|
|
Transkaukasien under ryskt styre
För en rättvis bedömning av de framsteg som den ryska regimen, trots sina nackdelar, åstadkom i Transkaukasien under 1800-talet är det nödvändigt att återge den rådande politiska atmosfären år 1828, d.v.s. på den tid då hela Transkaukasien (inklusive Batum och Kars) hade hamnat i ryssarnas händer.
Östarmenien och Azerbajdzjan fanns, fram till dess, under Persiens styre. På grund av försvagningar i Persien under 1700-talet hade dessa områden blivit övergivna och lämnade åt sina öden, ödelagts och blivit otrygga vilket orsakade ruineringen av hela regionen. Östarmenien och Azerbajdzjan delades i ett antal olika khandömen vilka styrdes av en självstyrande Khan som i sin tur betalade årlig skatt till Teherans regim och i gengäld hade makten över livet och egendomen för invånarna i sitt distrikt. 43 Dessa korrupta och obarmhärtiga khaner hittade undersåtar och medarbetare bland de lokala herrarna, bl.a. turkiska och tatariska beger och armeniska meliker vilka i sin tur, precis som khanerna, gick att köpas till ett rätt pris, d.v.s. precis som khanerna vilka tjänade en högre instans så svarade dessa till khanerna. Invånarna i dessa trakter levde ett miserabelt liv, till den grad att totala antalet invånare i hela Transkaukasien vid början av 1800-talet hade sjunkit till mindre än 1,5 miljoner. 44
Dock innebar ryssarnas styre, även om det inte medförde frihet, åtminstone en regim med ordning, lagar och trygghet vilken tillätt en stegvis utveckling och framsteg för landet och gjorde att invånarantalet i Transkaukasien ökade från 1,4 miljoner år 1828 till sju miljoner år 1914, medan antalet invånare i den asiatiska delen i det ottomanska imperiet stod så gott som stilla under hela 1800-talet.
Städerna utvecklades och expanderade i en högre takt. Tbilisi som år 1828 hade cirka 25 000 invånare hade en befolkning på 300 000 personer år 1914 45 och Baku hade gått från att ha knappt 8 000 invånare i 1828 till att ha 250 000 år 1914.
Den ekonomiska spurten i Transkaukasien var inte mycket mindre än det ovannämnda heller och vi återkommer till det i nästa kapitel.
Och till slut bör man nämna att Rysslands intåg i Kaukasus och Transkaukasien även hade en oundviklig påverkan på det ryska folkets kulturella liv precis som en rysk historiker har påpekat: "Denna erövring har satt ryska folkets skapande anda i rörelse på grund av den storhet och shokouh och den ridderliga andan hos dess folk. De två stora ryska poeterna Pushkin och Lermontov var delaktiga i denna seger (Tolstoj kan också tilläggas till dessa två namn). Den ryska litteraturen och senare även den ryska musiken har också påverkats starkt av denna region. Den orientaliska andan i den moderna ryska musiken t.ex. i Rimsky-Korsakovs verk (och inte minst i Aram Khatchatourians verk) och Boroline kan sägas att har sin inspirationskälla här". 51
|
|
43) Se W. Von Freygang, Léttres sur le Caucase et la Géorgie, Hambourg, 1816, sid. 255
44) Trots detta bör man medge att den persiska regimen var betydligt frihetssträvande än den ottomanska regimen och de armeniska provinserna var i betydligt värre situation än de provinser under persiskt styre. Se F. Parrot, Reise zum Ararat, Berlin, 1834, sid. 77-78
45) Det bör påpekas att under hela 1800-talet utgjorde armenierna majoriteten av invånarna i Tbilisi. År 1914 var 140 000 av stadens 300 000 invånare armenier.
51) A. Lobanov-Rostovsky, Russia and Asia, New York, 1933, sid. 120
|