Armenien
Urartus civilisation
Segern för Självständighet
Dynastin Artashesian på Armeniens tron
Armenien mellan Rom och arsaciderna
Antagandet av Kristendomen
Försvaret av kristendomen
Armenien under dynastin Bagratounian
Kilikien - Den Nya Armenien
Armenien under turaniskt styre
Armeniens renässans eller återuppståndelse
Östfrågan
Ryssland i Kaukasus
Den armeniska frågan
Kamp på två fronter
Tsarryssland mot armenierna
Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-
Första världskriget
Armeniens återuppståndelse
Armenien på väg mot självständighet, 1918
- Armenien på väg mot självständighet, 1918
Östarmenien
Västarmenien
De hoppfulla åren (1914-1917)
"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)
Bolsjevikrevolutionen och Armenien
Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)
Dilemman (mars-april 1918)
Krig och självständighet (april-maj 1918)
Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien
Supplikanterna (juni-oktober 1918)
Sammanfattning
Sovjetiska Armenien
Den andra självständiga republiken Armenien
Summa summarum
|
|
|
Bland sina andra aktiviteter försökte Aharonians delegation övertyga de officiella i Turkiet och axelmakterna om att republiken inte kunde blomstra eller ens överleva på en area av 7 200 km2 av Transkaukasus mest torftiga land. Statistikexperten Gevork Khatisian förberedde flertal imponerande diagram och grafer för att stärka Armeniens krav på ytterligare 25 600 km2, exklusive de annekterande områden i Kars och Ardahan. Detta mål kunde förverkligas om turkarna återlämnade Akhalkalak och hälften av Jerevans guberniia, tagen enligt avtalet i Batum, och om delar av guberniiorna Tiflis och Elisavetpol skulle anslutas till republiken. Medan armenierna återupplevde spöket från deras zemstvo-planering var de georgiska och azeriska delegaterna lika aktiva i missnöjet med det presenterade bevismaterialet och gjorde till och med egna anspråk på delar av den lilla area som Kachaznounis regering hade jurisdiktion över. Från den södra halva av Jerevans guberniia krävde Rasul-Zade och Topchibashev allt land som inte hade annekterats av Turkiet. Azerbajdzjan krävde 800 km2 av Sharur-Daralagiaz, 309 av Nakhichevan och 323 av Novo Bayazid, med en sammanlagd befolkningsfördelning på tre muslimer mot en armenier. Om Turkiet dessutom skulle avstå från det mesta av sitt anspråk på Jerevans guberniia skulle Azerbajdzjan annektera över hälften av denna area på 8 000 km2. De armeniska motanspråken omfattade hela Jerevans guberniia och över 9 600 km2 av Elisavetpol. I den sistnämnda regionen överträffade armenierna muslimerna i antal med tre mot en. Den armenisk-georgiska tävlingen koncentrerade sig runt distrikten Lori, Pambak och Kazakh, ett område på cirka 5 600 km2 med en befolkning på 30 000 muslimer, knappt 1 000 georgier och mer än 150 000 armenier. Om turkarna skulle evakuera de angränsande områdena Akhalkalak och Tsalka skulle tvisten naturligtvis utvidgas till dessa distrikt också. I de omtvistade områdena fanns det, enligt rysk statistik angiven av delegationen, 940 000 armenier, 470 000 muslimer och 7 500 georgier och 34 000 andra nationaliteter. 69
|
|
69) Armeniska republikens delegation till Paris fredskonferens [nu integrerade i arkiven för Dashnaktsoutyoun, Boston, Massachusetts], fil 74/1 och 104/3.
|
|
|