Kyrkor & kloster (30)
F�stning (4)
Hedniskt tempel (1)
Andra (1)
|
|
|
|
Amberts fästning |
|
| |
| Information |
| |
Armeniens geografiska läge, vid vägkorsningen av kommunikationsleden mellan Europa och Asien, gjorde landet till en scen för kontinuerliga strider mellan dessa två världar. Då landet besvärades av dessa stridigheter och ödeläggningen av städer och byar som följde i spåren av invasioner byggde de armeniska prinsarna flera olika försvarsanläggningar för att kunna vidstå dessa krigstider. Dessa fästningar som var även boning för de mest viktigaste feodala herrarna men även skyddsvall mot externa och interna fiender, var utan tvekan det bästa vapnet. De är idag ett oersättbart kännetecken för den armeniska landsbyggden så väl som ovärderlig hjälp i studien av armeniska folkets historia och deras institutioner.
Från en sådan perspektiv är Amberts fästning och kyrka (typiska exempel på uppkomsten av byggnader som restes som svar till särskilda behov) av speciell intresse.
Enligt sägnen var det kung Ashot Jerkat (järn) som grundade Ambert och många andra fästningar längs Armeniens gräns. Men detta är endast en naiv och populär tribut till detta nationella hjälte, en förkämpe i kampen för Armeniens självständighet. Från ett brev skrivet av den lärde statsmannen Grigor Magistros Pahlavouni, arkimandrit i Ani runt 1050, och andra tillgängliga dokument framgår det att fästningen och dess omgivning tillhörde Pahlavouni-prinsarna. Dessa var en mäktig familj under 900-talet. Ambert erövrades av mongolerna år 1236 och förstördes i ett brand. Den återuppbyggdes aldrig.
Amberts arkitektoniska verk är uppenbarligen inte från samma period. Faktumet är att uppbyggnaden varade i flera sekler. Fästningen byggdes på kriteria för militära byggnader vid denna tid och man la enormt vikt på byggnades läge som skulle ha ett bra naturligt försvarssystem för att reducera antalet och storleken på befästningarna. Därför var valet av en klippig udde vid sammankomsten av två floder eller en tvärbrant klippavsats så att muren skulle endast byggas i de mest utsatta angreppsriktningarna. Ambert, som är byggt exakt enligt denna modell, är en udde format av de nära dalarna som har grävts ut av floderna Ambert och Arkashian. Ambertflodens strand var och är fortfarande klippigt vilket gör den onåligt och därmed krävdes försvarmurarna endast på den lägre delen. Sluttningen som stigner ner mot floden Arkashian är å andra sidan brant men nåbar. Av detta skäl måste man bygga en mur på dess topp. Muren förlängdes även till den bortre delen av udden. PÅ den klippiga toppen som reser sig över den sistnämnda byggde man ett befäst trevåningspalats som blockerade ingången från berget Aragatz sida.
Palatset
Utgrävningarna i 1936 avslöjade att de två lägre våningarna hade var och en fem rum som var arrangerade i linje. I palatsets mitt fanns en oregelbunden hallgång som separerades från de tre central rummen av en intern vägg. Palatsets övre våningar innehöll mottatgningshallar och privata rum. Man kan anta att denna grupp av slösaktigt dekorerade rum kan ha funnits i Ambert sedan äldre tider. Inredningens magnifika skick upphöjdes av eleganta oljelampor och uthuggna hållare för rökelse som gav ifrån sig ljuvliga dofter.
Väggarna och portarna
Portarna, som initialt gav åtkomst till udden, byggdes samtidigt som fästningen. Deras ruiner återfinns vid slutet av ena väggen som en gång i tiden löpte från palatsets sydvästra hörn ut mot Ambertflodens dal. Senare hade man lagt till en mindre byggnad byggt av mindre stenar vid udden. Dess entré, som var under ett valv, återfanns vid den lägre väggen. Vid sidan av Arkashianfloden fanns ett hemligt passage som gick från palatset och löpte ner mot ravinen som hade formats av Ambert och vidare mot till en klyfta i klippan och slutade vid flodern. Även här vid entrén till passaget hade en befästning byggts upp. Den hade halvcirkla torn med inga rum som var avsedda för att kasta projektiler från. Portarnas pelare som tittade mot floden Arkashian och väggarna hos de mest senaste bebyggelserna på Amberts flodbank byggdes av relativ små stenar, knappt sammanfogade med kalkmjölk. Större, mer välskurna stenar placerades på hörnen som ledde till antagandet att portarna var antingen konstruerade samtidigt eller inom en kort tid efter detta. Portarna är byggda in i varandra.
Vattenförråd
Under medeltiden var stadbyggarna speciellt måna om vattentillförseln till sina invånare, ett problem som förvärrades i befästa platser som måste vidstå mer eller mindre längre belägringar. Om det var ont om vatten, saknades helt eller om det var svårt att nå byggdes terrakotta-ledningar som ledde vattnet från en källa som oftast lång en bit från den bedodda platsen. Vattentillförseln var så pass viktigt att om, vid en belägring, fienden lyckades förstöra akvedukten så var man tvungen att även bygga alternativa vägar i from av hemliga underjordiska gångar som ledde till närliggande floderna.
Kyrkan och kapellet
En kyrkan som byggdes år 1026 av den ärofulle ledaren Vahram Pahlavouni står kvar mellan palatset och uddens slut, nästan mot muren som följer floden Arkashians flöde. Kyrkan i Ambert är ett förbättrat exempel på en ny typ av religiös byggnad. Den äldsta, och kanske den fösta, bland dessa är Jungfruns kyrka i Sanahin. Under 1200-talet blomstrade arkitekturen återigen efter seljukernas invasion och kyrkor av denna typ kom i synnerhet att dominera landets religiösa arkitektur. Det är inte förvånansvärt att Armeniens historia, skriven av katolikos Hovhannes Draskhanakertski inte nämner Ambert i anslutning till arabernas invasion, och under slaget vid Byurakan i början av 900-talet. Det verkar dock, utan tvekan, att det fanns en sommarresidens på udden långt innan Pahlavounis murar byggdes och att den dateras tillbaka till, om inte innan arabernas invasion, åtminstone den första hälften av 900-talet.
Källa: Documenti Di Architettura Armena, publiserad av Edizione Ares
|
|
|
