|
|
Eftergifter och ultimatum i Trabizond
Dessa klyftor drabbade Transkaukasus medan Kachaznouni, Laskhishvili och Haidarov anlände till Trabizond den 29 mars och underrättade Chkhenkeli om de extra befogenheter som Seimen hade beviljat honom. 86 Medan Transkauskasus slets i bitar återupptogs fredsförhandlingarna i Trabizond. Vid Chkhenkelis meddelande om att förhandlingarna kunde återupptas föreslog Rauf att Transkaukasus skulle resa sig som en självständig stat, men varnade för att det osmanska imperiet var tvunget att hålla fast vid sitt erkännande fram till den stund då Brests gränser bekräftades och frågan om självbestämmande för imperiets armenier slopades. Konferensens sjätte sammanträde sköts upp flera dagar för att ge Transkaukasus tid att bestämma vilka eftergifter som kunde göras åt de mer erfarna militärerna och diplomaterna. 87
Under denna paus framtonade åter den djupa oenigheten inom den transkaukasiska delegationen. De muslimska medlemmarna var beredda att överlämna så gott som hela det omstridda territoriet. Khas-Mamedov påpekade att endast hamnen i Batum och oljeledningen från Baku var oersättliga för Transkaukasus. Hummetistiska Sheikh-ul-Islamov påminde delegationen om att vid ett eventuellt krig kunde Transkaukasus muslimer inte lyfta vapen mot sina osmanska bröder. Efter fyra dagars trätande rekommenderade Chkhenkeli att man skulle erbjuda turkarna hela Olti, halva Ardahan, hela Kaghizman förutom den norra sektorn och det mesta av Kars okrug. Förslaget väckte omedelbara protester från Kachaznouni och Khatisian som kallade det för ett brott mot självbestämmandet, då de kristna utgjorde 2 av befolkningen i Kars och Kaghizmans okruger. Bittert noterade de armeniska delegaterna att inte en centimeter från oblasten Batum, allmänt betraktad som georgisk mark, hade inkluderats i förslaget. Kachaznouni uppmanade att man skulle göra dessa uppoffringar först i mindre strategiska områden, såsom i Artvin i oblasten Batum, Olti och Ardahan, och endast då ytterligare eftergifter var oundvikliga skulle man beakta områden som Kars och Kaghizman. Chkhenkeli försvarade sitt förslag genom att argumentera att oblasten Batum (där han själv var född) var nödvändig för Transkaukasus välfärd. Han nämnde även att tiden var kommen för Tiflis-regeringen att deklarera sin villkorslösa självständighet. 88
|
|
86) Arkomed, os. cit, s. 41; O. Minasian, "Vneshniaia politika zakavkazskoi kontrrevoliutsii v pervoi polovine 1918 goda", Istorik marksist (nr. 6, 1938), s. 68.
87) S. T. Arkomed, "Materialy po istorii otpadeniia Zakavkaz'ia ot Rossi" (Tbilisi, 1923), s. 41-42.
88) V. Minakhorian, "Karsi ankoume" [Kars fall], Hairenik Amsagir, XIII (Augusti, 1935), XIV (December, 1935), 81; O. Minasian, "Vneshniaia politika zakavkazskoi kontrrevoliutsii v pervoi polovine 1918 goda", Istorik marksist (nr. 6, 1938), s. 68; "Zhurnal zasedaniia delegatsii", i S. T. Arkomed, "Materialy po istorii otpadeniia Zakavkaz'ia ot Rossi" (Tbilisi, 1923), s. 42-44.
|