoum 1918 tvakanin" [De tysk-turkiska ockupanterna i Armenien, 1918] (Jerevan, 1962), s. 87.
|