Kyrkor & kloster (30)
F�stning (4)
Hedniskt tempel (1)
Andra (1)
|
| Kyrkor & kloster :: Gandzasar |
|
|
|
|
Klostret Gandzasar |
|
| |
| Information |
| |
Gandzasars klosterkomplex är beläget på höjdarna över och sydväst om byn Vank i distriktet Martakert i den autonoma regionen Karabakh.
Klostret ligger i den västra delen av Khatchen-dalen som det dominerar helt. Det kan ses från ett långt avstånd, inte bara på grund av dess höga position, utan även på grund av dess färg. Kyrkan är byggt av den lokala rödaktiga tuffstenen som med tiden har blivit brunaktigt i tonen, något som kontrasterar den med den glanslösa gröna bakgrund som bergsskogarna visar upp.
Komplexet består av kyrkan, gaviten, bostäder, tjänstekvarter och en tvåvåningsskola som har rests under 1800-talet. I mitten av det inmurade fyrkantiga området står de mest viktiga byggnaderna, kyrkan och gaviten, fria medan de andra är positionerade mot de norra och östra murarna. Byggplatsen ligger på en sluttning från nordväst till sydost och av detta skäl tjänar murarna som jordvallar för försvar.
Huvudbyggnaden i Gandzasar, kyrkan som är tillägnat S:t Hovhannes Mkrtitch (S:t Johannes döparen) (1216-1238), har en rektangulära exteriörplan och är korsformat på insidan, med tvåvåningskammare i dess fyra hörn. Lik många andra armeniska byggnader från 900-1300-talen har även denna kyrka felaktigen definierats som en kupolförsedd korsformad kyrka eller kupolförsedd hall. Denna traditionella typ av armeniska klosterkyrkor byggdes för första gången under 900-talet och blomstrade brett under 1400-talet.
Under det sistnämnda seklet, förutom Gandzasar, fanns det en serie av krykor som byggdes med samma rektangulär-korsformiga grundplan och fyra hörnkammare i form av kolstren i Geghart, Amaghou Noravank, Hovhannavank, Saghmosavank, Haritchavank, Khorakert och många andra. Huvudkyrkan i Dadivank, även den Katchens stora religiösa och kulturella center, var av samma typ och från samma sekel.
Gandzasars kyrka är inte så stor: exteriören är 11,8 x 17,4 meter. Proportionerna 1:1,48 mellan bredden och längden gör byggnaden längre än liknande 12-talskyrkor. Denna beror på de kortare inre längderna hos de norra och södra armarna. Kupolen står precis i mitten av byggnaden så att den västra armen är lång och kammarna är långa och smala. Kammarna till öst är upplysta med fönster som öppnas i den östra fasaden. Ingången till bottenvåningen sker från hallen medan ingången till kammarna på första våningen går från altarplattformen via trappor med stenräcke. Rummen i väst får sitt ljus från fönster i de norra och södra sidorna av kyrkan. Tillgång till dessa sker från den västra armen och första våningen nås via trappor med stenräcke och stalaktitdekorationer. Hallen lyses upp genom tre stora fönster i de norra, södra och östra väggarna. Det östra fönstret är inhugget i absidens halvrunda yta, medan det i den östra väggen stängdes ner när gaviten byggdes. Tillsammans med fönstren i kupolens trumma förser de kyrkan med tillräckligt ljus.
Gandzasars kyrka är rikligen dekorerad både på in- och utsidan. De något spetsiga bågarna som stödjer kupolen är dekorerade med en serie av %94tänder%94 (norra och södra) och en serie av små semicirkulära bågar (öst och väst). I de lägre hörnen finns det dekorationer med geometriska motiv (cirklar, stjärnor och kvadrater). På toppen, höger om kupolen finns det dock reliefer som avbildar en tjur, en bagge och en örn, typiska symboler för medeltida armenisk konst. På insidan är kupolen cylindrisk, artikulerad med åtta par halvkolumner som är sammanbundna med små bågar. Altarplattformens sida som tittar mot hallen är särskilt rikt och delikat dekorerat: den är kantat runt om med sammanflätade motiv och en list vars mittenpart är dekorerat med tromber och trianglar. Romberna är i sin tur förskönade med flera olika och komplicerade sammanflätade motiv. Liknande dekorationer hittas även hos altarplattformen från 1200-talet i Haritchavanks huvudkyrka. Den utvändiga skepnaden hos Gandzasars kyrka, arrangemanget av dess delar och, i synnerhet, dess dekoration visar tydligt hur beslutsamt arkitekten var för att ge byggnaden en majestätisk och monumental aspekt för att uppvisa makten hos Khatchens furstendom och position och auktoriteten hos dess herre, Hasan-Djalal, över hela Armenien.
Kyrkan är hög och graciös i profil med sin dominerande och centrala kupol. På var och en av tre fasaderna (öst, nord och syd) finns det ett par av triangulära sektionsnischer, essentiella arkitektoniska särdrag hos armeniska kyrkor av denna typ. Nischernas värde är av både konstruktiva och artistiska: de utsmyckar byggnadens form och förstärker fasadens uttrycksfullhet medan avlastar kantväggarna. Framsidan av kyrkan, som står på en trappformad bas, är dekorerade med utsmyckade bågar som vilar på ett par av halvkolumner. De centrala bågarna, cirka dubbel så långt som sidobågarna, är högre och innefattar även fönster. Fasaden är dekorerad med en serie av blinda valvgångar, ett karaktäristiskt särdrag hos medeltida armeniskt arkitektur, och dateras tillbaka till 600-talets monument. Detta artistiska hjälpmedel vidareutvecklades i 800-1000-talens Ani, huvudstad i bagratouniska kungadömet, och fortsatte användas även senare, under 1100-1300-talen. Den mest viktiga och betydelsefulla arkitektoniska särdraget hos Gandzasars kyrka är dess kupol: med sin dekoration innehar den en exceptionell ställning i armeniska konsthistorien. Även i sin proportion, med sin polyderiska trumma och paraplytak, dominerar den kyrkans hela volym. Trumman har sexton ytor som var och en slutar i en liten tympanon och varje yta är upphöjda med grupper av halvkolumner med baser och kapitäler. I delarna längs huvudriktningarna öppnas långa smala fönster, medan på de nordöstra, sydöstra och sydvästra sidorna är fönstren runda och inhuggna i en kvadrat med dekorativa reliefer. Trummans andra trumma har triangulära nischer med halvkolumner i mitten och olika skulpterade figurer.
Relieferna på kupolen hos Gandzasars kyrka är inte bara originella exemplar av dekoration men är också var och en signifikanta i sitt innehåll. På de två västra sidorna hos trumman finns två skulpterade bilder som visar ett par av sittande män i orientalisk stil och som håller i modeller av två kyrkor över sina huvud. En av kyrkorna är Gandzasar, den andra Vadzar. Inget kvarstår av den sistnämnda kyrkan förutom skriven berättelse. Modellen gör det dock möjligt för oss att skapa en idé om hur den var: ett cirkulärt arrangemang av delar, centralt planerade, rätt likt den hos Frälsarens kyrka i Ani. Stenmodeller av kyrkor är rätt ofta förekommande i den medeltida armeniska arkitekturen. De kan indelas i fyra grupper enligt deras innebörd och funktion: representationer av donator-patron, relikskrin, prydnader och slutligen designprototyper (P. Cuneo). Modeller av trumman hos Gandzasars kupol, med dess donatorreliefer, tillhör den första gruppen. Andra exempel kan hittas i en rad armeniska kloster: Aghtamar, Haghpat, Sanahin, Haritchavank, Haghartzin, Dadivank. Men donationsscenerna och modellerna i Gandzasar är absolut originella i sin stil och har inget jämlike i medeltida armenisk konst.
Typen av modell som har använts för dekoration av prydnadsgaveln kan också ses i denna kyrka. På toppen av var och en av fyra fasaderna finns olika modeller föreställande små kupoler. Även denna typ är vida förekommande i klosterkomplex (S:t Grigor Bardzarakash, Haritchavank, Geghart, Amaghou Noravank). På ytan av trumman mellan de två relieferna finns figurerna av Kristus och (nedan) Adam och Eva abildade. De bildar en avskild scen, med Kristus i mitten. Det finns en liknande gruppering på den södra sidan av kupolen. Här, återigen arrangerade på ett symmetrisk sätt, återges figurerna på sina knän (förmodligen apostlar) vända mot Jungfrun som finns avbildad i tympanon på den centrala sektionen av trumman. Denna indelning av enhetliga strukturer, d.v.s. där figurerna är separerade från varandra med arkitektoniska element, är nymodighet i 1100- och 1200-talens armeniska konst.
Det finns en annan intressant relief på kyrkans västra fasad med stort artistiskt värde: ett krucifix som efter konstruktionen av gaviten är fullt synligt endast från gavitens tak. På sidorna av det breda korset, dekorerade med flätor, är två knäböjda män vända mot Kristus, rätt likt patronbyggarna, på kupolen. Gandzasars kyrka har många andra relieffigurer: huvudet på en tjur och en örn med utsträckta vingar på kupolen, en fågel i arkaisk stil på den västra väggen och ett rapphöns på den södra väggen. Som vi har sett har Gandzasars kyrka, med sina extremt rika dekorationer och överflöd av reliefer och dess strukturella originalitet, en ganska special plats i 1100- och 1200-talens armeniska arkitektur. Denna periods byggare fokuserade det mesta av sin uppmärksamhet på den utvändiga arkitektur vilket gör att dekorationen blir mer viktigt. Fenomenet hade redan startat under 900- och 1000-talen (speciellt i Ani) men nådde sin kulmen under de efterföljande två seklerna då användningen av polykroma effekter började markera ett steg framåt i den nya illustrerade stilen av arkitektur. Stilen blomstrade inte bara i Transkaukasien, men även på Balkan, Östeuropa och Centralasien. Som man kan se har detta fenomen påverkat länder med olika politisk-administrativa strukturer och olika religioner. Vissa tror att fenomenet är relaterad med utvecklingen av dessa länder och framkom ur den sekulära kulturen i medeltida städer A. Jakobson). Och sedan denna stil är något av mellanting i kyrklig arkitektur, är det just i denna sfär som vi hittar den störa blomstringen. Kyrkor i de armeniska klosterkomplexen och sekulära byggnader från 1200-talen avslöjar rikligt dekorerade exteriörer med utsmyckningar, figurativa reliefer och användningen av polykroma stenar. I detta område, förutom Gandzasar, en får nämna kyrkor och gaviten i Dadivank, Goshavank, Haritchavank, Geghart, Hovhannavank, Makaravank och Amaghou Noravank, alla från 1200-talet. Speciellt nära till Gansdzasar i dess exteriördekoration är huvudkyrkan i Haritchavank som är tillskriven samma arkitekturskola. Även i Haritchavank finns det reliefer av byggarna, modell av kyrkan på prydnadsgavel och reliefer av fåglar, medan fasaderna är rikt dekorerade med flätor. Det har redan nämnts att denna sort av dekoration är nära länkad med monumenten i Ani. Vad det gäller de figurativa relieferna i Gandzasar kan en komma ihåg att denna aspekt också härrörs från tidigt medeltida konst: kyrkan Heliga Korset i Aghtamar (900-talet) är en av de exceptionella exemplaren med figurativa reliefer och är en utomstående exempel av externa skulpturiska reliefer. Detta dekorativa arv, till en viss del, syns i huvudbyggnaderna hos armeniska arkitektoniska komplexen från 1100- och 1300-talen, i synnerhet i dekorationerna i Gandzasar.
Låt oss även nämna att i den närliggande Siunik-regionen finns det ett monument, något försummad i specialiserad litteratur, som är lika nämnvärt för överflödet av dess figurativa reliefer: det är kyrkan Bgheno Noravank (1000-talet). Relieferna i Bgheno Noravank är också %94väldigt signifikanta för en studie av armenisk konsthistoria och, efter Aghtamar, är det enda byggnaden med sådan rikedom av formbildande konster i Armenien%94 (S. Mnatskanian). Därför är dessa tre monument, Aghtamar, Bgheno Noravank och Gandzasar, kanske något av ett undantag, representerar de viktigaste och outplånliga steg i utvecklingen hos armenisk konst, lojala till den och med djupa rötter i dess flera seklers gamla historia.
Gaviten i Gandzasars kloster (1240-1266) är också utomstående bland byggnader av samma typ med avseende på sin arkitektur. Den består av en fyrkantig hall, nästan kvadratisk (interna måtten är 11,85 x 13,45 meter), med ett tak stött av två par av korsande bågar. Detta drag, typiska av medeltida armenisk konst, användes speciellt i arkitekturen under 1100- och 1200-talens gavit och zhamatouns. Exempel på byggnader som använder liknande korsade bågar är gaviten hos kyrkan Arakelots (Heliga apostlar) i Ani (1100-talet), Horomayr, Haghpat, Khorakert, Deghdzanut, Idjevan, kyrkorna S:t Srgis i Oushi, Arates och Nor Varagavank, tillsammans med matsalarna i Haghpat och Haghartzin (alla från 1200-talet). Dock är Gandzasars gavit rätt speciellt i dess grundplan och arrangemang av strukturella delar. Adderad till västra sedan av huvuddelen, täckt med korsade bågar, finns det ett kompletterande utrymme som delas från det centrala med ett par av prismatisk, monolitiska kolumner med sexton ytor. De enda andra exemplen av detta kan hittas i zhamatounen i Haghpat och gaviten i Mshakavank. I Haghpat är dock formen lite annorlunda: till norr och syd kompletteras det fyrhörniga huvudutrymmet med nischlika avdelningar med välvda tak, medan takets centrala del, avskilt med korsbågar, kompletteras inte med stalaktiter, utan återigen med korsande bågar. Ur denna aspekt är gaviten i Mshakavank en kopia. Denna nära likhet mellan Haghpats zhamatoun och gaviterna hos Mshakavank och Gandzasar har lett till antydningar om att de har byggts av samma arkitekt (A. Jakobson). Dekorationerna hos Gandzasars gavit är något enkla: väggpelarna och kolumnerna har enkla baser och kapitäler och ingången till kyrkan från gaviten är väldigt enkel, medan dekorationen på insidan av taket är ganska välsmyckat. Den centrala sektionen, som det har redan nämnts, har en stalaktitlösning och avslutas med den klassiska öppningen (erdik) vid dess zenit; de västra panelerna är dekorerade med reliefer, medan den centrala panelen som tittar mot öst, är dekorerad med ett stort kors. Exteriörfasaderna, byggda med överdragna basaltblock, är också enkla. Den södra panelen är så gott som utan dekorationer och är endast smyckat med fönstren; den släta södra fasaden har som den enda utsmyckningen den enkla portalen och en enkel fönsterram över den. Högt intressant är de stiliserade pantrarna på sidan av dörren. Den mest detaljrika fasaden hos gaviten är dess västra som en rikligt dekorerad. Egentligen fungerar hela fasaden som en bakgrund för porten. Vid sidan av de fyrhörniga öppningarna vid sidan av dörren finns buntar av halvkolumner med baser och kapitäler med en skarp profilerat båge som vilar på dem. I tympanon har man använt polykroma stenar som är typiska för armenisk konst från denna period: cirklar och semicirklar i gul kontrasterar mot den röda bakgrunden. Ett fönster har förts in ovanför porten och fåglar som är typiska för medeltida konst finns skulpterade vid hörnen. Gavitens tak har fyra resningar och är täckt med sten; i mitten, över mittenöppningen, står den sexkolumniga lyktan som är ett senare tillägg från restaureringen år 1907. Det originella klocktornet hos gaviten måste ha varit harmoniskt med kyrkans kupol både i form och dekorationsrikedom. Denna åskådliggörs med den fallna kapitälen från gavitens tak, stilen hos vilken är lik kapitälerna hos kupolens halvkolumner. Där har man kyrkan och gaviten i Gandzasars kloster; två utmärkta monument som väl representerar flaggskeppen hos 1200-talets armeniskt arkitektur.
I Gandzasars komplex är bostäderna (1600-talet) byggda mot den norra befästningen. Denna är en utmärk plats eftersom fönstren mynnar mot söder, mot gården. Det finns åtta inkvarteringar, sju identiska medan den ena på den västra ändan är något annorlunda från de andra. Rummen är inte stora (interna måtten är 2,9 x 2,5 meter), är byggda för att rymma en enda person. De har tunnvälvda och konstruerade genom sammanfogade block av grovhuggna basalt. Dörren och två fönstren i varje rum öppnas på den sidan som tittar mot gården: ett av fönstren är nära dörren och den andra mindre som också används för ventilation är högre, omedelbart under valvet. I alla rummen i armeniska kloster finns det eldstad (bukhari) och nischer i väggarna (patrhan) som används som förvaringsutrymme. Byggnader för boning i senmedeltida armeniska kloster är i huvudsak av två typer. Den mest vanliga typen är med par av rum runt en vanlig välvd korridor. Exemplar av denna typ kan hittas i Tatev, Gndevank, Geghart, Havuts tar, Aghdjots vank, Khor Virap och Amaras i Artsakh. De är relativ stora och är avsedda för fler än en boende. Rummen i Gandzasar tillhör till den andra typen: små, för endast en person och var oech ett med sin egen ingång. Det bästa exemplet för denna typ är den Stora eremitagen i Tatev (Metz Anapat), ett av de mest signifikanta medeltida arkitektoniska komplexen i Siuniks region.
Nära Gandzasars rum, riktade mot öst, finns klostrets matsal (1689). Dess struktur är typisk för 1600- och 1700-talens byggnader av samma typ: en lång, välvd konstruktion med en eldstad och skafferi vid sidan om. Liknande matsalar finns vid Tatevs kloster, den Stora eremitagen i Tatev, Gndevank, Khor Virap o.s.v. Dess prototyp kan hittas i 1100- och 1200-talens armeniska arkitektur: långa välvda byggnader med bärande bågar i Kobayr, Kirants vank och Tegheniats vank. Men dessa är fristående enheter medan 1600- och 1700-talens matsalar bildar en del av ett byggnadskomplex och kan inte avskiljas i varken form eller storlek. Interiören i Gandzasars matsal är indelad i interna avdelningar. Halvkolumner når inte golvet utan stannar cirka femtio centimeter ovanför det. Detta var nödvändigt eftersom man behövde ställa stolar längs den längsgående väggen. Sitsen måste ha varit av trä eftersom inget kvarstår av dessa. Dekorationen hos matsalens fasad som tittar mo gården är rätt enkel: porten har cylindriska halvkolumner och figurer av fåglar finns skulpterade på sidorna av tjänsterummets fönster.
Den tvåvånings höga byggnaden i nordöstra hörnet av Gandzasars komplex var biskopens residens. Den är byggt med rovhuggna block av basalt och det finns ingångar från både gården och utsidan. Tvåvåningsbyggnaden som används som skola (1898) hade, mot öst, ett trätak (nu förstört) och på dess västra sida en träbalkong som tittade mot Katchen-dalen. Väggarna är av sten men olik andra armeniska klosterväggar har de inte några torn. Det finns tre ingångar in till komplexet: från öst, väst och söder. Den sistnämnda var den mest viktiga, byggt av överdragen sten och välvd. Cirka tio meter sydost av verandan finns den kvadratiska 1700-talsbyggnaden som var pilgrimernas hospis.
Söder om komplexet finns en gammal kyrkogård där de mest viktiga religiösa och lekmän från regionen Khatchen, och sedan från senmedeltid, den berömda meliken finns begravda. De sekulära byggnaderna i Gandzasars komplex kan ej jämföras i termer i varken kvalitet eller arkitektoniskt värde där de två mest viktiga byggnaderna, kyrkan och gaviten, där dessa visar upp all kreativa upptäckter och arv som den armeniska konsten har ackumulerat över alla sekler. Vi samtycker med A. Jakobson som sa att Gandzasar är en %94uppslagsbok om 1200-talet armeniska arkitektur.%94
Arkitekturen hos Gandzasars klosterkomplex av Murad Hasratian
|
|
|
