Hakob Kocharian, delegationens förste sekreterare, har antecknat detaljerna i de förnedrande diskussionerna i jakten på det första målet. I närvaro av flera turkiska officiella uttryckte sändebuden tacksamhet till det osmanska imperiet för deras tillåtelse att bilda den armeniska republiken. Khatisian och Aharonian kände mest av allt avsmak för sina vördande handlingar som man utförde framför Talaat och Enver-paschorna. Hyckleriet började den dagen då delegationen anlände till Konstantinopel. Mottagna av Mukhtar Bey, tidigare ambassadör i Ryssland, på kajen togs Aharonians delegation till Tokatlians hotell som gäster till den osmanska regeringen. Där pratade Khatisian om en ny vänskapsstjärna som sken över de två grannländerna. När delegationen kallades till den Höga Porten beklagade Talaat den stora olyckan som hade drabbat armenierna. Han beskyllde kurderna, militären och oansvariga lokala administratörer för katastrofen, men den ottomanske vesiren hötte även med ett beskyllande finger åt armenierna: "Våra fiender var ryssarna, men när de sköt mot våra soldater skulle deras kulor slå ner vid våra fötter. Men när armenierna, som var turkiska undersåtar, började skjuta och förrådde sitt hemland slog deras kulor mot våra soldaters hjärtan." 51 Gästerna bytte hastigt samtalsämne från det förgångna till framtida relationer.
Den mest uppriktiga officiella personligheten under denna period var Enver Pascha. Han gav de armeniska delegaterna ett kyligt mottagande, gav dem få förhoppningar och erbjöd inte någon sympati. Mannen via vilken eftergifterna borde uppnås verkade minst angelägen att göra det. Khatisian var imponerad av kontrasten mellan Talaat och Enver. Medan den förre var slarvig, lättirriterad och osammanhängande i sitt tal, var den andre smart, oförskämd och precis. Till skillnad från Talaat kunde han inte under heta debatter provoceras att avslöja en del av den hemliga informationen. Under Envers första samtal med armenierna vägrade han godkänna överenskommelser som skulle tillåta Armenien att expandera bara en liten bit. Han klargjorde att hans taktik var att lösa det armeniska problemet genom att skapa en liten stat på fornryskt territorium som inte kunde avskräcka intressen hos det "gamla eller nya Turkiet". Alla större vägar österut skulle förbli turkiska. Gränserna som hade ritats i artikel II i Batum-avtalet skulle inte ändras. 52
I början av juli beviljades delegationen audiens hos sultan Mehmet V och hans tronföljare Vahideddin. Abdul Hamids efterföljare uttryckte tillfredsställelse över att armenierna nu hade en egen stat och att han ärligen förväntade sig varaktiga goda relationer. Kronprins Vahideddin, på väg att tillträda den osmanska tronen som Mehmet VI, gjorde ett gott intryck på Khatisian och Aharonian. Han beklagade det armeniska folkets lidanden och, enligt delegationens rapport, avslöjade senare sitt missnöje och intolerans med ittihadistledarna vilkas planläggning hade fått in Turkiet på fel bana. 53 Under en audiens i september för att lyckönska kröningen av sultanen uttryckte Aharonian tacksamhet för Vahideddins goda önskningar och lovade återigen att den armeniska regeringen inte skulle glömma den osmanska barmhärtigheten som hade tillåtit republiken att bildas. Med uppenbar tillfredställelse översatte Enver lovorden från franska till turkiska. Armenierna agerade väl som supplikanter. 54
|
