Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
Index

Armenien

Urartus civilisation

Segern för Självständighet

Dynastin Artashesian på Armeniens tron

Armenien mellan Rom och arsaciderna

Antagandet av Kristendomen

Försvaret av kristendomen

Armenien under dynastin Bagratounian

Kilikien - Den Nya Armenien

Armenien under turaniskt styre

Armeniens renässans eller återuppståndelse

Östfrågan

Ryssland i Kaukasus

Den armeniska frågan

Kamp på två fronter

Tsarryssland mot armenierna

Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-

Första världskriget

Armeniens återuppståndelse

Armenien på väg mot självständighet, 1918

- Armenien på väg mot självständighet, 1918

Östarmenien

Västarmenien

De hoppfulla åren (1914-1917)

"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)

Bolsjevikrevolutionen och Armenien

Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)

Dilemman (mars-april 1918)

Krig och självständighet (april-maj 1918)

Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien

Supplikanterna (juni-oktober 1918)

Sammanfattning

Sovjetiska Armenien

Den andra självständiga republiken Armenien

Summa summarum

FöregÃ¥ende sida Sida 366 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
Vapenvilan i Erzindjan

Redan innan delegaterna i den konstituerande församlingen hade lämnat Tiflis, brottades Transkaukasus kommissariat med det överhängande militära problemet. Det var utan tvekan med stor lättnad som det kaukasiska frontbefälet, general Przhevalsky, mottog Vehib Paschas kommuniké den 30 november som föreslog en vapenvila. Den ryske generalen accepterade snabbt erbjudandet och beordrande ett temporärt eldupphör. 18 Fyra dagar senare, efter att ha beaktat rapporten från stabschefen, general Lebedinsky, om den militära situationen, sanktionerade kommissariatet förhandlingar om en vapenvila med villkoret att turkiska trupper inte skulle omdirigeras mot Mesopotamien och britterna och auktoriserade en passande förklaring till allmänheten. Sedan, under tiden general Przhevalsky uppmanade Vehib att respektera de existerande militära linjerna i väntan på en formell vapenvila, proklamerade kommissariatet att vapenvilan skulle följas av en "rättmätig, rättvis och demokratisk fred" vilken den konstituerande församlingen skulle säkerställa i hela Ryssland. 19

Den 10 december, flera dagar efter att Sovnarkoms delegation hade anlänt till Brest-Litovsk för att möta det tyska befälet, instruerade det transkaukasiska kommissariatet general Vyshinsky från den kaukasiska armén, att resa till Erzindjan för ett möte med de turkiska militära myndigheterna. 20 Där, längs den västra gränsen av det ryskockuperade territoriet, undertecknades vapenvilan den 18 december, efter tre dagars förhandlingar. I enlighet med överenskommelsen:


  1. skulle alla militära operationer avbrytas fr.o.m. midnatt,
  2. skulle speciella kommissioner spåra de exakta gränslinjerna bortom vilka inga militära styrkor fick avancera,
  3. förbjöds flyg inom dryg 11 km av de bestämda zongränserna,
  4. förbjöds militära upprustningar på båda sidorna, även om träning skulle tillåtas på behörigt avstånd bakom de nuvarande positionerna, och man borde också utbyta schema om träningarna,
  5. skulle transport av osmanska trupper till den mesopotamiska fronten vara skäl nog för förnyat krigstillstånd,
  6. skulle turkarna garantera kurdernas lydnad inom de neutrala zonerna mellan gränslinjerna i enlighet med villkoren i vapenvilan. I de ryskockuperade områdena skulle kurder inblandade i fientliga aktiviteter behandlas som Vanliga förbrytare,
  7. skulle fjorton dagars notifikation krävas för modifikation eller uppsägning av vapenvilan. 21


Gränslinjerna angivna i bilagorna till dokumentet i fråga motsvarade ganska väl de positioner som hölls av de ryska och turkiska arméerna under vintern 1916-1917.