|
|
På kvällen samlades Seimen för att anta det föreslagna kabinettet. De förnedrade armeniska medlemmarna hörde sina kandidater presenteras för godkännande. En historiker som är omedveten om de saker som hade försiggått under de senaste tre dagarna kan luras av den till synes homogena enigheten i Seimen. De tre stora fraktionerna slöt sig samman för att godkänna den nya regeringen som inkluderade fyra georgier, fem muslimer och fyra armenier. Det som var mest väntat var att den mindre armeniska tredjedelen skulle få de mindre strategiska och inflytelserika posterna. Portföljerna fördelades enligt nedan: 41
Akaky Chkhenkeli |
Premiär- och utrikesminister |
Noi Ramishvili |
Inrikesfrågor |
Noi Khomeriki |
Jordbruk |
Grigory Georgadze |
Krig |
&nbps; |
|
Fathali Khan Khoisky |
Justitiefrågor |
Khudadad Melik Aslanov |
Transport |
Nesib Usubbekov |
Utbildning |
Mahmed Hajinsky |
Handel och industri |
Ibrahim Haidarov |
Statskonstroll |
|
|
Alexndre Khatisian |
Finans |
Hovhannes Katchaznouni |
Välfärd |
Avetik Sahakian |
Försörjning |
Aramayis Erzinkian |
Arbete |
I sitt installationstal lovade Chkhenkeli att garantera alla transkaukasiska medborgares rättigheter och att etablera provinsiella gränser inom republiken, baserade på ömsesidiga överenskommer och eftergifter. Med en uppenbar referens till Bakus Sovnarkom avvisade han ett dubbelt styre i Transkaukasus. Till allas applåder, förutom Dashnaktsoutiun och de socialrevolutionära, stod Rasul-Zade stadigt vid Chkhenkelis sida. Det var nödvändigt att hela Transkaukasus skulle sammansmältas i en enda enhet och man bjöd med det angränsande distriktet Dagestan att delta i federationen. 42 Enligt den armeniska tolkningen var det Rasul-Zade som förespråkade etableringen av den muslimska kontrollen i Baku och förstärkandet av den muslimska majoriteten i Transkaukasus genom att införliva de muslimska bergsborna i Dagestan. Khatchatour Karjikian, i egenskap av ordförande för Dashnaktsoutiuns fraktion, lovade stöd för Chkhenkelis regering men kunde inte låta bli att lägga till flera anmärkningar som var ett eko av Tumanovs fräsande tal fyra dagar tidigare. Han bad att Seimen skulle erkänna att deklarationen av självständighet hade påtvingats under främmande påtryckningar och att majoriteten av allmänheten var oentusiastisk och skeptisk. Dock kunde man övervinna kriserna om regeringen kunde inge hopp och lojalitet genom en hederlig fred och genom att tillämpa lika rättvisa för alla sektioner i Transkaukasus. 43
De artiga anmärkningarna tillfredsställde inte befolkningen i Tiflis. Folksamlingarna fortsatte att smutskasta den förrädiska regeringen. Den 5 maj publicerade Chkhenkeli en detaljerad rapport över orsaken till Kars fall i ett försök att lugna ner befolkningen. Inkluderade i dokumentet var även åsikterna från de militära experter som vittnade om att fästningen inte skulle kunna klara av att stå emot fiendens attack. 44 Påståendet var dock inte övertygande eftersom befolkningen även visste om Nazarbekians rapport till Tiflis, att Kars kunde hålla för minst en månad, och Kars oblasts kommissarie Dsamoevs telegram om att befolkningen, förberedd för ett bestämt försvar, hade drivits till panik av Chkhenkelis order om evakuering. Det var denna order som hade lett till det katastrofala uttåget och förstörelsen av det mesta av staden. 45
|
|
41) "Velikaia Oktiabr'skaia sotsialisticheskaia revoliutsiia: Dokumenty i materialy", redig. av A. L. Sidorov, et al. II (Moskva, 1963), s. 229; Al. Khatisian, "Hayastani Hanrapetoutian tzagoumn ou zargatsoume" [Skapandet och utvecklingen av Republiken Armenien] (Aten, 1930), s. 45. Då Erzinkian var en socialdemokrat så hade mensjevikerna fem poster, musavat-muslimerna fem och dashnakisterna tre.
42) "Velikaia Oktiabr'skaia sotsialisticheskaia revoliutsiia: Dokumenty i materialy", redig. av A. L. Sidorov, et al. II (Moskva, 1963), s. 229-233.
43) "Velikaia Oktiabr'skaia sotsialisticheskaia revoliutsiia: Dokumenty i materialy", redig. av A. L. Sidorov, et al. II (Moskva, 1963), s. 240-241; Al. Khatisian, "Hayastani Hanrapetoutian tzagoumn ou zargatsoume" [Skapandet och utvecklingen av Republiken Armenien] (Aten, 1930), s. 45-47.
44) "Velikaia Oktiabr'skaia sotsialisticheskaia revoliutsiia: Dokumenty i materialy", redig. av A. L. Sidorov, et al. II (Moskva, 1963), s. 261-267.
45) Al. Stavrovskii, "Zakavkaz'e posle Oktiabria" (Moskva-Leningrad, [1925]), s. 59; S. T. Arkomed, "Materialy po istorii otpadeniia Zakavkaz'ia ot Rossi" (Tbilisi, 1923), s. 70.
|