|
|
Förslag om regional omorganisation av Transkaukasus
Innan avslutandet hade den Nationella kongressen även beaktat möjligheten till administrativ omorganisation av Transkaukasus. Stepan Kamsarakan, en ickepolitisk delegat, föreslog att den mest tillfredställande lösningen skulle vara att skapa en stor transkaukasisk armenisk provins som omfattade femton kommuner varav tio med absolut armenisk majoritet. Provinsen med sitt administrativa centrum i Jerevan, skulle ha 2 300 000 invånare av vilka
60 %, eller 1 220 000, skulle vara armenier. Detta territorium skulle, förutom den existerande guberniian Jerevan, inkludera de intilliggande distrikten Lori och Akhalkalak i Tiflis, den bergiga delen i Elisavetpol (dagens Karabakh) och en del av oblasten Kars. 109 Det är anmärkningsvärt att området föreslaget av Kamsarakan nästan var identiskt med de delar av Transkaukasus som den framtida republiken Armenien föreslog. Men även denna ideala plan om annekteringen av de distrikt som verkade fördelaktiga till guberniian Jerevan var en prekär spekulation eftersom en tredjedel av den nybildade provinsen skulle bestå av muslimer medan nära en halv miljon transkaukasiska armenier, så väl som armeniska kulturella, ekonomiska och politiska centrum, Baku och Tiflis skulle exkluderas.
Statistikexperterna Gevork Khatisian och Avetik Shahkhatouni menade att även om de medgav en strävan efter en enda armenisk provins, så skulle den föreslagna lösningen orsaka omedelbar opposition och misstänksamhet från den centrala regeringen och från andra folk i Transkaukasus. Khatisian förespråkade istället ett skapande av tre armeniska distrikt, Gandzak, Shirak (Alexandropol) och Jerevan, vilka tillsammans skulle omfatta samma områden som hade föreslagits av Kamsarakan. För att befrämja formeln med tre provinser som hade antagits av Dashnaktsoutiuns regionala möte i slutet av 1916, argumenterade Shahkhatouni för att denna lösning också skulle vara fördelaktig för andra transkaukasiska folk. Rysk regeringsstatistik under 1916 avslöjade att mindre än 44 % av guberniian Tiflis invånare var georgier. Men om distriktet avstod från sitt södra distrikt, Lori och Akhalkalak, skulle den georgiska majoriteten öka till 68 %. Dessutom, då invånarna i den bergiga delen av Elisavetpol till närmare 70 % bestod av armenier, medan låglandet beboddes till 90 % av muslimer, var separationen av dessa två sektorer inte helt oberättigad. Om, då det var logiskt och skäligt, slätterna i Elisavetpol skulle förenas med provinsen Baku som de en gång hade separerats från, skulle befolkningen av "Tatarien" bestå till 76 % av muslimer. 111
SD och SR-delegaterna i kongressen protesterade högljutt mot denna plan eftersom den skulle medföra en ökad antagonism mellan georgier och muslimer. En mer realistisk lösning ansågs vara en delning av hela Kaukasus i olika kommuner, alla under ett administrativt centralstyre, Tiflis. Erzinkian anklagade författarna till en och tre-provinsförslaget för att ha chauvinistiska och separatistiska tendenser. 112 De armeniska politikerna var dock överens om behovet av någon sorts omorganisation och omfördelning av provinserna även om de var oense om detaljerna. Komplikationerna som man hade ärvt på grund av bildandet av nationell-territoriella underdivisioner härstammade från den massiva blandningen av den inhemska befolkningen. Detta berörde i synnerhet armenierna och muslimerna vilket framgick av 1916 års ryska statistik: 113
Provins |
Total befolkning |
Turko-Tatar |
Armenier |
Tiflis 114 |
1 473 000 |
106 000 |
7,0% |
411 000 |
28% |
Baku |
1 290 000 |
877 000 |
68% |
120 000 |
9,3% |
Elisavetpol |
1 276 000 |
783 000 |
61,4% |
419 000 |
32,8% |
Jerevan |
1 120 000 |
374 000 |
33,3% |
670 000 |
59,7% |
Kars |
404,000 |
130,000 115 |
33.2% |
125,000 |
31.0% |
|
|
109) S. Vratzian, "Hayastani Hanrapetoutyoun" [Republiken Armenien] (2:a uppl.; Beirut, 1958), s. 45; D. Ananun, "Rousahayeri hasarakakan zargatsoume, III, 1901-1918" [Den sociala utvecklingen hos östarmenierna, 1901-1918] (Venedig, 1926), s. 639.
111) Art. Abeghian, "Menk yev mer harevannere - Azgayin kaghakakanoutian khntirner" [Vi och våra grannar - problem hos nationalpolicyn], "Hairenik Amsagir", VI (Februari, 1928), 96-98; A. Shahkhatouni, "Administrativnyi peredel Zakavkazskago kraia" (Tbilisi, 1918), s. 61-71.
112) S. Masurian, "Rousahayots Azgayin Hamagoumare" [Östarmeniernas Nationella Kongress], i "Mayis 28" [28 maj], publicerad av H. H. Dashkantsoutyouns regionala kommitté i Paris (Paris, 1926), s. 20. För kritik framförd av de armeniskan socialdemokraterna, se D. Ananun, "Rousahayeri hasarakakan zargatsoume, III, 1901-1918" [Den sociala utvecklingen hos östarmenierna, 1901-1918] (Venedig, 1926), s. 623-639.
113) A. Shahkhatouni, "Administrativnyi peredel Zakavkazskago kraia (Tbilisi, 1918), s. 61, 68, 72, 73; Statistik i United States National Archives, "Record Group 256: Records of the American Commission to Negotiate Peace", 867B.00/4.
114) I Tbilisis guberniia fanns det 642 000 (43,5%) gerogier. Georgierna var lyckligt lottade då de, till skillnad från armenierna och muslimerna, inte var spridda över Transkaukasiens varje provins. Statistik i United States National Archives, "Record Group 256: Records of the American Commission to Negotiate Peace", 867B.00/10, inkluderar följande siffror för Tbilisis guberniia: georgier, 580 000; armenier, 411 000; ryssar, 150 000; andra kristna, 40 000; yeziider, 56 000; georgiska muslimer, 67 000; sunni-muslimer, 67 500; shiia-muslimer, 39 000.
115) Siffran inkluderar inte cirka 70 000 kurder. D. S. Zavriev, "K noveisheri istorii severo-vostochnykh vilaetov Turtsii" (Tbilisi, 1947), s. 17, i kurdernas avseende anger den muslimska befolknigensandelen i Kars år 1916 att vara 42%. Den kristna portionen förstärktes av mer än 65 000 ryska sekteristiska religiösa "molokan" och greker.
|