Kyrkor & kloster (30)
F�stning (4)
Hedniskt tempel (1)
Andra (1)
|
| Kyrkor & kloster :: Sanahin |
|
|
|
|
Klostret Sanahin |
|
| |
| Information |
| |
De arkitektoniska komplexen i Sanahin och Haghpat är bland de enastående verken hos armeniska medeltidsverk. I deras artistiska meriter överstiger de gränserna för den nationella kulturen.
Klostren är belägna in norra Armenien, i distriktet Toumanian. Sanahin är idag inom gränserna för staden Alaverdi, medan Haghpat är nordost om det, i byn med samma namn. Beläget på en hög platå, mitt bland lägre byggnader, reser de sig i skarp kontrast mot bakgrunden av branta skogsbeväxta sluttningar i Bazums bergskam. Ensemblen kompletteras av mindre kyrkor som har byggt i närheten.
Det exakta datum för grundandet av Sanahin och Haghpat är okända. Dokumentära bevis och monument av kulturell natur förslår att dessa strukturer daterar tillbaka till mitten av 900-talet. Formationen hos kungadömet Tashir-Dzoraget hos Kyurikiderna år 979 och den stora uppmärksamheten som har lagts på Sanahin och Haghpat från Armeniens olika kungar och deras vasaller favoriserade byggandet av många religiösa och civila strukturer i detta område. I dessa kloster, i synnerhet i Sanahin, studerade man humanitära vetenskaper och medicin, författade vetenskapliga avtal och målningar, mest karikatyrer, skapades.
Byggda inne i klosterområdet under mer än tre seklers tid, finns mer än 20 olika kyrkor och kapell, fyra annex, gravkammare, klocktorn, akademibyggnaden, bokförvaring, refektorium, gallerier, broar och andra monumentala strukturer, för att inte nämna de flera boningar och tjänstehushåll.
Klostrets huvudbyggnader är grupperade runt sina huvudtempel och skapar väsentliga arkitektoniska organismer. De är asymmetriska i relation till deras huvudaxlar, vilket gör dem pittoreska. Kompaktheten och den harmoniska balansen hos komplexen uppnås genom det faktum att varje arkitekt fortsatte från ensemblens redan existerande ställning och koordinerade utseendet och layouten hos sin egen byggnad med den.
Det som komplexen Sanahin och Haghpat gemensamt är inte endast de kompositoriska dragen hos olika byggnaderna. De arkitektoniska detaljerna och dekorationerna hos monumenten, som härstammar från samma epok, har mycket gemensamt och är till och med exakt lika i vissa exempel, vilket ger oss grund för att anta att de skapades av hantverkare från samma skola.
De flesta religiösa strukturerna är av typen med korsvingade kupoler och har annex i de fyra hörnen eller är av typen med kupolhall. Strukturerna av den första typen är: i Haghpat, S:t Grigors kyrka (1005), vilken förlorade sin kupol under rekonstruktionen år 1211; in Sanahin, S:t Hakobs kyrka (800-talet), S:t Astvatzatzins kyrka, byggd någon gång mellan 928 och 944; och kyrkan Amenaprkitch, färdigbyggd år 966.
Den som står ut bland dessa byggnader är Amenaprkitch, byggd av Khosrovanoush, fru till kung Ashot III Bagratouni. Denna majestätiska struktur med en transversellt orienterad interiör, krönt med en enorm kupol i mitten, har tvåstapliga annex. Altarabsiden och kupolens ram var dekorerade med graciösa ark som passade fint med färglappade fönstren och dörren med plattband som accentuerade fasadens släta utrymmen. Den enorma och majestätiska östra fasaden är krönt i dess gavel med en monumental skulptural grupp av kungarna Kyurike och Smbat. Kronologiskt är dessa den första högrelief representerade mänskliga figurer med modell av kyrka, vilket ger den en enorm betydelse inom armenisk konst.
Den mest betydelsefulla bland byggnaderna av kupoltyp är Nshana kyrkan i Haghpat, grundad av Khosrovanoush år 976 och avslutad år 991. Den kännetecknas av dess kompakthet och harmonisk balanserade former, krönta med en kolossal kupol. I interiören kombineras den vackra formen av den höga kupolen stödjepunkt, framskjutande i centrum, elegant med de höga arken, vilande på dem och skiftar form från semicirkulär till spetisig. Dekorationen, de utgrävda smyckningarna i synnerhet, är väldigt sparsamma. En skulptural grupp av kungarna Kyurike och Smbat, med en modell av templet i händerna, en kopia av den i Sanahin, finns in en högre relief, vilken tar den närmare till en tredimensionell skulptur, placerad in i en väggnisch. Denna metod för användning av skulpturer återkommer också i senare monument, t. ex. i huvudtemplet i Haricth-klostret. (1201).
Interiören hos kyrkorna Astvatzatzin och Amenaprkitch i Sanahin och Nshana i Haghpat, liksom de i vissa andra kyrkor, var dekorerade med freskomålerier vilka har så gott som helt gått förlorade. Altarabsiden hos Nshana-kyrkan var dekorerad med freskomålerier vid två tillfällen, den senare under andra delen av 1200-talet. Förmodligen täcktes hela interiören av freskomålerier, av vilka endast representationen av Paron Khurlu-bugi på den södra väggen finns relativ bevarad. I dess drag, färgtonerna med mjuka multilagers behandling av bilderna etc. är tekniken med porträtterna och den hos väggmålningen av klostren Kobayr och Haghtala är nära de hos georgiska väggmålningar som var högt utvecklade under 1100-talet.
Infiltrationen av sekulära teman visas i miniatyrer skapade av artisten Markare för 1211 års Haghpats gosspel. Dessa miniatyrer är inte bara intressanta för deras artistiska särdrag, så som den intensiva och något mörka färgschemat, men även för artistens nya attityd gentemot världen. Miniatyren %94Ankomsten till Jerusalem%94 visar ett fragment av staden, ett rikt hus och dess ägare. Khoranerna är dekorerade med mäns figurer i sekulära kostymer från dåtiden. Av intresse är även representationen av stående män i dyrbara kostymer, en med en burk och den andre med en fisk på en pinne och en %94gusan%94-musikers (trubadur) sittande i ett fruktträds skugga.
De små kyrkorna och kapellen i Haghpat och Sanahin är vanligtvis valv- eller kupolförsedda strukturer som skiljer sig från varandra i storlek, kompositionsdetaljer och dekorativa drag. Haghpats Astvatzatzin-kyrka från 1205 är t. ex. ganska proportionell och har en låg kupol, medan Kousanats anapat (nunnekloster) från tidigt 1200-tal har mer dynamiska proportioner med bruten bulk och en högre oktaedrisk kupol, dekorerad med en valvkonstruktion byggt av trippelbågar.
Annexen är de största strukturerna hos Sanahin och Haghpat och intressanta monument från Armeniens medeltida arkitektur. De var avsedda för morgon- och kvällstjänster. Sockenbon för vilka det inte fanns rum i templet bodde här. Annexen tjänade även som gravkammare för viktiga personer och aristokrater. Annexen (jhamatouns) tillades till kyrkorna, men det fanns även %94jhamatouns%94 av samma typ som stod separata från kyrkorna, ibland näst intill. Inte nog med att dessa %94jhamatouns%94 fyllde sina vanliga funktioner som annex men tjänade också som platser frö möten och rådgivning för sekulära och kyrkans bemärkta personer och aristokratin.
En sådan jhamatoun är den s.k. Hamazasp-byggnaden i Haghpat, rest år 1257. Denna är den vanliga strukturtypen med rektangulär plan med fyra inre strävpelare, den största byggnaden av denna sort i Armenien. Identiska pelare och väggsträvpelare, så väl som de valvförsedda taken på den runda sektionen, utan några utsmyckningar, utökar uttrycksfullheten hos torusdekorerade oktaedern i den centrala delen. De sammantryckta proportionerna hos byggnaden och dess arkitektoniska detaljer skapar intrycket av stor vikt hos interiören och exteriören. Ett smalt annex finns sammanfäst på kapellet vid den östra sidan.
Kyrksalen hos Nshana-kyrkan, den mest enastående strukturen i Haghpat, har ett invecklat spatialt arrangemang. Ursprungligen var det en smal valvförsedd gravkammare av gallerityp för Kyuikid-kungar, byggd år 1185. Under abbot Ovannes av Khatchens tid utökades den västerut år 1209 och taklades med ett system av valvribbor bestående av ett par av korsande ark som upprepas dubbelt i höjd. Denna är en unik struktur med ett vågat system av takläggning som ger interiören en ovanlig rymd och storslagenhet. Den artistiska formen hos interiören är extremt uttrycksfullt, vilket gör kyrksalen väldigt olikt andra. Arken med stora avstånden vilar, på tre sidor, på väggsträvpelare, medan den fjärde, den västra sidan på mäktiga kolumner gjorda av en massa smala schakt, krönta med lämpligt separerade torus och utsmyckade abakus. Enkelheten hos resterande strävpelare och så gott som avsaknaden av dekoration förstärker den arkitektoniska uttrycksfullheten hos entr%E9n. Den något hoptryckta exteriören är krönt med en horisontell kornisch och ett tvådelat spetsigt tak med en graciös rotunda. Den steniga slätheten hos den västra fasaden är dekorerad med fönsterkanter och ett brett platt band vid entr%E9n. De arkitektoniska och kompositionella dragen hos kyrksalen i Nshana-kyrkan hade en betydande inflytande över formgivningen av många strukturer under medeltiden i Armenien, i synnerhet hos de civila byggnaderna.
Kyrksalar och gallerier, så väl som speciella strukturer, tjänade som gravkammare för medlemmar i aristokratin. Det finns flera liknande strukturer i Sanahin och Haghpat. De skiljde sig från varandra i sin arkitektoniska komposition, vilket är bevis på den stora kreativiteten och genialiteten hos deras arkitekter. Den mest gamla bland dem är gravkammaren för Kyurike och David Kyurikid i Sanahin som består av två valvförsedda celler, isolerade från varandra, den ena byggd vid slutet av 900-talet och den andra vid mitten av 1000-talet. Gravkammaren för familjen Ukaniants i Haghpat (tidigt 700-tal) är byggd som tre stora rektangulära minneskapell som står sida vid sida. Dessa tjänar även som piedestaler för khatchkarer. Liknande strukturer var simplifierade kapell ersattes av piedestaler uthuggna ut djupa nischer så väl som t.ex. i gravstenen med en khatchkar från 1268 i Ashtarak.
Klocktornen i Sanahin och Haghpat är de tidigaste exemplen som tjänar detta syfte. Dessa är höga trevåningstorn med smala annex vid varierande nivåer och en mångkolumn rund klockstapel vid toppen. Sanahins klocktorn, byggt mellan 1211 och 1235, är av hårt och lakoniskt utseende. Klocktornet är krönt med en lätt rotunda vilken blev ett karaktäristiskt drag hos senare andra klocktorn i Armenien. Den smarta västra fasaden urskiljs av en enorm utsmyckat kors av mörkröd sten en tung formad ram. De asymmetriskt formade fönstren, khatchkarer och uthuggna sfärer av gul sandsten ger fasaden ett pittoreskt och tilltalande utseende.
1245 års klocktorn i Haghpat är mindre konventionell. Dess första våningsplan är korsformat och den andra är rektangulär med urklippta hörn. Övergången mellan de två formerna är gjort på ett vackert sätt dekorerat med orginella kombinationer av klöver. Vid övergångarna är väggarna krönta, precis som strukturens andra väggar, med triangulära gavlar vilken gör övergången mjukare från den nedre bulken till rotundan. Byggnaden är något hoptryckt och dekorerat med pittoreska arkitektoniska detaljer, dubbla fönster med kolumner, fasadgavlar, varierande i storlek och in höjd av placering och ett sjuhörnigt klocktorn, det spetsiga taket vilket är format som det hos huvudbyggnaden. Den artistiska kompositionen hos Haghpats klocktorn fann sin återspegling, inte enbart i senare klocktorn så som det i Kars, utan även i olika andra byggnaders mausoleum och även kyrkor.
Bokförvaringsrummen i Haghpat och Sanahin är unika byggnader som illustrerar den höga nivån av utveckling hos den civila arkitekturen under 1000- och 1200-talen i Armenien. Liknande byggnader restes, som regel, bort från kyrkans huvudbyggnader. De hade kvadratiska planlösningar och hade speciella platser för förvaring av manuskript. Man ägnade speciellt mycket uppmärksamhet åt designen av taket vilket gav bokförvaringsbyggnaderna ett speciellt utseende.
Ursprungligen hade Haghpats bokförvaringsbyggnader, byggda i mitten av 1000-talet, ett trätak, förmodligen ett runt och spetsigt sådant, vilande på interna pelare. Stentaket som vilar på korsande ark och byggdes mellan 1258 och 1262, ändrade det artistiska utseendet hos interiören väsentligt. Variationen hos sina storlekar och former gör att arken som bär upp de överhängande väggtopparna och arken hos utrymmen inte bara framhäver, genom sitt arrangemang, de centrala axlarna i byggnaden utan även utökar intrycket av dess avsevärda höjd.
Det oktaedriska tälttaket med en ljusöppning i dess topp, belägen på takets centrum, bidrar till dess intryck. Den arkitektoniska dekorationen, koncentrerad på väggbefästa strävpelarna och på övergångsplatserna vid tälttakets bas, beror på det senare. De hårda formerna hos förvarningsplatserna och halvkolumnerna och takarken, proportionellt till dem, skänker klarhet till interiörens form.
Haghpats refektorium står ut bland Armeniens civila byggnader. Strukturen, som dateras tillbaka till mitten av 1200-talet, är sällsynt i dess arkitektoniska komposition. Prototyperna för dess takläggning kan ses i palatshallarna i Dvin och Haroutch och in gästrummen hos bondehemmen. Man imponeras av det enorma utrymmet hos den utsträckta hallen i matsalen som delas av kolumner på längden i två delar som är separat taklagda i två par korsande ark. De centrala delarna av taket är krönta med oktaedrisk kuoplförsedda valven med ljusöppning i topparna. De graciösa något spetsiga arken som spänner över hallens bred, ger ett ljust, nästan viktlöst utseende till det höga taket som är komponerat av välproportionerade spännen, korsande ark som börjar mycket lägre än väggkornischerna och som verkar vara förlängning av strävpelarna och de cylindriska valven de stödjer skapar en len övergång från väggen till taket. Entr%E9n, belägen i byggnadens bas, bestämmer längsgående axeln hos interiörens perception. I karaktär och detaljer av dekorationen är interiören hos refektorium nära den hos Haghpats bokförvaringsbyggnad, vilket antyder att de två skapades av arkitekter av samma skola.
Små strukturer över vattenkällor, som är fortfarande i bruk, är av speciellt intresse bland klostrets byggnader. Deras arkitektoniska komposition, baserade på principen om symmetri, är enkla och lakoniska. Dessa är valvförsedda byggnader, rektangulära i planlösningen med arkförsedda öppningar eller den längsgående huvudfasaden. 1831 års struktur över en vattenkälla i Sanahin-klostrets bakgård är en med en enkelark: en bybyggnad av denna sort Sanahin, daterad tillbaka till slutet av 1100-talet och början av 1200-talet, har dubbelark och strukturen från 1258 i Haghpat har trippelbågar, med mittbågen större än sidobågarna och framhäver centralaxeln i byggnaden. Det finns stenrännor som sträcker sig längs strukturens bakre vägg för bevattning av byns boskap och även en vattenreservoar som användes av lokalbefolkningen. Den välvda kompositionen framtvingades av landets klimat. Den kalla och fuktiga luften på insidan är ett gott skydd mot den brännande sommarsolen. De inre utrymmen, så gott som öppna i fronten, berikar det yttre utseendet of dessa rent yttobyggnader.
Komplexen i Sanahin och Haghpat är speciellt rikt på khatchkars (mer än 80 av dem har överlevt), vilka inte var endast avsedda som minnesmärken. Några av dem installerades för att markera olika händelser: i Sanahin restes en i anslutning till bygget av en bro år 1192, en annan för bygget av ett värdshus år 1205, medan andra är Tepagir (1011), Tziranavor (1222), etc. I Haghpat byggdes khatchkarer för att föreviga filantropiska aktiviteter hos personer vars namn höggs in i dem (Amenaperkitch, 1273). Några av khatchkarerna är av betydande storlek och deras piedestal är höga och fagra.
De flesta khatchkarer har den traditionella formen av ett kors som spirar ut ur bakgrundens textur med grenar vid dess sidor. Hos khatchkarerna från 1000-talet var inramningen av korset enklare än det hos de från 1100-talet vilka utvecklade nya stilistiska särdrag. Utsmyckningen som skänker pittoreskhet till det generella utseendet hos khatcharen och som täcker hela plattan är huvudsakligen geometrisk, bestående av stilistiska blommotiv, kvadrater som aldrig upprepar varandra i konturteckningen och rosetter, vissa i förgrunden, andra i bakgrunden och vissa till och med mittemellan. De spetslika mönstren och deras invecklade sammanflätningar hos Sanahins Grigor Tudevordi khatchkar (1184) eller Sarkis khatchkar (1215) är verkligen förbluffande i deras ultimata färdighet i utförandet. I skillnad till dessa är Amenaperkitch khatchkar i Hgahpat (1273) enastående på grund av en rad realistisk avbildade mänskliga figurer som är placerade i unika kompositioner i dekoren. Sofistikerade utsmyckningskompositioner och deras väldigt höga artistiska nivå sätter khatchkarerna i Sanahin och Haghpat bland de mest enastående verken inom armenisk konst.
Ensemblen i Sanahin och Haghpat står inte endast ut för dess orginella religiösa arkitektur och speciellt de civila byggnaderna. De är även mest instruktiva som exempel på stadsbyggnadskonst, vilka visar färdighet på armenisk arkitektur. Märkt av enighet och kompakthet av deras asymmetriska layout, hade de enormt inflytande över utvecklingen av armenisk arkitektur under medeltiden.
Klostret Sanahin är upptaget i UNESCO:s lista över världsarv (1996).
Källa: "Architectural ansambles of Armenia", O. Kh. Khalpakhchian; Iskusstvo Publishers Moscow; 1980
|
|
|
