Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
Index

Armenien

Urartus civilisation

Segern för Självständighet

Dynastin Artashesian på Armeniens tron

Armenien mellan Rom och arsaciderna

Antagandet av Kristendomen

Försvaret av kristendomen

Armenien under dynastin Bagratounian

Kilikien - Den Nya Armenien

Armenien under turaniskt styre

Armeniens renässans eller återuppståndelse

Östfrågan

Ryssland i Kaukasus

Den armeniska frågan

Kamp på två fronter

Tsarryssland mot armenierna

Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-

Första världskriget

Armeniens återuppståndelse

Armenien på väg mot självständighet, 1918

- Armenien på väg mot självständighet, 1918

Östarmenien

Västarmenien

De hoppfulla åren (1914-1917)

"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)

Bolsjevikrevolutionen och Armenien

Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)

Dilemman (mars-april 1918)

Krig och självständighet (april-maj 1918)

Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien

Supplikanterna (juni-oktober 1918)

Sammanfattning

Sovjetiska Armenien

Den andra självständiga republiken Armenien

Summa summarum

FöregÃ¥ende sida Sida 493 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
Många traditionella armeniska partier och organisationer började bli mer och mer kritiska till Ter-Petrosians administration. Dashnaktsoutyoun var kanske den mest kritiska av dessa organisationer. Partiet, som sedan grundandet av "Karabakh-kommittén" och HHSh var kritiskt mot dessa organisationer, genomgick själv vissa interna konflikter, men kunde överleva dessa. Efter presidentvalet 1991 intensifierade det sin kritik av administrationen och började angripa Levon Ter-Petrosian personligen.

Ter-Petrosian möttes av ett svårt missnöje hos det armeniska parlamentet och när en majoritet av ledamöterna röstade för att man skulle lägga Armeniens erkännande av republiken Nagorno Karabakh på sin agenda tog han ett djärvt steg (Det bör påpekas att partiet Ramgavar som fram till dess hade stött presidenten anslöt sig till oppositionen i denna omröstning). Den 29 juni 1992 höll Ter-Petrosian ett 90 minuters långt TV-tal till nationen där han anklagade Dashnaktsoutyouns ledare för samröre med KGB och för att ha samlat fonder för Armenien och Nagorno Karabakh, vilka aldrig nådde sina mål. Han gav även Dashnaktsoutyouns högsta ledare 48 timmar för att lämna landet, en dag innan partiets kongress skulle öppnas. 141 Detta var inte bara ett meddelande till Dashnaktsoutyoun - det var även en varning till hela oppositionen i allmänhet och partierna i diasporan i synnerhet.

En annan fråga som ytterligare försämrade diasporans relation med Ter-Petrosian var frågan om dubbelt medborgarskap. Armenierna runt om världen utgick ifrån att med Armeniens självständighet skulle de automatiskt räknas även som armeniska medborgare. Men Ter-Petrosian avfärdade detta och påstod att åtgärden var i förebyggande syfte mot att de armeniska unga männen skulle fly landet och den militära tjänstgöringen. Enligt honom skulle Armenien då stå utan någon armé. Men detta avfärdades av de flesta politiska observatörerna och kolumnisterna. Man menade att nära en miljon armenier hade lämnat landet sedan 1990 trots att man inte införde något dubbelt medborgarskap. För de rikas söner, vilkas föräldrar berikade sig själva på Ter-Petrosians styre, handlade det om några tusen dollars muta för att slippa militärtjänstgöringen.

Summan av dessa policyn var den ytterligare undermineringen av Ter-Petrosian s stöd bland diasporan. Men trots det fortsatte det finansiella stödet att strömma in i Armenien. Tigran Sarkisian, ordförande för Association of Armenian Banks, rapporterade att det årligen kom $350 miljoner i finansiellt stöd in i Armenien. 147 Denna siffra representerade nästan 19% av landets BNP för år 1998 ($1.85 miljarder). 40% av dessa överföringar kom från Ryssland, vilket innebär att cirka 50% av denna summa kom från Väst och Mellanöstern, områden där de historiska partierna i diasporan hade gamla solida rötter, i synnerhet hos Dashnaktsoutyoun och Ramgavar. 148 Enligt Europeiska utvecklingsbanken (European Bank for Reconstruction and Development, EBRD) uppgick de totala utländska investeringarna i Armenien, mellan 1991 och 1998, till drygt $102,8 miljoner. År 1998, efter Ter-Petrosian s avgång och starten av ett rationellt privatiseringsprogram som tillät mer utländsk investering, hoppade denna siffra till $228 miljoner. 149

Växande korruption, olösta politiska mord, politiskt motiverade rättegångar, påtryckningar och restriktioner på pressen utgjorde ytterligare faktorer för underminering av regimens popularitet. 152 De första slagen kom vid de riggade parlamentariska valen och den riggade folkomröstningen om antagandet av konstitutionen som ägde rum den 5 juli 1995. Men ännu viktigare var det bedrägliga presidentvalet den 22 september 1996. 153 Enligt de officiella siffrorna hade Ter-Petrosian fått 51,7% av rösterna, medan hans viktigaste motkandidat, Vazgen Manoukian, hade fått 41,29%. Därmed slapp man en andra omgång mellan dessa två kandidater. 154 OSCE (Organization for Security and Co-operation in Europe) fastställde att röstandet och räkningsprocessen "orsakade oro över integriteten för valprocessen i helhet". 156 Bland dessa var faktumet att det kanske största motståndarpartiet, Dashnaktsoutyoun, hade bannlysts och suspenderats i december 1994, innan valupptakten. 160