Kyrkor & kloster (30)
F�stning (4)
Hedniskt tempel (1)
Andra (1)
|
| Kyrkor & kloster :: Aruchavank |
|
|
|
|
Aruchavank |
|
| |
| Information |
| |
Denna kyrka eller katedral (en av de största i Armenien) är belägen nära byn Aruch eller Talish, på den bergiga platån på den västra sidan av berget Aragatz i distriktet Aragatzotn, nära provinsen Ararat, 20km från Ashtarak och 55km nordväst om Jerevan. Kyrkan kallas för S:t Grigor och är ett unikt exempel på armenisk arkitektur. Den är en kyrka med kupoltäkt sal eller s.k. 1-midskepps-kyrka. Enligt historikerna Ghevond, Hovhannes Draskhanakerttsi, och Stepanos Asoghik, uppfördes kyrkan och de intilliggande bostadshusen av prins Grigor Mamikonian och hans fru Heline under den andra hälften av 600-talet (661-682). Den östra väggen i kyrkan bär på inskriptioner som stödjer detta. Dessa historiska källor och studien av inskriptioner (hepigrafi) avslöjar att kyrkan och palatset byggdes av Mamikonianerna.
"Den gamla basilikan" - I början på seklet upptäckte G. Hovsepian ett kapitäl med akantus-motiv på dess tre sidor och ett kors inristad i ett medaljong bland ruinerna av en gammal basilika som inte finns längre. De stiliserade akantusbladen är väldigt likt de på portalen hos Kasal och Tekor (slutet av 400-talet). Detta kapitäl återfinns hos Armeniens historiska museum i Jerevan (enligt Thierry 1987).
Aruch blev till karavanseraj under medeltiden och ett citadel senare under sen-medeltiden. Ruinerna efter palatset grävdes ut under en utgrävning år 1947 och mellan 1950 och 1952. Resterna av prins Grigor Mamikonians två palats hittades på den södra sidan av kyrkan S:t Grigor.
Det finns meningsskillander om det exakta datumet för avslutandet av kyrkans byggnad på grund av en inskription som hänvisar till styret hos den bysantinska kejsaren Konstantin III (641). Enligt Marr, Haroutyunyan och Manutcheryan tros det att man har blandat ihop detta med kejsare Konstantin II (641-668). Olika historiker ger olika datum för färdigbyggandet enligt följande: 668 enligt Strzygowski, 1918 och Der Nersessian, 1969. 670-talet enligt Mnatsakanyan i Aknark, 1964, och Haroutyunyan 1975; 666 enligt Manutcheryan, 1977.
Kyrkan restaurerades under 1946-48 med undantag för trumman och kupolen. Kyrkan hade skadats svårt av jordbävningar och möjligtivs på grund av dess användning som fästning under 1500- och 1600-talen (Ormanian, 1948).
Aruch har en 1-navs längsgående kupolhall med en östlig absid som flankeras med två kammare. Den är avlång i formen. Fyra kraftiga väggpelre som skjuter ut ur de norra och södra väggarna i kyrkan formar den centrala kvadraten under kupolen. Kupolens stöd utgörs av mycket kraftiga väggar som står lodrätta gentemot de längsgående väggarna. Ändarna på dessa lodrätta partitioner stödjer fyra stora runda bågar och de fyra tillhörande valv (det första daterade exemplaret av denna sort i Armenien). Det finns två invädigt djupa triangulära nisch mellan absiden och hörnrummen, vilka lämnar rum för tre stora fönster i absiden. Ljuset flödar in från ett stort antal fönster. De kraftigt utskjutande portalerna liknar vapenhus, ett kännetecken hos flertalet byggnader som härstammar från den andra hälften av 600-talet. Den arkaiska kupolen (nu borta) stöddes av bågar som liknade pilastrer och fick understöd av de östra och västra valven. Övergången från den centrala kvadraten till en cirkulär trumma uppnås genom användningen av bågvalv, vilka finns än idag. Den rymliga interiören belyses med en serie av stora fönster på respektive sida. det finns ingångar på de södra, västra och norra upphöjningarna av kyrkan. Den västra dörren var speciellt ovanlig då den hade fyra pelare. De skuplterade dekorationerna återfinns i synnerhet hos fönsterbågarna och kornischerna.
Absiden i Talish är målad med en scen ur evangeliet. En väldig lång figuer av Kristus (av vilken endast den undre delen återfinns) står på en ädelstendekorerad piedestal, lik de avbildade i Lmbat. Den långa pergamentrulle som han håller i den vänstra handen når ända till marken och en vers ur Johannes-evengeliet kan utläsas: "Den som har mina bud och håller dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig, han skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom, och skall uppenbara mig för honom." Till höger om Kristus syns kanten till tunikan och foten hos en figur, förmodligen en ängel. Orden på manuscriptet är från Jesus sista ord till sina lärjungar: orden är riktade mot de lärjungar som finns avbildade på absidens motstående vägg. Endast de på den norra sidan har bevarats, de fem första stående, med ansikten riktade framåt och evangeliet i handen; den sjätte avbildad i profil med sin högra hand i luften som om han vill tala. Ett akantus-skript finns avbildad på foten av kupolen och namnet "Stepannos" finns skrivet under i stora unicalbokstäver. Det finns spår av en dåtida väggmålning i absiden. Detta representerade Tradiusestio legis med en lång upprätt Kristus som håller en rulle och är tillsammans med apostlarna som står på en lägre nivå. En rulle av akantus avbildad på antikt viss dekorerar absidens bas. Namnet Stepannons (kanske målarens) återfinns läsligt här.
Flera fragment av tidigt kristen minnesstenar finns bevarade i kyrkans insida, med en av dem som visar en ängel som lägger en krona på ett helgons huvud. En annan, i dåligt skick,
har rests när den norra fasaden. Den stående Jungfrun och barnet verkar vara representerade på den norra sidan.
Kyrkan är byggt med inhemsk tuff-sten i färger som skiftar från rosa till brun. Exteriören är imponerande både i storlek och höjd. Väggarna är rätlinjiga med undantag för den kortsidan där två djupa inåtvända triangulära nisch utgör gränserna för absiden och är kränta med ett dekorativt band av tre pelare.
Den östra fasaden har en mer accentuerad utsmyckning som är typisk för den andra hälften av 600-talet. Ett band som löper genom de två nischen och ett tredje i mitten är endast dekorativa. Några av dessa bågar är svagt runda. Bland de ingraverade motiven finner man intressanta girlander och band med zigzag och rutmösnter, vilka är variationer från sektioner av iranska och romerska antika motiv. Bandet över fönstret i absiden är utsmyckat med vindruvelöv; regelbundenheten hos kruvorna och den stereotypade stilen med vilket vindruvor och läven skiftar demonstrerar stiliseringen och det systematiska geometrin som användes under tidigt medeltid. En vertikal rulle finns uthuggen längs de fyra hörnen hos byggnaden. Kornischen är oblikt med korgformade motiv som är ofta förekommande från den andra hälften av 600-talet och framåt. Den har horisontella segment vid slutet av gaveln.
Inte långt från kyrkan återfinns ruinerna efter ett komplex som tros vara prins Mamikonans palats, inklusive flera rum, ett galleri och en stor hall vilken förmodligen användes för mottagning och som har grävts ut under 1950-talet. Den hade planritningen hos en basilika med tre par av kolumner som utgör två kvadratiska avdelningar i mitten. Kolumnerna var gjorda av trä och krönta med stora stenkapitäl som bar upp ett trätak. Taken hos de två kvadratiska avdelningarna kopierades förmodligen från de falska kupolerna hos bybyggnader, vilka var gjorda av kantileverade bjälken och centrerat takfönster (Haroutyunyan). Två massiva kapitäl har två massiva balustradpelare på var sin sida av kolumnen på vilka finns inristade palmmotiv och en rossett (ett verk liknande de i Dvin). Dessa kapitäl är av snarare folkligt ursprung än det klassiska ioniska. Ruinera efter det singelnav-kapellet och ett annat basiliskt rum låg längre söderut. De få dekorativa kvarlämningarna verkar indikera att de var från ett tidigare datum än palatset och kyrkan.
Vid korsningen för vägen till Aruch och den stora medeltida vägen som sammankopplade Tabriz, Dvin och Kars, finns det ruiner av en tre-nav byggnad i nord-syd riktning vilken hade förstärkade hörnvinklar i form av runda torn. Den var en "berg"-typ av en karavanseraj. Den norra sidan av sidonavet är allt som kvarstår idag. Den har en trumma och ett valv och låga bågar som öppnas mot centralnavet. Byggnaden kan dateras till någon gång mellan 1200- och 1800-talet.
Utsmyckningen hos absiden i Talish formar en förenad helhet. Även om apostlarna är inte på samma nivp som Kristusfiguren, bör de betraktas som om de stod på hans sida. Temat med Kristus med sina apostlar är en del av den ikonografiska planen hos absiddekorationen i tidiga medeltidens konst. Kristus är allmänt avbildad som ärorikt härskande. Det enda tidigare kända kvarvarande exemplet på ett sådant monument med variationen visande honom stående är det i kyrkan S:t Andrea i Cantabarara, i Rom; freskomålningen i Talish visar att denna variation fanns även i den östra Kristendomen.
Försvinnandet av större delen av dekorationen hos kyrkans interiör och det dåliga skicket hos majoriteten av de kvarvarande fragmenten hindrar oss från att få ett klart insyn i den armeniska kyrkans målning under denna tidiga period.
Aruch tillhör till den viktiga gruppen av sidoskeppslösa längsgående kyrkor med centralkupol, nästan lika breda som de hos kyrkorna som stöds av takbryggor (Ptghni) istället för pelare (Talin och Mren). Aruch är också en av en serie dåtida armeniska kyrkor som visar spår av omfattande väggmålningar (Talin, Lmbat och Mren). Det finns även band av dekorativa skulpturer med sammanflätade och blomstermotiv så som dem i Ptghni och Zvartnots.
Källa: Armeniens Encyklopedia; Armenian Studies Program at CSU, Fresno
|
|
|
