Kyrkor & kloster (30)
F�stning (4)
Hedniskt tempel (1)
Andra (1)
|
| Kyrkor & kloster :: Goshavank |
|
|
|
|
Klostret Goshavank |
|
| |
| Information |
| |
Klostret Gosh, tidigare kallat Nor Getik, är beläget nära byn Gosh, på den östra sluttningen i den skogbetäckta dalen Tand-zout, 23km från provinsens centrum, Dilidzjan. Klosterkomplexet grundades år 1181 på dagen då dess första kyrka, tillägnat S:t Grigor Lousavoritch (Ljusbringaren), invigdes av den berömde munken och lagstiftaren Mkhitar Gosh. Den andra kyrkan, i kronologisk ordning, var S:t Karapet Hovnans kyrka. Allt som kvarstår av dessa två är de historiska dokument som finns efterlämnade av Kirakos från Gandzak, en lärjunge till Mkhitar Gosh. Klosterkomplexet, som restes under en period av 116 år, omfattar huvudkyrkan S:t Astvatzatzin (Jungfrun) (1191-96), den mindre kyrkan S:t Grigor (1209-31), zhamatoun (1197), ett sidokapell som används uteslutande till begravningsändamål, biblioteket (1291), kyrkan S:t Grigor Lousavoritch, byggt av prins Grigor Thga år 1231 och matsalen.
Platsen och layouten för Goshs klosterkomplex är bearbetad på två principer: en statisk och en dynamisk. Den första, etablerad av kyrkan, och därmed, oåterkallelig, bestämmer axlarna hos huvudkyrkans orientering och zhamatoun, som ingår i dess västra sida, i den allmänna kompositionen. Som följd av detta restes de mindre byggnaderna i komplexet runt zhamatounen för att forma en symmetrisk helhet. Söder om zhamatounen och med anknytning till passagen med det runda valvtaket finns ett bibliotek. Bredvid bibliotekets västra vägg återfinns de grovhuggna stenväggarna hos den rektangulära, nu taklösa, byggnad som en gång var matsalen. Den är på zhamatonens södra sida som man hittar den lilla utsökta kyrkan S:t Grigor Lousavoritch. Något längre till öster, i linje med den östra väggen hos zhamatounen och uppbyggt mot dess södra vägg finns två kapell. En kort bit söder om kyrkan S:t Astvatzatzin finns kyrkan S:t Grigor.
En smal glänta på kanten av dalen omger klosterkomplexet från tre sidor och fortsätter som en egg mot sydost. Landskapets sammansättning kännetecknas av den terrassformiga planläggningen hos klosterkomplexet, vilket formar en andra diagonala axel som motsvarar axeln hos dess ramverk. Därmed finns det två motställda principer: den axiala och den diagonala där den första bestäms av liturgiska krav, medan den andra av landskapets läge. Sättet som denna periods kyrk- och klosterkomplex, eller åtminstone de som r belägna i isolerade områden och är opåverkade av sina föregångare och har strukturer som är till stor del bestämda av deras läge, illustreras väl i de terrassformiga layouter hos klosterkomplexen i Varag (800-talet) nära Van och Goshavank (1100- och 1200-talet); och in den räta vinkeln som bildas mellan kyrkan-zhamatoun och klustret av kapell som finns längs en linje med den östra väggen hos huvudkyrkan i Ketcharis-klostret (1100- och 1200-talet). Den bipolära naturen hos kyrkans grundplan framhäver det symboliska värdet av det axiala konceptet. De dynamiska motvikterna hos volymerna och de öppna ytorna understryker avgränsningarna hos de heliga platserna och därmed underlättar tolkningen av ytan i dess komplexa helhet.
Där landet är platt elimineras vinklarnas samspel orsakade av skärningslinjerna mellan huvud- och diagonala axlarna.
Med rektangulära kupolhallar som är tidstypiska för 700- och 800-talet får kyrkan en tydlig korsformad grundplan, markerad vid mitten av de två djupa fyrkantiga nischer som stödjer kupolen. Vad det gäller den yttre aspekten hos kyrkan S:t Astvatzatzin, är dess fasad utsmyckad med triangulära nischer in de östra och södra sidorna. Huvudentrén leder in i zhamatoun medan den finns en andra ingång från passagen på norra sidan.
Den mindre kyrkan S:t Grigor finns belägen i närheten, till söder om av huvudkyrkan. Även den har formen av en kupolförsedd hall, med triangulära nischer som löper längs fasadens längd, med undantag för den västra sidan. Zhamatounen på kyrkans framsida har en centraliserad struktur; hela volymen definieras av den stora åttkantiga kupolen in hallens centrum, vilken vilar på fyra massiva monolitiska kolumner och fyra cylindriska valv vilka sticker ut ur mitten för att ge taket dess korsform. Den vinkliga västra ytan har ett lägre tjockt tak som stöds av korsbjälkar av sten, medan de i öster där det finns två kapell som mynnar mot zhamatounen, har små runda valv. Dessa element är komplement till de primära strukturerna och de strukturella problem som dök upp löstes här med en viss valfrihet %96 men även här finns de precisa geometriska kriterierna som styr de övergripande arkitektoniska scheman realiserade. Till söder om zhamatoun och något avskilt från det finns det en liten och väldig elegant kyrka tillägnat S:t Grigor Lousavoritch (1231). De ganska stränga prydnadslinjer som utsmyckar exteriören (långt ifrån komprometterande av formen) introducerar ett element av plasticitet och högt originellt vitalitet.
Från utsidan ser kyrkan som en parallellepiped som har rests på en terrasserad bas och täckt med ett dubbelsluttande tak med en serie av blinda arkader som omringar hela strukturen. Smala kolumner delar den annars sammanhängande fasaden hos den lilla kyrkan i arkitektoniska enheter. Den östra fasaden är smyckad med ett dubbelt lodrätt delat fönster med en triangulär nisch på dess respektive sida och två mindre fönster som blickar mot sidokapellen. Arkaderna bildar även den högt dekorativa västra ingången och de små fönstren i dess övre del.
På insidan, är det absidförsedda navet i öst delat i två skepp. Det runda valvet i hugget sandsten är skjutet något uppåt på de två flerstilade pelarna intill väggarna och stöds i mitten av en fin ribba. Pelarna är krönta av uthuggna kapital som vilar på grunder som är helt avskilda från marken; grunderna stöds i sin tur av smalare socklar.
Väggarna som slutar i den horisontella kornischen hos valvet och utgår från en kontinuerlig hylla, är vertikalt delade i stora kvadrater. Det upphöjda altaret är inrymt i absiden, som är formad av fem vackra intrasia-nischer och flankerade av två mindre absidiska ytor som mynnar mot hallen. Alla inre och yttre kornischer är avgränsade med gjutningar som är halvrunda i sektion, konkav och listeler och avslutas med en kymation. Den ovanliga förfinandet av både arkitektoniska och dekorativa elementen skänker en väldigt special kraftfull plasticitet till den rigorösa gemotriskheten hos helheten.
Norr om zhamatoun finns biblioteket, en två-våningsbyggnad med kupolförsett klerestorium (nu förstörd) där klockorna var hängda. Det runda grundgolvet är övertäckt med en korsad båg-struktur som stödjer kupolen och vilar på fyra par av pelare designade som utökningar till interiören hos de yttre väggarna: bågarna delar utrymmet i en centralt korsformad hall med rund-valvade flygel och fyra mindre hörnzoner med sfäriska kupoler formade av stalaktit-formade, fasetterade hörnstenar. De östra och västra väggarna visar djup insjunkna sidoutökningar, medan de dubbla lodrät delade fönstren som öppnas from de tre fasaderna och den ögonliknande öppningen i mitten av kupolen tillförser tillräckligt naturligt ljus i byggnaden, vilken används för förvaring av manuskript. På bottenvåningen förbinds den med zhamatounen genom en täckt passage, medan a utskjutande trappsteg på utsidan på den norra väggen leder till den övre våningen.
Bland de tvåvåningsbyggnaderna med yttre trappsteg är kapell-mausoleumet tillhörande familjen Orbelian värt att nämnas. Denna byggnad finns i klostret Noravank (1339) i Amaghou och är ett verk av arkitekten Momik. Även för typen av byggnader med mer än bara en våning är detta bibliotek något av raritet vad det gäller dess arkitektoniska och spatiala kännetecken. Formen användes under medeltiden i armeniska byggnader som byggdes för komplexa funktioner. I Goshavank är interiör-layouten hos biblioteket det av ett kors i en kvadrat, med ett andra mindre rigoröst kors över det första, konstruerat av korsningen av de två runda valv och övertäckt på utsidan av de dubbelsluttande taken; den åttkantiga väggpelaren hos kupolen, öppen i mitten mot det yttre klerestorium, möter korsningen av de två valven. Det östra skeppet av den övre våningen är delat av en vägg för att skapa två kapell. Konstruktionstidpunkten, 1291, kan ses på väggen tillsammans med namnen på arkitekterna Zakios och Grigor, ansvariga för slutförandet av det arbete som startades av Mkhitar, som designade alla viktigare byggnader i Goshs klosterkomplex.
Biblioteket har en korsformad hall byggd i över två våningar. Den första har en struktur med korsade bågar och kupol, med ett klerestorium högst upp i mitten. De geometriska problem som uppkommer när man övergår från den kubiska basen till den korsformade övervåningen löses genom en central korsformad kärna, formad av en korsning mellan de uppbärande bågarna hos de externa väggarna på den övre våningen, inom gränserna för de fyra paren av baspelarna, vilket därmed skapar två komplementerande och förenade strukturer som förbinds genom kärnan. Vad det beträffar den yttre aspekten finns det en huvudfaktor som särskiljer biblioteket från de andra byggnaderna i komplexet: hela byggnaden vilar på en hög bas som är byggd av grov-huggna ojämna kvadersten, vilka skapar en klärobskyr effekt. Denna bas omger byggnaden på tre sidor och sträcker sig till den västra och norra för att konturera den rektangulära skepnaden hos matsalen och möts vid de skyddande väggarna (nu i ruiner) uppför från klostret. Den övre delen av bottenvåningen bestämt avskilt från den steniga basen, korsformig i formen. De plasticiska kännetecknen hos den övre våningen är i strikt kontrast med den rigorösa behandlingen av den undre våningen och denna skapar ett sken av en organisk tillväxt hos byggnaden, en effekt som tillstyrks genom ökande storlek hos öppningarna i de övre delarna, framhävande %94fönstereffekten%94 som blir större mot toppen. Å andra sidan, för att framhäva det symboliska budskapet hos det vertikala axel, infaller naturligt ljus i stort sett från kupolens topp och klerestorium för att lysa upp bibliotekets bottenvåning: här mottas ljuset och reflekteras från de konkava ytorna hos kupolen och korsande stödsbågarna och distribueras med avklingande intensitet på de prismatiska ytorna hos de stalaktit-liknande taken över hörnhallarna. Dessa strukturer, låsta inom elementära ytor, är uttrycksfulla hos de absoluta värden hos modellerad harmoni, karaktäristisk hos armenisk medeltida tankesätt, i vilka formella strävan är typiskt återkopplade till de inneboende lagarna bakom det.
Strukturellt är kontrasten mellan interiören och exteriören alltför uppenbar. Detta framträder från de olika relationerna mellan form och element (bågar, valv) förbundna genom genomgående parvis, då element hos interiörens yta är organiserade och sammankopplad med det yttre utrymmet, vilket integrerar två komplementerande aspekter hos arkitekturen in i en enda formell struktur.
De yttre väggarna är de bindande ytorna hos den inre artikuleringen som antydas genom de triangulära nischerna som är, i detta fall, uttrycksfulla element som framhäver samhörigheten hos de olika delarna. Det överlägsna skickligheten som visas i dessa voluminösa strukturerna, både enkla och storslagna på en och samma gång, indikerar blomstringen av en ny kulturell finkänslighet som företräds av den exceptionella personligheten hos Mkhitar Gosh. Naturen hos denna arkitektur pekar på existensen av en lokal skola av konst som förmodligen grundades av arkitekten Mkhitar och hans lärjungar och som sedan fortsattes av Zakios, Grigor, bröderna Khatchatour och Barsegh och skulptören Poghos, upphovsman till det väldigt delikata khatchkarerna på respektive sida av ingången till S:t Grigor Lousavoritch. De slutna systemen hos den kupolförsedda hallen och zhamatoun leder tveklöst till en viss rigiditet in hanteringen av ytor, men denna rigiditet övervinns av den kontinuerliga utsmyckningen av de arkitektoniska detaljerna, dekorationen, strukturella finessen och den totala planritningen i allmänt.
Det lilla kapellet S:t Gevork, beläget on sluttningarna på andra sidan av dalen från klosterkomplexet byggdes år 1254 av varpeterna (mästarna) Khatchatour och Barsegh. Den är kvadratisk i skepnaden, med en inre absid och två intilliggande sidohallar. En cylindrisk turmma och kupol täckt med näsa kröner byggnaden.
Öster om kapellet S:t Gevork, på en kulle, finns begravningskapellet tillhörande Mkhitar Gosh. På dess södra vägg finns en khatchkar och en andra khatchkar återfinns vid kapellet S:t Hogi (Anden). Flera andra finns spridda längs kanten på vägarna genom skogen som leder till klostret. De bär vittne till den djupa hängivenhet och kärlek som fästes till heliga platser.
Den närliggande byn (dagens Gosh), så väl som de andra lantliga småbyarna som finns belägna i närheten, var en gång i tiden en del av ett ekonomiskt och administrativt system som styrdes av klostret och några av de mindre klosterbyggnaderna stod på byns territorium.
Text av Armen Zarian
|
|
|
