Armenien
Urartus civilisation
Segern för Självständighet
Dynastin Artashesian på Armeniens tron
Armenien mellan Rom och arsaciderna
Antagandet av Kristendomen
Försvaret av kristendomen
Armenien under dynastin Bagratounian
Kilikien - Den Nya Armenien
Armenien under turaniskt styre
Armeniens renässans eller återuppståndelse
Östfrågan
Ryssland i Kaukasus
Den armeniska frågan
Kamp på två fronter
Tsarryssland mot armenierna
Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-
Första världskriget
Armeniens återuppståndelse
Armenien på väg mot självständighet, 1918
- Armenien på väg mot självständighet, 1918
Östarmenien
Västarmenien
De hoppfulla åren (1914-1917)
"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)
Bolsjevikrevolutionen och Armenien
Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)
Dilemman (mars-april 1918)
Krig och självständighet (april-maj 1918)
Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien
Supplikanterna (juni-oktober 1918)
Sammanfattning
Sovjetiska Armenien
Den andra självständiga republiken Armenien
Summa summarum
|
"Marsdagarna" i Baku
Baku, beläget på Apsheron-halvön, var den största kosmopolitiska och proletära staden i Transkaukasus. Inget politiskt parti var på egen hand tillräckligt starkt för att kunna kontrollera den civila administrationen eller sovjeterna. Till exempel hade valet i november 1917 till den konstituerande församlingen utfallit med följande resultat för de ledande partierna: 71
RöstkortsNr. och parti |
Röster |
I |
Menshevik |
5 667 |
II |
Kadet |
9 062 |
III |
Social-revolutionär |
18 789 |
IV |
Dashnaktsoutiun |
20 314 |
V |
Bolshevik |
22 276 |
X |
Musavat |
21 752 |
XIV |
Rysslands muslimer |
7 841 |
I arbetarnas och soldaternas sovjeter, vilka hade valts under december, hade den bolsjevikiska minoriteten lyckats dominera den verkställande kommittén endast genom att ta hjälp av flera ickekommunistiska medlemmar. I frågor som godkännandet av Sovnarkoms policy i Brest-Litovsk röstade musavatisterna med bolsjevikerna, medan de flesta dashnakister och socialrevolutionärer stödde Shahoumian i hans kamp mot Bakus ickesocialistiska organisationer. 72 Shahoumian uteslöt inte, även om han ofta klandrade de ickebolsjevikiska partierna, samarbete med de andra partierna. Vid mer än ett tillfälle skrev han att då bolsjevikerna på egen hand inte kunde bemästra Baku var det nödvändigt att förlita sig på andra grupper. Dock hade i mitten av mars relationerna med muslimerna nått en brytpunkt då det mäktiga musavatpartiet vägrade acceptera att sovjeten var det enda legala administrativa organet i Baku. 73
Medan man stödde Bakus sovjet valde de drygt 70 000 armenierna i staden ett eget nationellt råd som skulle uttrycka deras kollektiva vilja. Rådet bildades i december 1917 och övertog administrationen över de armeniska trupperna vilka dagligen anlände med tåg från Vladikavkaz och Petrovsk eller via havet från Astrakhan och försökte resa vidare till västra Transkaukasus. Flera tusen rastlösa armeniska soldater som var strandade i Baku på grund av muslimernas kontroll över järnvägen till Tiflis, hotade att störa den redan oroliga atmosfären ännu mer. 74 De muslimska och armeniska råden sammanträdde kontinuerligt för att bryta dödläget, men lösningarna förblev stängda. Musavatisterna i Baku påstod att de varken hade jurisdiktion eller inflytande över de grupper som blockerade järnvägen. Den efterföljande organiseringen av de två armeniska regementen bestående av nära 6 000 soldater orsakade skarpa protester från de muslimska talesmännen. Förklaringen att regementena hade bildats för att vara stridsdugliga vid sin ankomst vid Kars front tillfredsställde inte tatarerna som intensivt förstärkte och utökade sin egen militärstyrka. 75 I februari 1918 hade interetniska sammandrabbningar brutit ut i flera olika distrikt i Bakus guberniia. Dock vilade ett bräckligt lugn över staden fram tills då ett bråk bröt ut mellan musavatpartiet och Sovjets verkställande kommitté vilket provocerade fram stormen som kom att kallas för "marsdagarna".
|
|
|