Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
Hem | Om Armenien | Kollektion | Historia | Multimedia | Mer Kontakt | Annonsering | Om Armenica
  English
 
Historia :: Innehåll | Kronologi | Kartor | Personer | Info | Sök | Källreferens
 
Index

Armenien

- Armenien
- Innebörden av Armeniens geografiska läge i dess historia
- Armeniens geopolitiska läge

Urartus civilisation

- Urartus civilisation
- De indoeuropeiska armeniernas ankomst
- Det armeniska språket

Segern för Självständighet

- Segern för Självständighet
- Armenien och medernas imperium
- Armeninen och persernas imperium
- Armenien inom det persiska imperiet
- Alexander den store
- Första självstyret (322-215 f. Kr.)
- Seleukidernas rike
- Armenien återfår sin självständighet

Dynastin Artashesian på Armeniens tron

- Dynastin Artashesian på Armeniens tron
- Armenien Minor
- De första historielektionerna
- Tigran den store
- Tigrans erövringar
- Konungarnas konung
- Den nya huvudstaden
- Tankesättet hos Tigran och hans hov
- Armeniens sociala struktur
- Armeniens militärmakt
- Romerska imperiet och dess expansion från öster
- Första kriget mellan Lucullus och Armenien 69 f. Kr.
- Slaget vid Tigranakert (6 oktober 69 f. Kr.)
- Lucullus andra krig mot Armenien (68 f. Kr.)
- Pompejus fälttåg (67-66)
- Tigran och hans öde

Armenien mellan Rom och arsaciderna

- Armenien mellan Rom och arsaciderna
- Artavazd III (56-34)
- Crassus fälttåg mot partherna
- Caesars plan
- Marcus Antonius fälttåg
- Artashes II
- Augustus och hans policy gentemot Armenien
- Den siste konungen i Artashesian dynastin, från 20 f. Kr. till 2 e. Kr.
- Tiden mellan dynastierna Artashesian och Arshakounian, år 2 till 53 e. Kr.
- Tirdat I:s regeringstid (53-100)
- Armenien under Tirdat I:s efterträdare (100-224)
- Armeniens allmänna situation under romerskt styre
- Armeniens ledning och organisation
- Militära aspekter
- Ekonomiska och sociala aspekter
- Armeniens gamla religion
- Armenien, dess position och politiska ställning
- Rom och Armenien

Antagandet av Kristendomen

- Antagandet av Kristendomen
- Sassanidernas maktövertagande i Persien (224-228)
- Armenien och Rom mot sassaniderna (228-252)
- Tirdat III (252-330)
- Armeniens antagande av Kristendomen och Grigor Lousavoritch (288-301)
- Armenien under de sista arsacidiska kungarna (330-428)
- De armeniska feodalherrarna och deras roll
- Kulturellt arbete

Försvaret av kristendomen

- Försvaret av kristendomen
- Armenien under sassaniderans styre och slaget vid Avarayr (430-634)
- Armeniska kyrkans separation och dess följder
- Islam och arabernas imperium
- Arabernas härtåg mot Armenien (639-659)
- Armenien under arabernas styre (645-859)
- Armenien mellan arabiska och östromerska imperierna
- Militära aspekter
- Ekonomiska aspekter
- Sociala aspekter
- Kulturella aspekter
- Armeniens roll i skapandet av kristna arkitekturen

Armenien under dynastin Bagratounian

- Armenien under dynastin Bagratounian
- Bagratounians uppkomst
- Armenien blir återigen självständigt
- Kungliga soldater: Ashot I, Smbat I och Ashot II
- Höjden av Bagratouniernas era
- Abas I, Ashot III, Smbat II, Gagik I
- Staden Ani
- Smbat III och skapandet av kungariket
- Turanierna
- Krig i två fronter
- Slutet för Ani och dess följder
- Militära aspekter
- Ekonomiska och sociala aspekter
- Armeniens arkitektur och dess inflyttande över västvärldens
- Innebörden av det bagratouniska Armenien och dess öde
- Armenien & Bysans
- Bysans, dess roll och betydelse
- Bysans armeniska soldater
- Bysans armeniska befälhavare och ämbetsmän
- Bysans armeniska kejsare
- Den armeniska civilisationen och Bysans
- Bysans policy gentemot Armenien

Kilikien - Den Nya Armenien

- Kilikien - Den Nya Armenien
- Prins Roubens entré i
- Mellanöstern vid slutet av 1000-talet
- Nya Armenien, korsriddarnas allierade (1095-1100)
- Nya Armenien framgångsrika strider mot Bysans och muslimerna (1100-1187)
- De ridderliga staterna och Islams motattack
- Levon II den Magnifike (1187-1219)
- Slutet på de ridderliga staterna
- Den héthoumiska dynasti och alliansen med mongolerna (1220-1300)
- Héthoumiska dynastins sista regenter (1300-1342)
- Dynastin Lusignan och Nya Armeniens slut (1342-1375)
- Nya Armeniens organisation
- Militära aspekter
- Ekonomiska aspekter
- Sociala aspekter
- Kulturella aspekter
- Nya Armeniens historiska omfattning

Armenien under turaniskt styre

- Armenien under turaniskt styre
- De seldjukiska turkarnas invasion
- Mongolernas invasion
- Armeniernas första stora emigration
- De ottomanska turkarna och bildandet av ottomanska imperiet
- Armenierna och de ottomanska turkarna
- De ottomanska turkarnas erövring av Armenien
- Armenien under de ottomanska turkarnas styre
- Armenien och Persien
- Karabakhs armeniska furstendömen
- Militära aspekter
- Ekonomiska och sociala aspekter
- Kulturella aspekter

Armeniens renässans eller återuppståndelse

- Armeniens renässans eller återuppståndelse
- Utvecklingen av tankar och handlingar
- Armeniska kyrkan och dess roll
- Mkhitaristerna
- Västvärldens återupptäckande av Armenien
- Armenien och tryckeriet
- Kulturella verk
- Litterära rörelsen
- Uppkomsten och publikationen av armeniska skrifter
- Det armeniska folkets nationella känslor
- Khrimian Hayrik
- Armeniens påverkan och intryck i Orienten

Östfrågan

- Östfrågan
- Den turaniska ebben
- Östfrågan fram till 1877
- Ottomanska imperiets situation
- Det ottomanska imperiets försök till reformer
- Frigörelsen av Balkans kristna folk

Ryssland i Kaukasus

- Ryssland i Kaukasus
- Slutet på Armeniens förvittring
- Krigen mellan Ryssland och Persien
- Rysk-ottomanska krigen under 1800-talet
- Transkaukasien under ryskt styre
- Tsarrysslands policy i Transkaukasien
- Militära aspekter

Den armeniska frågan

- Den armeniska frågan
- Avtalen i San Stefano och Berlin (1878)
- Stormakternas policy 1878-1894
- Armeniens fråga från 1878-1894
- Den ottomanska policyn
- Situationen i Västarmenien
- Massmorden under 1894-1896
- Ockupationen av Bank Ottoman
- Stormakternas ställningstagande under massakrerna 1894-1896
- Vinstintressens roll

Kamp på två fronter

- Kamp på två fronter
- Den armeniska revolutionära rörelsens födelse
- Strid vid två fronter
- Armeniens samarbete i befriandet av folken i Orienten

Tsarryssland mot armenierna

- Tsarryssland mot armenierna
- Rysslands politik gentemot ickeryska folk
- Konfiskeringen av armeniska kyrkans egendom
- Massakrerna under 1905
- Lugnande åtgärder och Vorontsov-Dashkov

Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-

- Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-
- Ungturkarnas revolution
- Policyn om turkifiering
- Reformplanen 1913-1914
- Armenien inför första världskriget
- Ekonomiska aspekter

Första världskriget

- Första världskriget
- Panturkism och panturanism
- Armeniska Folkmordet 1915-1918
- Armeniernas deltagande i första världskriget

Armeniens återuppståndelse

- Armeniens återuppståndelse
- Försvarandet av Transkaukasien (1917-1918)
- Armeniens återuppståndelse
- Armenien och de allierade
- 1920 års krig mellan Turkiet och Armenien
- Relationerna mellan Sovjet och Turkiet
- Armenisk-turkiska kriget

Armenien på väg mot självständighet, 1918

- Armenien på väg mot självständighet, 1918

Östarmenien

- Östarmenien
- Ryska erövringen av Kaukasus
- Armeniska oblasten
- Omorganiseringen av provinserna i Kaukasus
- Ryska annekteringen av Kars, Ardahan och Batum
- Armenier, georgier och muslimer i Transkaukasien
- Den armeniska litterära rörelsen och den påföljande uppkomsten av politiska föreningar
- Den armeniska kyrkans kris, 1903-1905
- Den armenisk-tatariska konflikten och Dashnaktsoutiuns reviderade plattform
- Reaktionens år, 1907-1912

Västarmenien

- Västarmenien
- Armenierna i det osmanska imperiet
- Internationaliseringen av den "armeniska frågan"
- Massakrer, reformplaner, massakrer, 1894-1896
- Ungturkarna och 1908 års kupp
- Kontrarevolutionen och överlägsenheten hos ittihadisternas triumvirat, 1909-1913
- Ryssland och armeniska reformer, 1912-1914
- Förhandlingarna
- Statistiska kontroverser
- Kompromissreformen den 8 februari 1914

De hoppfulla åren (1914-1917)

- De hoppfulla åren (1914-1917)
- Det turkiska beslutet om krig
- Östarmeniernas förberedelser
- Nikolaj II i Kaukasus
- Envers katastrofala vinterkampanj år 1914
- Effekterna av kampanjen i Transkaukasus
- Deportationen och massakrerna av västarmenierna
- Befrielsen och evakueringen av Van
- Uppdagandet om de verkliga tsariska attityderna
- De allierades hemliga överenskommelser
- Den nye vicekungen i Kaukasus, storhertig Nikolaj Romanov
- Ockupationen och administrationen av den armeniska platån, 1916
- Förnyad östarmenisk aktivitet

"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)

- "Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)
- Marsrevolutionen
- Bildandet av sovjeter i Transkaukasus
- De georgiska, armeniska och muslimska partiernas inställning
- "April-teserna" och de armeniska bolsjevikerna
- Ozakomen
- Västarmeniernas första kongress
- "Den provisoriska regeringens arrangemang för
- Den kaukasiska fronten och den amerikanska konsuln F. Willoughby Smith
- Ryssland i kris, juli-november 1917
- Den första regionala konferensen för Kaukasus bolsjevikiska organisationer
- Den östarmeniska nationella kongressen
- Förslag om regional omorganisation av Transkaukasus

Bolsjevikrevolutionen och Armenien

- Bolsjevikrevolutionen och Armenien
- Revolution, Sovnarkomen, och självbestämmande
- Lenins deklaration om Armenien
- Påbudet om Västarmenien R
- Sovnarkom söker fred
- Den tyska offensiven och avtalet vid Brest-Litovsk-avtalet
- Den tyska offensiven och avtalet vid Brest Litovsk

Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)

- Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)
- Det transkaukasiska kommissariatet
- Den konstituerande församlingen
- Vapenvilan i Erzindjan
- Den andra regionala kongressen för den kaukasiska armén
- Frågan om det dashnak-bolsjevikiska samarbetet
- Bildandet av den nationella armékåren i Transkaukasus
- Konsul Smith möter utrikesdepartementet
- Transkaukasus icke-bindande svar till de osmanska förslagen
- Den turkiska kränkningen av Erzindjan-eldupphöret
- Den transkaukasiska Seimen
- Seimens villkor för fred

Dilemman (mars-april 1918)

- Dilemman (mars-april 1918)
- Förvirring i Trabizond och i Tiflis
- Erzurums och hela
- Smiths vädjan om assistans
- Trabizond-konferensen
- Transkaukasus belägenhet
- Transkaukasus i lågor
- "Marsdagarna" i Baku
- Eftergifter och ultimatum i Trabizond
- Mensjevikisk oro för Batum
- Seimens svar till den osmanska utmaningen

Krig och självständighet (april-maj 1918)

- Krig och självständighet (april-maj 1918)
- Krig
- Transkaukasus demokratiska federativa republik
- Kars kapitulation
- Oroligheterna i Tbilisi
- Sovnarkoms ambivalens
- Fredskonferensen i Batum
- Den turkiska invasionen av Jerevans guberniia
- De turkisk-tyska intressena på konfliktkurs i Transkaukasus
- Tyskt försök till medling och ett nytt turkiskt ultimatum
- Georgiernas förberedelse för att överge federationen

Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien

- Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien
- Den transkaukasiska federativa republikens kollaps
- Republikerna Georgien och Azerbajdzjan
- Det armeniska dilemmat
- Avgörande strider nära Jerevan
- De slutgiltiga förhandlingarna och avtalen i Batum
- Värderingen av förlusterna
- Tolkningen av den armeniska självständigheten
- Tysklands konflikt med Turkiet
- Försämringen av de armenisk-georgiska relationerna
- Organiseringen av det armeniska kabinettet och dess överföring till Jerevan
- Armeniens lagstiftande församling - Khorhourt
- Hoppets strålar

Supplikanterna (juni-oktober 1918)

- Supplikanterna (juni-oktober 1918)
- Armeniska diplomater i Tyskland
- Slaget om Baku
- Brest-Litovsks till
- Bakus fall
- Den Sovnarkom-osmanska ordväxlingen och den ittihadistiska regeringens fall
- Den armeniska missionen i Konstantinopel
- Farhågorna som uppstod efter eldupphöret i Mudros
- Britterna i Transkaukasus

Sammanfattning

- Sammanfattning

Sovjetiska Armenien

- Sovjetiska Armenien
- Sovjetiseringen och freden
- Efterverkningarna
- Den Socialistiska Armeniska Republiken
- Att göra Armenien armeniskt
- Stalins revolution
- Andra världskriget och det kalla kriget
- Reformernas år: Chrustjev (1953-1964)
- Den nya nationalismens resning
- Från förnyad reform till nationell revolution
- Sovjetiska Armeniens konsekvenser

Den andra självständiga republiken Armenien

- Den andra självständiga republiken Armenien
- Armeniens nya utrikespolicy
- Motgångarna för Ter-Petrosians administration
- Karabakh-konflikten
- Förnyad uppmärksamhet för det Armeniska Folkmordet
- Kocharians nya armeniska administration
- Armeniens och armeniska kulturella och vetenskapliga liv under 1900-talet

Summa summarum

- Summa summarum
FöregÃ¥ende sida Sida 392 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
© 2008 ARMENICA.ORG Skriv ut  
Den 29 mars anlände en deputation från den muslimska "Vilda divisionen", då baserad nära Lenkoran, till Baku ombord på "Evelina" för att delta i begravningen av en kamrat, sonen till miljonären Haji Zeinal Abdin Taghiev. På vägen tillbaka till skeppet från begravningen hamnade de muslimska soldaterna i en mindre drabbning med en trupp tillhörande den bolsjevikkontrollerade militära revolutionära kommittén. 76 När Bakus sovjet fick veta detta beordrade man att männen på "Evelina" skulle avväpnas. 77 Det armeniska rådet deklarerade sin neutralitet i den växande bolsjevik-muslimska konflikten och försökte att medla mellan de inblandade parterna. Lyckligtvis har delar från protokollet från rådets möten bevarats och de utgör en viktig källa till utredningar om marshändelserna, vilka åter blir en grund för åtskilliga kraftiga kontroverser. Enligt dessa protokoll skickade rådet representanter till de muslimska ledarna och Sovjets verkställande kommitté och erbjöd sina tjänster för återetableringen av order. Samma utdrag avslöjar dock att det armeniska rådet var medvetet om sin oförmåga att tämja sina egna trupper om fientligheterna skulle fortsätta. 78

Bakus muslimska befolkning vredgades av nyheten om avväpningen av medlemmarna i den "Vilda divisionen" och hotade att anfalla sovjeten. De krävde att den verkställande kommittén skulle återlämna de konfiskerade vapnen till deras rättmätiga ägare och bestraffa de skyldiga för denna förnedring. På aftonen den 30 mars, efter flera spända timmar, auktoriserade Shahoumian återlämningen av vapnen genom medling av den socialdemokratiska organisationen Hummet. 79 Men innan de muslimska marxisterna kunde tillämpa beslutet ljöd ett utbrott av eld från stadens muslimska sektor, Shemakhinka. En strid mellan tatarerna och den militära revolutionära kommitténs Röda garde rasade under hela natten, och även om den inte spred sig till stadens kristna kvarter skyndade flera armeniska soldater sig för att ansluta sig till det Röda gardet mot den "gemensamma fienden". 80

På morgonen den 31 mars hade sammandrabbningen spritt sig till en stor del av staden. Shahoumian bildade kommittén för försvarandet av revolutionen, vilken omedelbart skickade ett ultimatum till tatarerna om att lyda Bakus sovjet, avväpna den "Vilda divisionen" eller köra ut dem från staden och att vidta effektiva åtgärder för att öppna järnvägen från Baku till Tiflis och Petrovsk. Trots det fortsatte striderna och spridde sig den 1 april till de armeniska delarna. Även de trupper som hade bibehållit sin neutralitet anslöt sig till Sovjets växande styrkor. 81 Unionen var naturlig. Bolsjevism kännetecknade Ryssland medan islam endast var ett annat namn för Turkiet. Det som hade börjat som ett bolsjevik-musavatistiskt bråk slutade nu i ett regelrätt och allomfattande interetniskt krig. Flera tusen tatarer dödades då många av de muslimska kvarteren plundrades och brändes ner. Till slut accepterade Musavat Shahoumians ultimatum, men ännu en dag gick innan turbulensen lugnade sig. Gemensamma tatar-armeniska deputationer åkte runt i staden och utannonserade freden, men det var först efter att flera av dessa upprorsmän hade dödats som de stridande drog sig tillbaka till sina respektive kvarter. 82

Många armenier påstår att man hade gjort allt i sin förmåga för att undvika sammandrabbningen och, då det hade blivit omöjligt, att lindra de civila tatarernas lidande. De citerar uttalanden av de muslimska civila ledarna som var tacksamma för att det armeniska rådet hade räddat livet på tusentals människor genom att skydda dem i flera allmänna byggnader. Musavatistiska författare förnekar detta bestämt och anklagar den bolsjevik-armeniska alliansen för att ha dödat tusentals fredliga muslimer. 83 "Marsdagarna" stärkte övertygelsen hos de flesta tatarerna om att endast med hjälp från en yttre mäktig makt, såsom det osmanska imperiet, kunde Baku, Transkaukasus islamiska huvudstad, befrias från inkräktarna. Muslimerna skulle få vänta sex månader innan de kunde utkräva en ytterst ljuv hämnd.

"Inkräktarna" förblev inte enade länge. Shahoumian insåg att stunden var kommen för att införa en öppen sovjetkontroll i Baku. Han assisterades av Dashnaktsoutiun och det socialrevolutionära partiet, vilka hade svängt långt till vänster och nu stödde hans strävan att kasta ut alla ickesovjetiska administrativa organ ur Baku. Men efter att ha förstärkt den bolsjevikiska ställningen var nu dessa samarbetsparter tvungna att göra vissa eftergifter. Det armeniska rådet gav efter för Shahoumians krav om att slå ihop sina styrkor, den starkaste militära styrkan i Baku, med det Röda gardet. Armenierna fortsatte dock, trots att de var en del av det Röda gardet, att hålla sina avskilda enheter som leddes av dashnakistiska officerare. 84 Upprymd av den senaste händelseutvecklingen skapade Shahoumian Bakus råd för folkets kommissarier. Den sovjetiska ordern hade fått ett officiellt fotfäste i Transkaukasus. 85
76) Denna var den grupp som lämnade Tbilisi vid början av det nya året efter att den mensjevik-höger socialrevolutionära koaitionen hade tagit konfiskerat den regionala armésovjetens egendom. Den militära "Revkom"-en yrkade jurisdiktion över den ryska kaukasiska armén.

77) General G. Korganoff, "La participation des Arméniens à la guerre mondiale sur le front du Caucase, 1914-1918" (Paris, 1927), s. 176; Sergei Melik-Yolchian, "Bakvi herosamarte", [Bakus heroiska slag], Hairenik Amsagir, III (Maj, 1925), s. 119; S. Vratzian, "Hayastani Hanrapetoutyoun" [Republiken Armenien] (2:a uppl., Beirut, 1958), s. 162. Det finns många versioner om det omedelbara skälet till fientligheternas utbrott. Richard Pipes, "The Formation of the Soviet Union" (rev. ed.; Cambridge, Mas. 1964), s. 199-200, anger att männen avväpnades innan de tilläts komma i land, vilket utlöste en muslimsk reaktion. De flesta sovjetiska källor påstår att männen från den "Grymma divisionen" var redan i Baku och rekyterade krigare för att assistera i kvävandet av den sovjetiska administrationen som hade etablerats i lenkoran. Därför vidtog Bakus sovjetiska verkställande kommittén åtgärder för att assistera Lenkoran genom att förbjuda deras beväpnade män. För den sovjetiska ståndspunkten, se till exempel Ds. Aghayan, "Hoktemberian revoliutsian yev hai zhoghovourdi azatagroume" [Oktoberrevolutonen och armeniska folkets befrielse] (Jerevan, 1957), s. 163-164; and B. H. Lalabekian, "V. I. Lenine yev sovetakan kargeri hastatoumn ou amrapndoumn Andrkovkasoum" [V. I. Lenin och etableringen och förstärkandet av sojvetordern i Transkaukasus] (Jerevan, 1961), s. 55.

78) Sergei Melik-Yolchian, "Bakvi herosamarte", [Bakus heroiska slag], Hairenik Amsagir, III (Maj, 1925), s. 120-121; S. Vratzian, "Hayastani Hanrapetoutyoun" [Republiken Armenien] (2:a uppl., Beirut, 1958), s. 162-164; M. Shatirian "Edj me hai-trkakan krivneren" [En sida från de armenisk-turkiska slagen], Hairenik Amsagir, I (September, 1923), 96.

79) Nariman Narimanov, "Stat'i i pis'ma" (Moskva, 1925), s. 6; L. A. Khurshudian, "Stepan Shahoumian: Petakan yev partiakan gortzenoutyoune 1917-1918 tvakannerin" [Stepan Shahoumian: Regerings- och partiaktivitet, 1917-1918] (Jerevan, 1959), s. 200-201.

80) M. Shatirian "Edj me hai-trkakan krivneren" [En sida från de armenisk-turkiska slagen], Hairenik Amsagir, I (September, 1923), s. 96; Sergei Melik-Yolchian, "Bakvi herosamarte", [Bakus heroiska slag], Hairenik Amsagir, III (Maj, 1925), s. 120. Reuben Darbinian, "A Mission to Moscow: Memoirs", Armenian Review, I (Spring, 1948), s. 23, rättfärdigar det armeniskan deltagandet genom att påstå att utan armeniernas hjälp skulle bolsjevikerna ha krossats av Musavat, som då skulle ha vänt sig mot de kristna i området. Shahoumian medgav att utan armeniernas assistans skulle Baku och dess olja ha fallit i muslimernas händer. Se Richard Pipes, "The Formation of the Soviet Union" (rev. ed.; Cambridge, Mas. 1964), s. 201.

81) Gr. Tchalkhouchian, "Le livre rouge" (Paris, 1919), s. 85-86; B. H. Lalabekian, "V. I. Lenine yev sovetakan kargeri hastatoumn ou amrapndoumn Andrkovkasoum" [V. I. Lenin och etableringen och förstärkandet av sojvetordern i Transkaukasus] (Jerevan, 1961), s. 57-58; L. A. Khurshudian, "Stepan Shahoumian: Petakan yev partiakan gortzenoutyoune 1917-1918 tvakannerin" [Stepan Shahoumian: Regerings- och partiaktivitet, 1917-1918] (Jerevan, 1959), s. 202; "Bol'sheviki v bor'be za pobedu sotsialisticheskoi revoliutsii v Azerbaidzhane: Dokumenty i materialy 1917-1918 g.g.", redig. av Z. I. Ibragimov and M. S. Iskenderov (Baku, 1957), s. 333-334.

82) Sergei Melik-Yolchian, "Bakvi herosamarte", [Bakus heroiska slag], Hairenik Amsagir, III (Maj, 1925), s. 123-126. Firuz Kazemzadeh, "The Struggle for Transcaucasia (1917-1921)" (New York and Oxford, [1951]), s. 75, påstår att sovjeten provocerade fram inbördeskriget, vilket resulterade i armeniernas massaker av muslimerna. Han är ense med de azeriska källorna vilka anger att tusentals dödades. Den azerbajdzjanska delegationen till Paris år 1919 påstod att under "mars-dagarna" slaktades 12 000 muslimer. Shahoumian skrev den 13 april 1918 att båda sidor hade lidit tusentals förluster tillsammans. Se Bol'sheviki v bor'be za pobedu sotsialisticheskoi revoliutsii v Azerbaidzhane: Dokumenty I materialy 1917-1918 g.g.", redig. av Z. I. Ibragimov and M. S. Iskenderov (Baku, 1957), s. 347. Richard Pipes, "The Formation of the Soviet Union" (rev. ed.; Cambridge, Mas. 1964), s. 200, accepterar Shahoumians siffror men påpekar att majoriteten av offren var muslimer.

83) Armeniska påståenden om beskyddandet av civila liv finns inkluderade i Gr. Tchalkhouchian, "La livre rouge" (Paris, 1919), s. 11-12; Edvard Choburian, "Metz paterazme yev hai zhoghovourde" [Det stora kriget och det armeniska folket] (Konstantinopel, 1920), s. 86-87, och M. Shatirian "Edj me hai-trkakan krivneren" [En sida från de armenisk-turkiska slagen], Hairenik Amsagir, I (September, 1923), s. 97-98. Muslimska fördömmanden av den bolsjevik-dashnakistiska alliansen finns i memorandumen till Paris fredskonferens: kopior finns i Armeniska republikens delegation till Paris fredskonferens [nu integrerade i arkiven för Dashnaktsoutyoun, Boston, Massachusetts], fil 70/2, 104/3, och 132/31. Även i [Republiken Azerbajdzajns delegation till fredskonferens], "La République de l'Azerbaidjan du Caucase" (Paris, 1919), s. 14-22.

84) St. Shahoumian, "Yerker" [Works], III (Jerevan, 1958), 154-155; Bol'sheviki v bor'be za pobedu sotsialisticheskoi revoliutsii v Azerbaidzhane: Dokumenty I materialy 1917-1918 g.g.", redig. av Z. I. Ibragimov and M. S. Iskenderov (Baku, 1957), s. 361; L. A. Khurshudian, "Stepan Shahoumian: Petakan yev partiakan gortzenoutyoune 1917-1918 tvakannerin" [Stepan Shahoumian: Regerings- och partiaktivitet, 1917-1918] (Jerevan, 1959), s. 208-210; Sergei Melik-Yolchian, "Bakvi herosamarte", [Bakus heroiska slag], Hairenik Amsagir, III (Maj, 1925) (Juni, 1925), s. 105. S. Vratzian, "Hayastani Hanrapetoutyoun" [Republiken Armenien] (2:a uppl., Beirut, 1958), s. 166, anger texten för överenskommelsen mellan det armeniskan rådet och sovjetens militära "Revkom". De armeniska trupperna förblev under Hamazasps ledning, medan de sovjetiska styrkornas överbefälhavare var G. N. Korganov (Korganian).

85) Bol'sheviki v bor'be za pobedu sotsialisticheskoi revoliutsii v Azerbaidzhane: Dokumenty I materialy 1917-1918 g.g.", redig. av Z. I. Ibragimov and M. S. Iskenderov (Baku, 1957), s. 381; L. A. Khurshudian, "Stepan Shahoumian: Petakan yev partiakan gortzenoutyoune 1917-1918 tvakannerin" [Stepan Shahoumian: Regerings- och partiaktivitet, 1917-1918] (Jerevan, 1959), s. 218-219; B. H. Lalabekian, "V. I. Lenine yev sovetakan kargeri hastatoumn ou amrapndoumn Andrkovkasoum" [V. I. Lenin och etableringen och förstärkandet av sojvetordern i Transkaukasus] (Jerevan, 1961), s. 68.