|
|
|
När den transkaukasiska delegationen läste det nya avtalsförslaget blev det uppenbart att den osmanska regeringen ansåg att avtalet i Brest-Litovsk var föråldrat och överflödigt. Utöver Kars, Ardahan och Batum krävde de ittihadistiska ledarna nu även uezderna Akhalkalak och Akhaltsikh i Tiflis guberniia, hela uezden Surmalu i Jerevans guberniia och de delar i uezderna i Alexandropol och Etchmiadzin som järnvägen Kars-Joulfa löpte genom. Det fanns även en serie tillägg angående handel och navigation, trafik vid gränserna, osmanska transiträttigheter genom Transkaukasus och reducering av de väpnade styrkorna under Tiflis-regeringens befäl. 66 Det verkade som om Stalin hade rätt när han förutspådde att oberoendet skulle förvandlas till ett inställsamt beroende.
Transkaukasierna manövrerade desperat och förgäves. Chkhenkeli citerade artikeln i Brest-Litovsk som visade att ett nytt avtal var nödvändigt mellan samtliga axelmakter och andra inblandade stater innan bilaterala tillägg kunde förhandlas. Halil tillrättavisade Chkhenkeli för att ens ha tagit upp frågan. Beslut om vilka punkter på agendan som berörde samtliga axelmakter och vilka som berörde endast Turkiet var inget som den transkaukasiska delegationen hade något att säga om och deras åsikter var varken tillfrågade eller uppskattade. 67
Efter sessionen den 11 maj, som visade sig vara den enda officiella mötet mellan de två delegationerna, skickades flera brev mellan Chkhenkeli och Halil. Transkaukasus talesman insisterade upprepade gånger på att avtalet i Brest-Litovsk skulle respekteras och att samtliga axelmakter borde delta i den pågående konferensen. Det turkiska svaret var ett kategoriskt avvisande. Halil förlöjligade Chkhenkelis bevis för att den transkaukasiska delegationen i Trabizond hade godtagit avtalet, vilket därför borde vara grund för de pågående förhandlingarna. Chkhenkeli påmindes om att han själv hade underrättat Rauf Bey om att Seimen hade avvisat avtalet och återkallat delegationen. Den turkiske chefsdelegaten hade sedan länge varnat för att dröjsmål skulle resultera i skadliga konsekvenser. 68 Halil Beys ord var inte några tomma hot. Medan trätandet i Batum växte rullade de turkiska arméerna genom Alexandropol mot de få återstående armeniska distrikten i Transkaukasus. Västarmenien hade redan utplånats. Nu hade turen kommit till Östarmenien.
|
|
66) Armeniska republikens delegation till Paris fredskonferens [nu integrerade i arkiven för Dashnaktsoutyoun, Boston, Massachusetts], Copy of draft treaty in File 100/1; W. E. D. Allen and Paul Muratoff, "Caucasian Battlefields: A History of the Wars on the Turco-Caucasian Border, 1828-1921" (Cambridge, 1953), s. 467; S. T. Arkomed, "Materialy po istorii otpadeniia Zakavkaz'ia ot Rossi" (Tbilisi, 1923), s. 72; Vahan Minakhorian, "Batumi Khorhrdazhoghove" [Batums konferens], Hairenik Amsagir (April, 1936) s. 123-214.
67) Armeniska republikens delegation till Paris fredskonferens [nu integrerade i arkiven för Dashnaktsoutyoun, Boston, Massachusetts], fil 100/1; Z. Avalov, "Nezavisimost' Gruzii v mezhdunarodnoi politike, 1918-1921 g.g." (Paris, 1924), s. 45-47.
68) "Velikaia Oktiabr'skaia sotsialisticheskaia revoliutsiia: Dokumenty i materialy", redig. av A. L. Sidorov, et al. II (Moskva, 1963), s. 268-269, 272-277, 288-290; Armeniska republikens delegation till Paris fredskonferens [nu integrerade i arkiven för Dashnaktsoutyoun, Boston, Massachusetts], fil 100/1, nos. 300, 327.
|
