Kyrkor & kloster (30)
F�stning (4)
Hedniskt tempel (1)
Andra (1)
|
|
|
|
Garni hedniska tempel och omgivning |
|
| |
| Information |
| |
Det arkitektoniska komplexet i Garni, var Armeniens främsta centrum för hellenistisk kultur och sommarresidens för de armeniska kungarna. Under 200-talet f. Kr. var det en fästning och senare, under 100-talet e. Kr., ett hedniskt tempel. Dagens Garni är en by i distriktet Kotayk, cirka 35 km nordväst om Jerevan. Man upptäckte ett hedniskt tempel under en utgrävning 1909-1911, ledd av akademikerna Marr och Smirnov. Sedan 1949 har en grupp arkeologer, under ledning av professor Arakelyan (Institutionen för arkeologi och etnologi vid Armeniens Vetenskapsakademin) arbetat vid denna plats. Genom detta arbete har man avtäckt ett neolitiskt läger, en urartuisk kilskrift från 700-talet f. Kr. inristad på en drake, inskriptioner på grekiska, arameiska och armeniska vilka avslöjar ett oavbrutet mänskligt närvaro sedan flera sekler tillbaka i tiden. En grekisk inskription på ett enormt basalblock nämner en omkonstruktion av en fästning på order av kung Tirdat. Garni har även en enkel-skeppskyrka från 400-talet utanför fästningens murar och en kupolförsedd kyrkan från 600-talet som är korsformad på insidan och har en multiplan-exteriör, strax intill det hedniska templet. Den välvda gravkammaren från 800-talet som finns här tillhör katolikos Mashtots. Några av byggnader inne i dagens by Garni och dess omgivning dateras tillbaka till tiden mellan 1000- och 1200-talen. Det är arkeologen Sahinyan som har restaurerat det hedniska templet.
Fästningen i Garni finns belägen i byn med samma namn i distriktet Abovian. Denna var en mäktig fästning som var känd från krönikor (Cornelius Tacitus, Movses Khorenatsi, etc.). Strukturen i Garni kombinerar element hos hellenismen och naturkulturen, vilket är ett bevis på det antika inflyttandet och de distinkta byggnadstraditionerna hos det armeniska folket. De artistiska detaljerna och proportionerna och unikheten hos dess monument placerar Garni bland de viktigare enastående skapelserna i världen.
Strukturerna hos fästningen i Garni är i perfekt harmoni med den omgivande naturen. Fästningen är belägen i en pittoresk bergsregion och skådar över ett brett panorama av fruktträdgårdar, fält och bergssluttningar täckta med blandade variationer av gräsmattor, ojämna och stupande dalar tillhörande floden Azat.
Strategiskt nog var platsen för denna fästning valt med stor omtanke. I väldigt äldre tider (2000-talet f. Kr.) fanns det en cyklopisk fästning på denna plats. Enligt en kilskrift som har hittats i Garni erövrades fästningen av den urartuiska kungen Argishti II, under andra hälften av 700-talet f. Kr. Under epoken för styret av armeniska härskare tillhörande jervanouniska, artashesiska och arshakouniska dynastierna (sedan 2000-talet f. Kr. fram till 300-talet e. Kr.) var Garni sommarresidens för kungarna och platsen där deras arméer var stationerade.
Fästningen Garni står på en triangulär udde som dominerar omgivningen och skjuter fram in i floden. En djup ravin och branta bergssluttningar tjänar som naturliga ointagliga hinder och därför hade man endast rest en mur för fästningen, mot slätten. Den var sammansatt av stora kvadratiska basaltblock som hade placerats platt på varandra utan något murbruk och hade fästs tillsammans med järnklammer som var förseglade med bly. De rektangulära tornen som fanns på jämna avstånd och den konkava formen på mellersta delen av den mest sårbara norra muren, som utökade effektiviteten för flankbeskjutning, förstärkte fästningens försvar betydligt och samtidigt förstärkte dess artistiska skepnad.
Palatskomplexet inkluderade flera oavhängiga byggnader: ett tempel, en mottagningskammare, en kolumnförsedd hall, ett boendeblock, ett badhus etc. De finns placerade runt det stora huvudtorget hos fästningen, i dess södra del, bort ifrån ingången, där de formade en ensemble. I den norra delen fanns det sannolikt boendekvarteren för tjänstefolket, kungens väktare och garnisonen.
Uddens topp kröntes med ett tempel som blickade över torget med dess norra fasad. Templet, komplexets artistiska huvudpunkt, är på den centrala axeln som passerar genom fästningens port.
Templet byggdes på den andra hälften av första århundradet f. Kr. och tillägnades en hednisk gud, förmodligen Mitra, solguden, vars figur återfanns i djupet av helgedomen (naos). Sedan kristendomen hade utropats till Armeniens statsreligion år 301, användes templet förmodligen som ett sommarresidens för kungarna. En krönika beskriver det som %94ett lugnets hus%94.
I dess stil liknar templet, ett sexkolumnigt perptere, de liknande strukturerna i Mindre Asien (Thermes, Sagala, Pergam), Syrien (Baalbek) och Rom. Dess arkitektoniska former är i grunden hellenistiska, men lokala traditioner återfinns i dem också. Det bör noteras att ett religiös byggnadsverk med rektangulär bas med kolumner och ett fronton på det armeniska höglandet var känt redan från Urartu-tiden. Ett sådant exemplar var templet i Muasir (800- och 700-talen f. Kr.), var representation kan ses i en assyrisk basrelief. Det är rätt möjligt att denna typ av arkitektur influerade den övergripande kompositionen hos Armeniens hedniska tempel i allmänhet och även den hos templet i Gari och i synnerhet det hos vissa av dess detaljer och interiörsdekoration.
Templet står på ett högt podium med ett två-stegsbas och dess omgivande 24 ikoniska kolumner. Ett brett niostegstrappa leder upp till podiet. Sidorna på trappsteget är dekorerade med basrelief, placerade symmetriska i relation till huvudaxeln hos byggnaden, föreställande två titaner med uppsträckta armar som verkar stödja facklor som en gång stod högre. Detta skulpturmotiv är känt från senare monument hos östromerska provinser, så som i Niha i Syrien (100-talet e. Kr.). Framför den rektangulära stenbelagda naoset finns ett grunt pro-naos med antas och en entrégång som är inramad i platband. Helgedomens lilla storlek visar att den innehöll endast en staty av guden och att dyrkandet utfördes i pro-naoset.
Baserna hos tempelkolumnen liknar de attiska i sin skepnad, knekten är släta, de joniska kapitälerna är dekorerade med prydligt gjutna (snarare än huggna) valv och ovala och lövformade dekorationer som skiljer sig från kolumn till kolumn - ett karaktäristiskt drag hos armeniska monument. Formen hos hörnkapitälerna är ytterst intressant: på dessa, till skillnad från kolumnerna på insidan, är voluterna hos den angränsande fronten vända i en rättvinkel och blomsterutsmyckningen på de laterala sidorna är mer graciösa i sin komposition.
Den rikt dekorerade entablamentet kännetecknas av den framskjutande övre delen av arkitraven och frisen. Detta kan även ses i de senare monumenten i Syrien (100-talet) och Italien (300-talet). Till skillnad från dessa verk av hellenistisk konst är dock dekorationen av entablementet hos templet i Garni betydligt mer mångfaldigt. Frisen visar grenar av akantus kombinerad med blommor och rosetter av varierande former och konturer. Förutom akantusen finns det även avbildningar av lagerblad- och eklöv, så väl som vindruvor, granatäpplen och andra blommotiv som är kännetecknande för Orienten.
Kornischkannelyren är dekorerad med falska utskov formade som lejonhuvud med blottade tänder. Dessa, tillsammans med oxar, förekom ofta i urartuiska murar, på vapen och sigill. Som en kontrast mot den platta basreliefen som är utsmyckad med löv på kornischkannelyren, skapades dessa rytmen hos kroningsdetaljerna hos de laterala fasaderna som sammankopplades med kolumnerna.
Frontonen var slät. Soffiterna hos arkitraven, taket hos pelargången och vingarna hos templet var dekorerade med blomstermotiv, oktogoniska och diamantformad-smyckade kassuner. Uthyggen på hård basalt, snarare än på mjuk marmor som är karaktäristisk för romersk arkitektur, är ett bevis på det faktum att alla skulpturer i städerna under denna period %96 Armavir, Jervandashat, Vagharshapat, etc. %96 skapades av armeniska hantverkare. Deras stil visas i variationen på dekorativa motiv, i deras avbildning av arter från den lokala floran i utsmyckningar och platta inristningarna.
Templets proportioner skiljer sig någorlunda från proportionerna hos antika strukturer. Dess komposition är baserad på kontrasten mellan de horisontella delarna of podiet och entalblementet och de vertikala kolumnerna som reser sig skarpt mot himlen i bakgrunden. Templet utgör en imponerande vy från flera avlägsna så väl som nära observationsplatser.
Ett tvåvåningspalats, beläget väster om templet, var ett annat byggnadsverk som kännetecknades för dess artistiska former och storlek (cirka 15 x 40 meter). Dess södra del, en mottagningskammare (9,65 x 19,92m.), var en avlång lokal medan taket hos dess bottenvåning vilade på åtta kvadratiska pelare som var arrangerade längs den längsgående axeln. Väggarna avbröts med pilaster. Nischer fanns byggda mellan dem.
En rektangulär lokal vid den nordöstra fästningsmuren, daterad till 200-300-talen, hade en liknande sammansättning. Precis som hos den kolumnförsedda hallen i den befästa staden Bagineti nära Mtskheta, Georgien, vilade dess trätak på dess inre träpelare med stenbas och, förmodligen, med inristade träkapitäl. Det verkar som att den längsgående sidan hos den arkitektoniskt rikt utsmyckade lokalen hade breda öppningar som försåg en utsikt över det vackra panoramat över den gröna dalen hos floden Azat och de pittoreska sluttningarna hos de avlägsna bergen.
Den norra delen av palatset upptog boendekvarter. Av att döma utifrån fragment som har lämnats kvar till våra dagar hade kompositionen hos denna dels fasad, vilken blickade över torget, risalitas. Lokalerna i källaren tjänade som reservutrymmen. En av dem var t.ex. vinkällare. I ett av rummen kan man se spår av mörkrött murverk som verkar indikera att boendekvarteren och mottagningskamrarna i palatset var rikligt dekorerade.
Badhuset är beläget i norra delen av torget, i en vinkel mot boendekvarteren. Byggt under 200-talet, omfattade det inte mindre fem utrymmen för olika ändamål, fyra av vilka hade absider vid slutet av deras väggar. Det första sidorummet från öst var ett omklädningsrum, det andra ett kalltvattensbadrum, medan det tredje och det fjärde var varmt- respektive hetvattensbadrum. Badhuset hade en vattenreservoar med ett uppvärmningsrum i källaren. Golven var beklädda med bakade tegelstenar täckta med ett lager av polerat murbruk. De vilade på runda pelare och var uppvärmda underifrån med het luft och rök som kom till undergolvsutrymmet from kaminen.
En uppfattning om interiördekoration kan fås från de fragmenten med tvålagers murverk som har överlevt i flera av rummen %96 det vita undre lagret och de övre rosa lagret %96 så väl som från golven med rester av stenmosaik med 15 färger. Av speciellt intresse är den mjukfärgade mosaiken i omklädningsrumsgolvet som dateras tillbaka till 200-300-talen, ett utomstående exemplar av häpnadsväckande målning i centrala Armenien. Temat hos mosaikdekorationen på 2,91x3,14m. är ett från den grekiska mytologin.
Mot den ljusgröna bakgrunden, representerande havet, finns inlagda bilder av ocean- och havsgudarna, inramade med en flätad utsmyckning, fiskar, havsnymfer och andra havsvarelser. Ett brett rosa band markerar utkanten av mosaiken. Tonövergångarna hos vattenytan skapar ett intryck av vågrörelse. Grekiska inskriptioner nämner gudar och havsnymfer vilka är skickligt utförda av hantverkare som uppenbarligen hade goda kunskaper om anatomi. Mänskliga figurer med ansikten av orientalisk typ finns avbildade i ett högst specifikt sätt. En grekisk inskription över gudarnas huvud säger: %94Arbeta och vinn ingenting.%94
Badhuset i Garni, i dess komposition och det faktum att det hade olika rum med olika temperaturer med uppvärmd luftsystem, har mycket gemensamt med de antika badhusen i Syrien och Mindre Asien, speciellt med badhusen i Mtskheta %96 Aramazi (100-200-talen) i Georgien, i Dura-Europos och Antiokien i Orontes (200-talet).
På fästningsmarken har forskare hittat fragment av varierade konstverk. Bland dessa märks ett bål av marmor som något liknar en mans figur i antika klädesformer. Bålet är harmoniskt proportionerat. Vecken hos en den omgjorda tunikan som är svept rund stilla stående figur är väl avbildade. Figuren har mycket gemensamt med den kvinnliga marmorfigur som hittades i Artashat och dateras tillbaka till slutet av 100-talet f. Kr.
Andra saker som finns välbevarade är ett antal superbt utförda fragment av pelarbas, pilaster, fönster och dörr jordband, kornischstenar o. dyl. vilka utan tvekan tillhörde till olika monumentsbyggnader. Att döma av resterna var en av byggnaderna en fyrsidig kristet tempel från 600-talet, byggt på platsen för ruinerna av palatsets mottagningskammare. Flera strukturer på territoriet för boplatsen vid fästningen, så väl som hantverksartiklar indikerar en hög nivå av kristen konst som blomstrade där under 300-1600-talen.
Monumenten i Garni visar att även om Armeniens hellenistiska arkitektur var kopplad till detsamma i de hellenistiska länderna så hade den specifika egna särdrag.
Källa: O. Kh. Khalpakhchian, Architectural Ensembles of Armenia, 8 c. B.C. - 19 A.D., Moscow, 1980
|
|
|
