Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
Index

Armenien

Urartus civilisation

Segern för Självständighet

Dynastin Artashesian på Armeniens tron

Armenien mellan Rom och arsaciderna

Antagandet av Kristendomen

Försvaret av kristendomen

Armenien under dynastin Bagratounian

Kilikien - Den Nya Armenien

Armenien under turaniskt styre

Armeniens renässans eller återuppståndelse

Östfrågan

Ryssland i Kaukasus

Den armeniska frågan

Kamp på två fronter

Tsarryssland mot armenierna

Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-

Första världskriget

Armeniens återuppståndelse

Armenien på väg mot självständighet, 1918

- Armenien på väg mot självständighet, 1918

Östarmenien

Västarmenien

De hoppfulla åren (1914-1917)

"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)

Bolsjevikrevolutionen och Armenien

Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)

Dilemman (mars-april 1918)

Krig och självständighet (april-maj 1918)

Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien

Supplikanterna (juni-oktober 1918)

Sammanfattning

Sovjetiska Armenien

Den andra självständiga republiken Armenien

Summa summarum

FöregÃ¥ende sida Sida 185 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
© 2008 ARMENICA.ORG Skriv ut  

Till dessa kulturella centrum ska vi tillägga den armeniska religiösa skolan i Marash (i närheten av Ismid). Fr.o.m. 1889 undervisade denna skola, under ledning av Ormanian och sedan Tourian, de viktigaste armeniska intellektuella och präster, och samma skola undervisade de nytänkande religiösa personer som senare skulle inneha biskopsämbeten i Armeniens mest avlägsna platser vilka hade brutit kontakten med den regim under vars styre samtliga religiösa ledare välkomnade det allra minsta rogivande moment eller medel som Konstantinopel erbjöd. 87

Amerikanska och franska utbildningscentrum i Turkiet samarbetade också i stor utsträckning i undervisningen och spridandet av kunskap bland armenierna. Bland de amerikanska institutionerna kan vi nämna högskolan Robert och kvinnohögskolan i Konstantinopel men även de amerikanska högskolorna i Mersivan, Aintab, Tarsus och Kharpout.

Om franska religiösa missionärer, som enligt vackra uttalanden från österländska makthavare var "som om de fick Frankrike att växa under deras fötter", ska man i synnerhet peka på de ovärderliga undervisnings- och utbildningsarbeten som de dominikanska munkarna med största självuppoffring har gjort i en av de mest avlägsna platserna i Armenien.

I Östarmenien pågick utvidgningen av armeniska skolor parallellt med de amerikanska och franska men kom senare att försvåras betydligt, speciellt efter 1884 års order som bottnade i det tsariska styrets beslut om att förvandla alla sina invånare till ryssar. Dock bör vi, bland de mellan- och högstadieskolor som fick etablera sig, nämna följande: Lazarians institut i Moskva, den religiösa skolan Nersessian i Tbilisi och akademin i Etchmiadzin.

Lazarians institut i Moskva var ett av de mest berömda utbildningscentra i det tsariska Ryssland och hade grundats av den Persienfödde armeniern Jean Lazarian. Jean Lazarian var en man som hade tjänat en stor förmögenhet på sin bomulls- och garnindustri. 91 Institutet Lazarian, som grundades år 1815, omfattade en språkskola för orientaliska språk, en orientalisk akademi och ett tryckeri.

Prästskolan Nersessian i Tbilisi grundades 1825 av den framtida katolikosen Nerses Ashtaraktsi och har utbildat flera armeniska lärare och präster. Bland de mellanstadieskolor som har haft sin del i utbildandet av det armeniska folkets framstående personligheter bör man också nämna de ryska gymnasieskolorna i Tbilisi.

Och till slut ska vi nämna akademin i Etchmiadzin som grundades år 1874 av katolikos Gevork III och fram till öppnandet av Jerevans universitet år 1920 var den enda högre läroanstalten i Armenien.

Tyvärr hindrade begränsningar från det tsariska styret att armeniska skolor, i synnerhet grundskolorna från att utvecklas och expandera.

Haxthausen beskriver, efter att ha lovordat lojaliteten hos armenierna i Transkaukasien och påpekat deras roll som kärnan i utvecklingen och framstegen i regionen, sina känslor om armenierna enligt följande: "När Ryssland kommer att vilja utföra sin historiska uppgift bör man lägga åt sidan idén om att få alla att tänka som de själva och att försöka hålla dem under sitt styre. Det är inte med undervisning på detta sätt som ryssarna kan få armenierna att vara till nytta för Ryssland utan genom undervisning om deras egen kultur och enligt deras nationella seder och vanor." 93

87) Torosian, Armeniska litteraturens historia, Paris, 1951, sid. 269

91) Jean Lazarian hade en ståtlig boning i Ropascha, en förort till S:t Petersburg, där han i 1793 tog emot den berömde franske upptäcksresanden greve d'Artois. Senare skänkte han denna palats till tsar Paul I.

93) Haxthausen, Transkaukasia, Leipzig, 1856, vol. I, sid. 292