|
|
I Egypten var de första rektorerna i polytekniska högskolan och yrkeshögskolan, vilka båda grundades av Muhammed Ali Pascha, armenier. 198
I många undervisningsinstitutioner i Persien fanns också många armenier. Philip Price som har uttryckt sig i denna fråga har påpekat att armenierna under påverkan av de nya tankarna som hade kommit från Europa var de första personerna som spelade en viktig roll i europeiseringen av Orienten. 199
T.o.m. de första demonstrationerna och manifestationerna kopplade till den moderna turkiska nationella rörelsen hade sina rötter bland armenierna. Till exempel påpekar Duda att det var orientexperter från institutet Lazarian i Moskva som under 1800-talet för första gången försökte utveckla det turkiska språket för att ersätta de främmande orden på arabiska och persiska och rena turkiskan. 200
Även arkitekturkonsten, där flera vackra byggnader uppfördes under 1800-talet, har "Balaian"-erna, d.v.s. de armeniska arkitekterna, att tacka för de kungliga palatsen.
Man ska även påpeka att armenierna, under 1800-talet, var grundarna till teatern i det ottomanska riket. I verkligheten har Turkiets första teater, sina första översättningar från engelska pjäser, sina första turkiska pjäser och även sina första skådespelare tack vare armenierna. 201
Samtidigt har det armeniska folket under hela detta sekel varit källan och kraften till framsteg för sina grannar. Enligt Itentanis uttalande har det armeniska folket i Orienten varit jästen som har förberett andra nationers deg. 202
Armenierna, vilka förblev lojala mot sitt förflutna, en historia under vilken deras uppgift har varit att sammanknyta de icke sammanförbara faktorerna, försökte även under 1800-talet att utöka relationerna mellan öst och väst och få dessa två världar att lägga fram sina rikedomar och utöva handel med varandra.
|
|
198) Yacoub Artin Pacha, L'Instruction publique en Égypte, Paris, 1890
199) Philips Price, War and Revolution in Asiatic Russia, London, 1918, sid. 94; se även E. Brayley Hodgetts, Round About Armenia, London, 1896, sid. 216
200) H. Duda, Die Gesundung der türkischen Sprachreform, Der Islam, Berlin, 1940
201) J. de Morgan, Histoire de Peuple arménien, Paris, 1919, sid. 329; se även beskrivningen av den armeniska teatern Kadi-Keui på turkiska i boken av Théophile Gauthier, L'Orient, Paris, 1877, sid. 87-100
202) Se E. Lamy, La France du Levant, Revue des Deux Mondes, 15 april 1899, sid. 859
|