Påbudet om Västarmenien R#
Vid dess bildande vidtog Sovnarkom åtgärder för att befria Ryssland från det imperialistiska kriget och för att återkalla de ockuperande arméerna från Persien och den armeniska platån. Termen "självbestämmande" utnyttjades upprepade gånger av bägge instanserna. De armeniska bolsjevikerna välkomnade de leninistiska deklarationerna. I ett halvt sekel hade den europeiska diplomatin endast ökat på förtrycket och lidandet hos de osmanska minoriteterna, medan Sovnarkom avvisade hemlig, traditionell diplomati och i stället erbjöd självbestämmande. Men inte ens i hyllningarna kunde de armeniska anhängarna till Lenin helt dölja sin oro. Strax efter novemberrevolutionen mottog Lenin, i sitt högkvarter i Smolny, Vahan Terian, en ung, talangfull poet och Sargis Lukashin, partiaktivist. Efter inledande diskussioner krävde Lenin att hans kamrater skulle förbereda en rapport om den armeniska situationen och bifoga förslag till passande proklamationer för att framläggas för kommissariatet för nationaliteter. Terian, som antog ansvaret för detta, presenterade snabbt arbetet för Lenin och Stalin. Efter att ha beskrivit det outsägliga lidandet hos armenierna under det turkiska tyranniet, beskyllde den bolsjevikiske poeten det tsariska Kerensky-maskineriet för att förhindra återuppbyggandet av det ödelagda Armenien. Olyckligtvis, fortsatte han, hade Dashnaktsoutiun, efter att ha infiltrerat massornas tankar under de föregående decennierna, lett folket längs vägen mot sin undergång. Terian prisade Sovjetregeringens nationalitetspolicy, men krävde allvarligt att ryska trupper skulle kvarstå i Västarmenien fram till den tidpunkt då dess suveränitet kunde garanteras och överenskommelser om fria och korrekta folkomröstningar, solid regeringsorder och lokal polisstyrka ha skapats. 22Inte heller Stepan Shahoumian, utsedd av Sovnarkom den 29 december, till extraordinär kommissarie för Kaukasus, var immun mot tvivlande känslor. Som en bitter fiende till alla former av nationalism, och likt Lenin,
övertygad om att endast ett snabbt ryskt frigörande från kriget kunde rädda landet, förstod Shahoumian dock att återkallandet av arméerna enligt principen om självbestämmande, utan att först säkra invånarnas säkerhet, kanske motsvarar denna princip med definitivt inte själen hos de bolsjevikiska idealen. 23
Frågan om den kaukasiska fronten och Västarmenien var ofta inkluderad i Sovnarkoms agenda under december 1917. Terians framtagna påbud för nationaliteternas kommissariat studerades och ändrades, men dess antagande försenades ända till den 11 januari 1918, till synes på grund av oenighet bland regeringens medlemmar. Undertecknad av Lenin och Stalin dök deklarationen "Om Västarmenien" upp i Pravda två dagar senare. 24 Om samma fråga skrev kommissarien för nationaliteterna att: "Det så kallade Västarmenien är det enda land, verkar det som, Ryssland har ockuperat med ’rätt under krigstid’. Detta är det ’lilla hörn av paradiset’ vilket under många år har tjänat (och fortfarande tjänar) som objekt för Västs glupska diplomatiers aptitretare och Östs blodiga administrativa utövningar. Övergrepp och massakrer av armenierna, å ena sidan, och hycklande ’ingrepp’ från olika länders diplomater, som täckmantel för nya massakrer, å andra sidan, och som resultat ett blodgenomdränkt, förrått och förslavat Armenien…
Armeniens söner - heroiska försvarare av sitt fäderneland, men inte på något sätt framsynta politiker, vilka har låtit sig luras gång på gång av monstren för imperialistiska diplomatier – kan inte undgå att se att den gamla diplomatins väg inte pekar mot befrielsen av Armenien. Det börjar klarna att vägen till befrielsen av förtryckta folk går genom arbetarnas revolution vilken startades i Ryssland, i oktober…
Låt alla veta att den imperialistiska policyn angående de nationellt underkuvade motarbetas av rådet för folkets kommissarier med policyn om total befrielse för de förtryckta folken." 25
Som deklaration av principer kompletterade påbudet "Om Västarmenien" bolsjevismens rättfärdighet, men som handlingsplan omöjliggjordes dess nytta av följande villkor,
på vilka självbestämmandet baserades:
- Tillbakadragandet av trupperna från gränsen till Västarmenien och det omedelbara bildandet av en armenisk polisstyrka som ska garanterna den personliga säkerheten och egendomen hos invånarna i Västarmenien.
- Frihet att återvända till Västarmenien för armeniska flyktingar såväl som för landsförvisade armenier spridda över hela världen.
- Frihet att återvända till Västarmenien för armenierna som har skickats i exil till de inre delarna av Turkiet under kriget av de turkiska myndigheterna, vilket Sovnarkom kommer att insistera på vid fredsförhandlingarna med Turkiet.
- Skapandet av en temporär folkets administration i Västarmenien i form av en sovjet med företrädare för det armeniska folket, vald genom demokratiska procedurer.
|