Kyrkor & kloster (30)
F�stning (4)
Hedniskt tempel (1)
Andra (1)
|
| Kyrkor & kloster :: Haghartzin |
|
|
|
|
Haghartzin, 1100-1400 talet |
|
| |
| Information |
| |
Vid övre delarna av floden Agstev, återfinns Haghartsin och Goshavank, klosterensemblen i distriktet Dilidjan. De är belägna i en tät ekskog, bland turbulenta bergsfolders smala och trånga klyftor. Den lokala terrängen och sceneriet bestämmer denna ensembles kompositionella säregenheter. Varken Haghartsin eller Goshavank har väggar och deras strukturer är omgivna med grönska och böndernas hem, vissa på rätt lång avstånd från huvudtemplen i ensemblen.
S:t Astvatzatzin kyrkan i Haghardzin (1281) förtjänar speciell anmärkning. Denna är den största byggnaden av alla, den artistisk dominanta bland ensemblen. Den 16-facetterade kupolen, dominerade alla andra strukturer, är dekorerad med ett graciöst valvverk vars kolumns bas är sammankopplade via triangulära avsatser och sfärer med bandet runt cylinderns botten. Detta utökar kupolens optiska höjd och skapar intrycket av att dess cylinder är viktlös. Gjutna basen till den södra porten är inramat med rader av klöver, arrangerade i djupet, vilket skänker den ett pittoreskt utseende.
Den intressanta skulpturala gruppen på kyrkans östra fasad skiljer sig i komposition från det liknande basrelieferna i Sanahin, Haghpat, Haritch etc. Den visar två män i munkklädsel vilka pekar med sin hand på en modell av en kyrka och en bild av en duva med halvsträckta vingar placerade mellan dem. Den paraplyformade takläggningen av modellens kupol ger oss skäl till att anta att detta visar det ursprungliga utseendet på Astvatzatzins kyrka. Figurerna bär på olika kläder: den högra är rikare klädd än den som står på vänstra sidan. Ansikten, med sina långa mustascher, yvigt kammade skägg och stora mandelformade ögon, är också utförda i olika sätt. Dessa är sannoliken grundarna till kyrkan, abboten och hans assistent.
Kyrksalarna hos klostren tillhör de mest vanliga typerna av byggnader med kvadratisk plan, med takläggning stött av fyra interna stödpelare. Både byggnaderna har hoptryckta oktaedriska tält ovanför de centrala sektionerna vilka för dessa två byggnader nära de armeniska böndernas hem av Glkhatoun-typen. Goshavanks kyrksal har smala annex i hörnen av den östra sidan av byggnaden, medan Haghartsins kyrksal har utsmyckade hörnsektioner. Dekorerade med olika rosetter innehåller dessa sektioner skulpturer av mänskliga figurer i munkkläder, bärande olika kors, stavar och fåglar. Inramningen av det centrala fönstret i Haghartsins kyrksal är korsformat. Placerad rakt ovanför huvudingången framhäver det den centrala delen av fasaden.
Haghartzins refektorium, byggt av arkitekten Minas år 1248, är en struktur av sällsynt komposition. Likt Haghpats refektorium är strukturen delad med pelare in i två kvadratiska delar, taklagda med ett system av korsande valv.
Väggarna är fodrade med stenbänkar och vid den västra basväggen, näst intill dörren, finns det en bred valvgång för flera pilgrimer som vill komma in och ut. Dekorationerna är koncentrerade endast i de centrala sektionerna av innertaket, nära huvudöppning för ljus. Övergången från de rektangulära baserna till åttahörnigt på toppen är dekorerade med tre- och fyrbladsornamenten i varierande storlekar, skapande ett rikt spel av ljus och skugga. De låga stödjepunkterna bestämmer storleken på de uppsträckta valven. De proportionellt minskande arkitektoniska formerna skapar intrycket av luftighet och rymd.
Bland minneskhatchkarerna i haghartzin och Goshavank finns det unika och högt artistiska exemplar. En sak som är värt att nämnas är de utsmyckande uthyggen i en khatchkar från 1200-talet som finns placerad nästintill södra dörren i S:t Astvatzatzin-kyrkan i Haghartzin. Khatchkarerna skapade av stenhuggaren Pavgos i Goshavank står ut bland resten. Den bästa bland dem är en från 1291 med skaparens namn ingraverad på vänstra stjärnan på botten. Detta är ett högst unikt och artistiskt verk. Det fint graverade spetslika utsmyckningarna är arrangerade i olika lager i vilka det grundläggande elementet i kompositionen, ett kors på en sköldformad rosett och åttaspetsig stjärna utslungar hörnen på mittensektionen, visas tydligt. De invecklade genombrutna utsmyckningarna varierar; ett uthugget geometriskt mönster utgör bakgrunden och de framhävande elementen formar en komplicerad kombination av blomster och geometriska utsmyckning som aldrig upprepar sig själv.
Källa: Architectural ensambles of Armenia, O. Kh. Khalpakhchian; Iskusstvo Publishers, Moskva; 1980
|
|
|
