Armenien
Urartus civilisation
Segern för Självständighet
Dynastin Artashesian på Armeniens tron
Armenien mellan Rom och arsaciderna
Antagandet av Kristendomen
Försvaret av kristendomen
Armenien under dynastin Bagratounian
Kilikien - Den Nya Armenien
Armenien under turaniskt styre
Armeniens renässans eller återuppståndelse
Östfrågan
Ryssland i Kaukasus
Den armeniska frågan
Kamp på två fronter
Tsarryssland mot armenierna
Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-
Första världskriget
Armeniens återuppståndelse
Armenien på väg mot självständighet, 1918
- Armenien på väg mot självständighet, 1918
Östarmenien
Västarmenien
De hoppfulla åren (1914-1917)
"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)
Bolsjevikrevolutionen och Armenien
Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)
Dilemman (mars-april 1918)
Krig och självständighet (april-maj 1918)
Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien
Supplikanterna (juni-oktober 1918)
Sammanfattning
Sovjetiska Armenien
Den andra självständiga republiken Armenien
Summa summarum
|
Turanierna
Turanierna härstammar från ett stort område som var källan till flera plundrings- och anfallsvågor och är belägen i Centralasien mellan Mongoliet och Turkistan. Den del av dessa turanier som flyttade mot väst kallades för turkar. Den del som slog sig ner i Ryssland kallades för tatarer medan den del som stannade kvar vid Kinas gränser och vid några tillfällen flyttade västerut, kallades för mongoler.
Ankomsten av dessa stammar som var tältboende nomader ändrade plötsligt Orientens sammansättning och situation då dessa konverterade till Islam och ökade dess styrka och samtidigt även ändrade dess form. 62 Turaniernas styre medförde i synnerhet en enorm fattigdom och ödeläggelse för Orienten då denna världsdel täcktes av ett paraply av torka, kaos och sorg. Det ändrade även de politiska förhållandena i området och omvandlade dem till relationer baserade på råstyrka och tyranni och skapade en värld där ett liv utan krigsmakt och krigande var omöjligt.
Vågen av turaniska stammar, d.v.s. seldjukiska turkar, mongoler, turkmener och ottomanska turkar till Mellanöstern och Mindre Asien kom i flera omgångar och blev hela tiden starkare och större. Denna våg ödelade allt i sin väg och innebar förintelsen av flera kulturer samtidigt som den förstörde kulturen i Armenien så som i Persien, Arabien, Bysans och hos folken på Balkan.
Under 900-talet dök de första tecknen på dessa nomadiska folk som var skickliga ryttare och modiga krigare upp vid Mellanösterns portar. Då deras väg stoppades vid Kaukasus av Armenien och Georgien gick de in i Mellanöstern via Persien och kom ända fram till Mesopotamien.
Krig i två fronter
I början av 1000-talet anföll de seldjukiska turkarna Armenien 63. Men bagratouniernas Armenien så som den armeniska Vaspourakan slog tillbaka dessa attacker under flera år och körde dem tillbaka. 64
När man tittar på följderna av turaniernas attacker mot Mellanöstern ser man att följderna drabbade inte bara Bysans, för vilket detta innebar dess undergång, utan även Europa i helhet som fick sin sydöstra del ockuperad under flera sekler och t.o.m. Centraleuropa hotades. Därför kan man påstå att Armenien utgjorde grunden för försvaret av väst.
Dock är det beklagligt att Bysans lämnade Armenien åt sitt öde och landet tvingades på egen hand stå emot de återkommande invasionsvågarna. Armeniska Vaspourakan som var svagare än bagratouniska Armenien besegrades snart under turaniernas slag. Överbefälhavaren för Vaspourakans armé, Shapouh, lyckades vid flera tillfällen slå tillbaka turkarna men Vaspourakans kung som hade stått emot turkarna under en lång tid ingick ett avtal med kejsar Basil II där han överlät sitt land till kejsaren för att själv sedan flytta till Sivas med sitt folk för att grunda ett nytt rike under Bysans beskydd. 67
|
|
|