Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
Index

Armenien

Urartus civilisation

Segern för Självständighet

Dynastin Artashesian på Armeniens tron

Armenien mellan Rom och arsaciderna

Antagandet av Kristendomen

Försvaret av kristendomen

Armenien under dynastin Bagratounian

Kilikien - Den Nya Armenien

Armenien under turaniskt styre

Armeniens renässans eller återuppståndelse

Östfrågan

Ryssland i Kaukasus

Den armeniska frågan

Kamp på två fronter

Tsarryssland mot armenierna

Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-

Första världskriget

Armeniens återuppståndelse

Armenien på väg mot självständighet, 1918

- Armenien på väg mot självständighet, 1918

Östarmenien

Västarmenien

De hoppfulla åren (1914-1917)

"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)

Bolsjevikrevolutionen och Armenien

Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)

Dilemman (mars-april 1918)

Krig och självständighet (april-maj 1918)

Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien

Supplikanterna (juni-oktober 1918)

Sammanfattning

Sovjetiska Armenien

Den andra självständiga republiken Armenien

Summa summarum

FöregÃ¥ende sida Sida 351 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
När mensjeviken Simeon Pirumian i sitt fördömande av Ozakomen även svärtade ner Dashnaktsoutiun och dess " banditer till ledare", återspeglade kongressen den anarki som drabbat Ryssland. Uppståndelsen inom den Artistiska Teatern avbröt nästan kongressen men situationen räddades då Aramayis Erzinkian bad om ursäkt för de oartiga epitet som hans mensjevikkamrat hade uttalat och medgav att den armeniska representationen i Ozakomen rättmätigt tillhörde Dashnaktsoutiun. Papadjanian intog podiet för att försvara sina aktiviteter och menade att Ozakoms brister orsakades av brister i samarbetet mellan lokala revolutionära organisationer. Hur som helst accepterade han att den nya Ozakomen skulle vara ett socialistiskt organ, eftersom villkoren hade förändrats så att endast socialisterna möjligtvis kunde få massorna i Transkaukasus att respektera lag och ordning. 106

Under dess sista session valde kongressen en 35 man stark Nationell församling som skulle agera som lagstiftande organ för Rysslands armenier och ett mindre organ bestående av femton medlemmar, Nationella rådet, vilket skulle anta den verkställande rollen. 107 Distributionen av platser i rådet enligt de politiska tillhörigheterna orsakade stora oenigheter. En kompromiss resulterade i sex platser till Dashnaktsoutiun, två till vardera SR, SD och populisterna och tre till ickepolitiska. De armeniska partierna tillskrev rådet en stor betydelse och därför valde man sin elit för att tjäna den:


Dashnaktsoutiun Avetis Aharonian (Chairman)
Aram Manoukian

Nikol Aghbalian

Ruben Ter Minasian

Khatchatour Karjikian

Artashes Babalian
Populist Samson Haroutounian
Mikael Papadjanian
Socialdemokrat Misha (Mikael Gharabekian
Ghazar Ter Ghazarian
Social-revolutionär Haik Ter Ohanian
Anoushavan Stambolian
Politisk obunden Stepan Mamikonian
Tigran Bekzadian

Petros Zakarian

I och med att den ryska politiska krisen blev djupare, ökade det Nationella rådets betydelse. Det antog rollen av en inofficiell armenisk regering och under de turbulenta månaderna mellan november 1917 och maj 1918 var det organet som skulle utropa Armeniens självständighet.