|
|
|
De georgiska, armeniska och muslimska partiernas inställning
Inte bara sovjeterna utan även de dominerande partierna i Kaukasus försäkrade den centrala regeringen sin lojalitet och sin hängivenhet till ömsesidigt samarbete. Noi Zhordania, den mensjevikiska talesmannen, fördömde dem som väckte kontroversiella internationella och interetniska frågor. Han anklagade nationalismen för att vara ett vapen för borgarna, vilka önskade få kontroll över administrationen, och för adeln som kämpade för att avvärja hoten mot sitt sociala och styrande monopol. Dessutom krävde arbetarnas och böndernas välfärd inte något självstyre. Några månader senare skulle Zhordania som radikalt avvisade dessa påståenden, förkasta federationen som svaret på den nationella frågan eftersom det varken motsvarade de ekonomiska eller administrativa behoven i Transkaukasus. Det borde istället finnas en enad rysk republik baserad på kulturell och regional autonomi. 11
I motsats till Zhordania krävde de svagare georgiska nationaldemokraterna nationalpolitisk autonomi. De förespråkade ett sammansättande av ett råd, baserat på direkta, likvärdiga och slutna val med proportionell representation, för att skapa en konstitution för Georgien som skulle vara självständig i alla avseenden förutom i frågor om krig och fred, utrikesrelationer och den allmänna budgeten. 12 Det som är fascinerande för en som studerar de georgiska mensjevikerna, är processen som förde dessa internationella socialister mot att bli förespråkare för den policy som fördes av deras rivaler, de nationella demokraterna. Denna metamorfos fulländades i maj månad 1918 när mensjevikerna utropade den självständiga republiken Georgien.
Den nationella medvetenheten hos muslimerna i Transkaukasus höll just på att vakna till liv. Partiet Musavat (Jämställdhet), bestående så gott som enbart av intellektuella, var mest representativ för denna utvecklande politiska linje. 13 Organisationen, som bildades under Balkankriget då de panturaniska trossatserna spred sig som en löpeld genom den turkisk-islamiska världen, antog en slogan som löd: "Turkism, islamism och modernism". 14 Det muslimska demokratiska partiet, Musavat, avsade i en introduktion till sitt program, dekadansen och förtrycket som muslimerna, vilka under tidigare år hade dominerat vidderna mellan Stilla havet till Atlanten, utsattes för. Musavatisterna, hänvisande till den heliga koranen och förband sig till att återupprätta och förena den muslimska världen. Viktiga punkter i partiets plattform åberopade:
- förenandet av alla muslimer, oavsett nationalitet eller sekt, i försvarandet av deras gemensamma intressen,
- återupplivandet av förtryckta muslimska stater och assistans till de folk som kämpar för sin självständighet,
- bibehållande av samarbetet med organisationer som arbetar för muslimer och hela mänsklighetens utveckling,
- förbättring och utveckling av muslimernas ekonomi,
- expandering av organisationen och programmet till Rysslands alla delar. 15
Azeriska bolsjeviken Huseinov har anklagat Musavat för att ha absorberats in i det Turkiska Federalistiska partiet, en organisation för feodala markägare. Föreningen mellan dessa två organisationer i mitten av 1917, resulterade i det Turkiska Federalistiska Musvatpariet som utsatte det progressiva Baku för Gandjas (Elisavetpols) vilja, nästet för den tatariska aristokratin. 16 Likheterna mellan det Federala partiets ursprungliga plattform och programmet för Musavat var dock mycket mer slående än deras skillnader.
Innan sammanslagningen av de två partierna, uttrycktes deras åsikter i Baku i april 1917 under de transkaukasiska muslimernas konferens. Mehmed Emin Rasul-Zade, en av Musavats grundare, 17 föreslog ett bildande av en rysk federal republik i vilken man skulle garantera en bred nationell-religiös autonomi. Efter accepterandet av detta förslag betonade konferensen nödvändigheten av att etablera ett muslimskt administrativt centrum med lagstiftande privilegier för att beskydda Rysslands muslimer. Som ett eko av besluten vid många andra transkaukasiska möten, adopterade även detta möte resolutioner om fred utan annektering eller gottgörelse och bad om samarbete med alla andra folk i Kaukasus. 18
|
|
11) S. Vratzian, "Hayastani Hanrapetoutyoun" [Republiken Armenien] (2:a uppl.; Beirut, 1958), s. 19.
12) S. Vratzian, "Hayastani Hanrapetoutyoun" [Republiken Armenien] (2:a uppl.; Beirut, 1958), s. 20.
13) Bland organisationens grundare fanns det föredetta medlemmar ur den socialdemokratiska partiet Hummet (Energi) som hade bildats strax innan 1905-års ryska revolution för att propagera marxism bland muslimerna. Sovjetiska författare är oense om datumet för Hummets bildande, där vissa anger att partiet existerade redan år 1903, medan andra, förmodligen felaktigt, påstår att partiet organiserades först efter att revolutionen hade startats. En officiel publikation hos Institutet för partihistoria om den azerbajdzanska Kommunistpartiets centralkommitté och det marxism-leniniska institutets azerbajdzjanska filial, "Istoriia Kommunisticheskoi partii Azerbaidzhana", pt. 1 (Baku, 1958), s. 66, anger att Hummet organiserades på hösten 1904 men existerade som en krets (kruzhok) år 1903.
14) Mirza-Davud Guseinov, "Tiurkskaia Demokraticheskaia Partiia Federalistov 'Musavat' v proshlom I nastoiashchem" ([Tbilisi], 1927), s. 14-15.
15) Mirza-Davud Guseinov, "Tiurkskaia Demokraticheskaia Partiia Federalistov 'Musavat' v proshlom I nastoiashchem" ([Tbilisi], 1927), s. 71-73.
16) Mirza-Davud Guseinov, "Tiurkskaia Demokraticheskaia Partiia Federalistov 'Musavat' v proshlom I nastoiashchem" ([Tbilisi], 1927), s. 20, 30.
17) Rasul-Zade uppger att Musavat-partiet organiserades efter Marsreoluviotnen 1917. Se M. E. Rassoul-Zadé, "L'Azerbaidjan en lutte pour l'Indepéndance" (Paris, 1930), s. 17.
18) S. Vratzian, "Hayastani Hanrapetoutyoun" [Republiken Armenien] (2:a uppl.; Beirut, 1958), s. 21. For a slightly different version of the resolutions, consult Robert Paul Browder and Alexander F. Kerensky, eds., "The Russian Provisional Government, 1917: Documents" (Stanford, 1961), I, 417-419; also B. Baikov, "Vospominaniia o revoliutsii v Zakavkaz'i (1917-1920 g.g.)", Arkhiv Russkoi Revoliutsii, IX, ([Berlin], 1933), 103-104.
|
