Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
Hem | Om Armenien | Kollektion | Historia | Multimedia | Mer Kontakt | Annonsering | Om Armenica
  English
 
Historia :: Innehåll | Kronologi | Kartor | Personer | Info | Sök | Källreferens
 
Index

Armenien

- Armenien
- Innebörden av Armeniens geografiska läge i dess historia
- Armeniens geopolitiska läge

Urartus civilisation

- Urartus civilisation
- De indoeuropeiska armeniernas ankomst
- Det armeniska språket

Segern för Självständighet

- Segern för Självständighet
- Armenien och medernas imperium
- Armeninen och persernas imperium
- Armenien inom det persiska imperiet
- Alexander den store
- Första självstyret (322-215 f. Kr.)
- Seleukidernas rike
- Armenien återfår sin självständighet

Dynastin Artashesian på Armeniens tron

- Dynastin Artashesian på Armeniens tron
- Armenien Minor
- De första historielektionerna
- Tigran den store
- Tigrans erövringar
- Konungarnas konung
- Den nya huvudstaden
- Tankesättet hos Tigran och hans hov
- Armeniens sociala struktur
- Armeniens militärmakt
- Romerska imperiet och dess expansion från öster
- Första kriget mellan Lucullus och Armenien 69 f. Kr.
- Slaget vid Tigranakert (6 oktober 69 f. Kr.)
- Lucullus andra krig mot Armenien (68 f. Kr.)
- Pompejus fälttåg (67-66)
- Tigran och hans öde

Armenien mellan Rom och arsaciderna

- Armenien mellan Rom och arsaciderna
- Artavazd III (56-34)
- Crassus fälttåg mot partherna
- Caesars plan
- Marcus Antonius fälttåg
- Artashes II
- Augustus och hans policy gentemot Armenien
- Den siste konungen i Artashesian dynastin, från 20 f. Kr. till 2 e. Kr.
- Tiden mellan dynastierna Artashesian och Arshakounian, år 2 till 53 e. Kr.
- Tirdat I:s regeringstid (53-100)
- Armenien under Tirdat I:s efterträdare (100-224)
- Armeniens allmänna situation under romerskt styre
- Armeniens ledning och organisation
- Militära aspekter
- Ekonomiska och sociala aspekter
- Armeniens gamla religion
- Armenien, dess position och politiska ställning
- Rom och Armenien

Antagandet av Kristendomen

- Antagandet av Kristendomen
- Sassanidernas maktövertagande i Persien (224-228)
- Armenien och Rom mot sassaniderna (228-252)
- Tirdat III (252-330)
- Armeniens antagande av Kristendomen och Grigor Lousavoritch (288-301)
- Armenien under de sista arsacidiska kungarna (330-428)
- De armeniska feodalherrarna och deras roll
- Kulturellt arbete

Försvaret av kristendomen

- Försvaret av kristendomen
- Armenien under sassaniderans styre och slaget vid Avarayr (430-634)
- Armeniska kyrkans separation och dess följder
- Islam och arabernas imperium
- Arabernas härtåg mot Armenien (639-659)
- Armenien under arabernas styre (645-859)
- Armenien mellan arabiska och östromerska imperierna
- Militära aspekter
- Ekonomiska aspekter
- Sociala aspekter
- Kulturella aspekter
- Armeniens roll i skapandet av kristna arkitekturen

Armenien under dynastin Bagratounian

- Armenien under dynastin Bagratounian
- Bagratounians uppkomst
- Armenien blir återigen självständigt
- Kungliga soldater: Ashot I, Smbat I och Ashot II
- Höjden av Bagratouniernas era
- Abas I, Ashot III, Smbat II, Gagik I
- Staden Ani
- Smbat III och skapandet av kungariket
- Turanierna
- Krig i två fronter
- Slutet för Ani och dess följder
- Militära aspekter
- Ekonomiska och sociala aspekter
- Armeniens arkitektur och dess inflyttande över västvärldens
- Innebörden av det bagratouniska Armenien och dess öde
- Armenien & Bysans
- Bysans, dess roll och betydelse
- Bysans armeniska soldater
- Bysans armeniska befälhavare och ämbetsmän
- Bysans armeniska kejsare
- Den armeniska civilisationen och Bysans
- Bysans policy gentemot Armenien

Kilikien - Den Nya Armenien

- Kilikien - Den Nya Armenien
- Prins Roubens entré i
- Mellanöstern vid slutet av 1000-talet
- Nya Armenien, korsriddarnas allierade (1095-1100)
- Nya Armenien framgångsrika strider mot Bysans och muslimerna (1100-1187)
- De ridderliga staterna och Islams motattack
- Levon II den Magnifike (1187-1219)
- Slutet på de ridderliga staterna
- Den héthoumiska dynasti och alliansen med mongolerna (1220-1300)
- Héthoumiska dynastins sista regenter (1300-1342)
- Dynastin Lusignan och Nya Armeniens slut (1342-1375)
- Nya Armeniens organisation
- Militära aspekter
- Ekonomiska aspekter
- Sociala aspekter
- Kulturella aspekter
- Nya Armeniens historiska omfattning

Armenien under turaniskt styre

- Armenien under turaniskt styre
- De seldjukiska turkarnas invasion
- Mongolernas invasion
- Armeniernas första stora emigration
- De ottomanska turkarna och bildandet av ottomanska imperiet
- Armenierna och de ottomanska turkarna
- De ottomanska turkarnas erövring av Armenien
- Armenien under de ottomanska turkarnas styre
- Armenien och Persien
- Karabakhs armeniska furstendömen
- Militära aspekter
- Ekonomiska och sociala aspekter
- Kulturella aspekter

Armeniens renässans eller återuppståndelse

- Armeniens renässans eller återuppståndelse
- Utvecklingen av tankar och handlingar
- Armeniska kyrkan och dess roll
- Mkhitaristerna
- Västvärldens återupptäckande av Armenien
- Armenien och tryckeriet
- Kulturella verk
- Litterära rörelsen
- Uppkomsten och publikationen av armeniska skrifter
- Det armeniska folkets nationella känslor
- Khrimian Hayrik
- Armeniens påverkan och intryck i Orienten

Östfrågan

- Östfrågan
- Den turaniska ebben
- Östfrågan fram till 1877
- Ottomanska imperiets situation
- Det ottomanska imperiets försök till reformer
- Frigörelsen av Balkans kristna folk

Ryssland i Kaukasus

- Ryssland i Kaukasus
- Slutet på Armeniens förvittring
- Krigen mellan Ryssland och Persien
- Rysk-ottomanska krigen under 1800-talet
- Transkaukasien under ryskt styre
- Tsarrysslands policy i Transkaukasien
- Militära aspekter

Den armeniska frågan

- Den armeniska frågan
- Avtalen i San Stefano och Berlin (1878)
- Stormakternas policy 1878-1894
- Armeniens fråga från 1878-1894
- Den ottomanska policyn
- Situationen i Västarmenien
- Massmorden under 1894-1896
- Ockupationen av Bank Ottoman
- Stormakternas ställningstagande under massakrerna 1894-1896
- Vinstintressens roll

Kamp på två fronter

- Kamp på två fronter
- Den armeniska revolutionära rörelsens födelse
- Strid vid två fronter
- Armeniens samarbete i befriandet av folken i Orienten

Tsarryssland mot armenierna

- Tsarryssland mot armenierna
- Rysslands politik gentemot ickeryska folk
- Konfiskeringen av armeniska kyrkans egendom
- Massakrerna under 1905
- Lugnande åtgärder och Vorontsov-Dashkov

Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-

- Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-
- Ungturkarnas revolution
- Policyn om turkifiering
- Reformplanen 1913-1914
- Armenien inför första världskriget
- Ekonomiska aspekter

Första världskriget

- Första världskriget
- Panturkism och panturanism
- Armeniska Folkmordet 1915-1918
- Armeniernas deltagande i första världskriget

Armeniens återuppståndelse

- Armeniens återuppståndelse
- Försvarandet av Transkaukasien (1917-1918)
- Armeniens återuppståndelse
- Armenien och de allierade
- 1920 års krig mellan Turkiet och Armenien
- Relationerna mellan Sovjet och Turkiet
- Armenisk-turkiska kriget

Armenien på väg mot självständighet, 1918

- Armenien på väg mot självständighet, 1918

Östarmenien

- Östarmenien
- Ryska erövringen av Kaukasus
- Armeniska oblasten
- Omorganiseringen av provinserna i Kaukasus
- Ryska annekteringen av Kars, Ardahan och Batum
- Armenier, georgier och muslimer i Transkaukasien
- Den armeniska litterära rörelsen och den påföljande uppkomsten av politiska föreningar
- Den armeniska kyrkans kris, 1903-1905
- Den armenisk-tatariska konflikten och Dashnaktsoutiuns reviderade plattform
- Reaktionens år, 1907-1912

Västarmenien

- Västarmenien
- Armenierna i det osmanska imperiet
- Internationaliseringen av den "armeniska frågan"
- Massakrer, reformplaner, massakrer, 1894-1896
- Ungturkarna och 1908 års kupp
- Kontrarevolutionen och överlägsenheten hos ittihadisternas triumvirat, 1909-1913
- Ryssland och armeniska reformer, 1912-1914
- Förhandlingarna
- Statistiska kontroverser
- Kompromissreformen den 8 februari 1914

De hoppfulla åren (1914-1917)

- De hoppfulla åren (1914-1917)
- Det turkiska beslutet om krig
- Östarmeniernas förberedelser
- Nikolaj II i Kaukasus
- Envers katastrofala vinterkampanj år 1914
- Effekterna av kampanjen i Transkaukasus
- Deportationen och massakrerna av västarmenierna
- Befrielsen och evakueringen av Van
- Uppdagandet om de verkliga tsariska attityderna
- De allierades hemliga överenskommelser
- Den nye vicekungen i Kaukasus, storhertig Nikolaj Romanov
- Ockupationen och administrationen av den armeniska platån, 1916
- Förnyad östarmenisk aktivitet

"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)

- "Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)
- Marsrevolutionen
- Bildandet av sovjeter i Transkaukasus
- De georgiska, armeniska och muslimska partiernas inställning
- "April-teserna" och de armeniska bolsjevikerna
- Ozakomen
- Västarmeniernas första kongress
- "Den provisoriska regeringens arrangemang för
- Den kaukasiska fronten och den amerikanska konsuln F. Willoughby Smith
- Ryssland i kris, juli-november 1917
- Den första regionala konferensen för Kaukasus bolsjevikiska organisationer
- Den östarmeniska nationella kongressen
- Förslag om regional omorganisation av Transkaukasus

Bolsjevikrevolutionen och Armenien

- Bolsjevikrevolutionen och Armenien
- Revolution, Sovnarkomen, och självbestämmande
- Lenins deklaration om Armenien
- Påbudet om Västarmenien R
- Sovnarkom söker fred
- Den tyska offensiven och avtalet vid Brest-Litovsk-avtalet
- Den tyska offensiven och avtalet vid Brest Litovsk

Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)

- Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)
- Det transkaukasiska kommissariatet
- Den konstituerande församlingen
- Vapenvilan i Erzindjan
- Den andra regionala kongressen för den kaukasiska armén
- Frågan om det dashnak-bolsjevikiska samarbetet
- Bildandet av den nationella armékåren i Transkaukasus
- Konsul Smith möter utrikesdepartementet
- Transkaukasus icke-bindande svar till de osmanska förslagen
- Den turkiska kränkningen av Erzindjan-eldupphöret
- Den transkaukasiska Seimen
- Seimens villkor för fred

Dilemman (mars-april 1918)

- Dilemman (mars-april 1918)
- Förvirring i Trabizond och i Tiflis
- Erzurums och hela
- Smiths vädjan om assistans
- Trabizond-konferensen
- Transkaukasus belägenhet
- Transkaukasus i lågor
- "Marsdagarna" i Baku
- Eftergifter och ultimatum i Trabizond
- Mensjevikisk oro för Batum
- Seimens svar till den osmanska utmaningen

Krig och självständighet (april-maj 1918)

- Krig och självständighet (april-maj 1918)
- Krig
- Transkaukasus demokratiska federativa republik
- Kars kapitulation
- Oroligheterna i Tbilisi
- Sovnarkoms ambivalens
- Fredskonferensen i Batum
- Den turkiska invasionen av Jerevans guberniia
- De turkisk-tyska intressena på konfliktkurs i Transkaukasus
- Tyskt försök till medling och ett nytt turkiskt ultimatum
- Georgiernas förberedelse för att överge federationen

Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien

- Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien
- Den transkaukasiska federativa republikens kollaps
- Republikerna Georgien och Azerbajdzjan
- Det armeniska dilemmat
- Avgörande strider nära Jerevan
- De slutgiltiga förhandlingarna och avtalen i Batum
- Värderingen av förlusterna
- Tolkningen av den armeniska självständigheten
- Tysklands konflikt med Turkiet
- Försämringen av de armenisk-georgiska relationerna
- Organiseringen av det armeniska kabinettet och dess överföring till Jerevan
- Armeniens lagstiftande församling - Khorhourt
- Hoppets strålar

Supplikanterna (juni-oktober 1918)

- Supplikanterna (juni-oktober 1918)
- Armeniska diplomater i Tyskland
- Slaget om Baku
- Brest-Litovsks till
- Bakus fall
- Den Sovnarkom-osmanska ordväxlingen och den ittihadistiska regeringens fall
- Den armeniska missionen i Konstantinopel
- Farhågorna som uppstod efter eldupphöret i Mudros
- Britterna i Transkaukasus

Sammanfattning

- Sammanfattning

Sovjetiska Armenien

- Sovjetiska Armenien
- Sovjetiseringen och freden
- Efterverkningarna
- Den Socialistiska Armeniska Republiken
- Att göra Armenien armeniskt
- Stalins revolution
- Andra världskriget och det kalla kriget
- Reformernas år: Chrustjev (1953-1964)
- Den nya nationalismens resning
- Från förnyad reform till nationell revolution
- Sovjetiska Armeniens konsekvenser

Den andra självständiga republiken Armenien

- Den andra självständiga republiken Armenien
- Armeniens nya utrikespolicy
- Motgångarna för Ter-Petrosians administration
- Karabakh-konflikten
- Förnyad uppmärksamhet för det Armeniska Folkmordet
- Kocharians nya armeniska administration
- Armeniens och armeniska kulturella och vetenskapliga liv under 1900-talet

Summa summarum

- Summa summarum
FöregÃ¥ende sida Sida 313 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
© 2008 ARMENICA.ORG Skriv ut  
Massakrer, reformplaner, massakrer, 1894-1896

När armenierna övergavs tog de till extraordinära och illegala åtgärder för att uppnå sina mål. 1870-talets föreningar, strukturellt försvagade, karaktärsmässigt lokala och med litet inflytande, undertrycktes av de bättre organiserade och mer utförliga och populära politiska partierna Hntchak och Dashnaktsoutiun. Medan patriarken i Konstantinopel fortsatte sin vädjan till Höga porten, så predikade de nya politiska aktörerna motstånd och vedergällning. Under detta inflytande vägrade de härdade byborna i Sasoun i vilayeten Bitlis att betala den erforderliga "beskyddandeskatten" till de kurdiska klanledarna. År 1894, då kurderna misslyckats med att tvinga sina gamla undersåtar till underkastelse, kallade de på den osmanska regeringen för att få hjälp och anklagade Sasounborna för att vara upproriska. Reguljära turkiska förband anslöt sig till de irreguljära Hamidiye-kavalleriförbanden och efter veckor av strider tvingades armenierna till underkastelse. Man utlovade amnesti för armenierna men massakrerade i stället Sasounborna. 10 De europeiska konsulerna i de östra provinserna fick stöd från flera kristna missionärer i sina protester mot dessa våldsamheter. Amerikansk och europeisk press skrev återigen om armeniernas lidanden och krävde handling. Politikerna i Europa uppmärksammade detta komplexa problem för en andra gång under samma generation. En europeisk undersökningskommitté rapporterade att armenierna i Sasoun hade agerat i självförsvar, medan de osmanska officiella insisterade på att de var rebeller som måste undertryckas. 11

Sasoun-problemet återuppväckte frågan om reformer men trots sin inblandning 1878 avstod Tyskland, Österrike-Ungern och Italien från att genomföra de nödvändiga åtgärderna. Trippelalliansen hade inga som helst avsikter att underminera den osmanska sultanens befogenheter medan de återstående tre stormakterna ofta var oeniga i denna fråga. På våren 1895 presenterade dock representanter för Ryssland, Frankrike och Storbritannien en reformplan till Höga porten. Planen gick ut på att de "armeniska provinserna" i imperiet skulle förenas, att man skulle utse guvernörer som var godkända av de europeiska stormakterna, man skulle bevilja amnesti till armeniska politiska fångar, emigranter skulle tillåtas återvända, ersättning skulle ges till offren i Sasoun och andra drabbade områden så väl som till deras återuppbyggnad, de som tvångskonverterat till islam skulle återfå sin ursprungliga tro, en permanent översynskommission skulle etableras i Konstantinopel och en överkommissionär skulle utses för att övervaka utförandet av reformpunkterna. Dessutom skulle nomadiska kurder endast få förflytta sig under regeringens översyn, de skulle också uppmuntras att anta en mindre kringflyttande livsstil. Hamidiye-förbanden skulle avväpnas och vara utan uniform under fredstid och om de skulle kallas till tjänstgöring skulle de anslutas till de reguljära enheterna. 12 De diplomatiska förhandlingarna fortsatte under hela sommaren1895 tills sultan Abdul Hamid äntligen i oktober vek sig för de europeiska stormakternas påtryckningar och utannonserade en rad reformer baserade på förslagen från de europeiska ambassadörerna, om än inte lika omfattande. Å sina regeringars vägnar uttryckte Rysslands, Frankrikes och Storbritanniens ambassadörer sin belåtenhet och tacksamhet till sultanen. 13

Nutida historiker betonar att många osmanska officiella försökte införa en stegvis ändring i imperiet och att inte alla påbud stannade på pappret. Denna åsikt ligger det onekligen en del sanning bakom men det är svårt att påvisa i det armeniska fallet. Det europeiska ingripandet, utan militära påtryckningar, gjorde endast armeniernas tragedi värre. Även innan utannonseringen av 1895 års reformer hade massakern påbörjats i Trabizond. Under de följande månaderna möttes den armeniska platån av samma öde. 14 Abdul Hamids egentliga svar på de europeiska påtryckningarna var att under 1895-96 utrota mellan 100 000 och 200 000 armenier. Ytterligare tusentals armenier ruinerades eller flydde utomlands. 15 Än en gång vände de europeiska stormakterna, som nu slogs om imperiet, ryggen åt denna tragedi till vilken de själva hade bidragit. 16 Nu kunde armenierna inte heller söka skydd i Ryssland. Landets nya utrikesminister, B. A. Lobanov-Rostovski, uttryckte öppet sin fientlighet gentemot armenierna och sin avsky för de revolutionära föreningarna. Romanoverna hade redan upplevt Bulgariens otacksamhet trots att de fått sin självständighet till stor del med hjälp av Ryssland. Lobanov-Rostovski ville inte ha ett Bulgarien till vid Transkaukasus gräns. Hans lösning var "ett Armenien utan armenier". 17 Sådana åsikter delades naturligtvis av prins Golitsyn, hjärnan bakom konfiskeringen av den armeniska kyrkans egendom.

De armeniska revolutionära elementen var inte lika framgångsrika i sin kamp mot Abdul Hamid som de hade varit mot Golitsyn. Under decenniet efter 1896 var desillusionen och missnöjet stort bland befolkningen. Det var dock för sent att retirera. Deras blickar vände sig nu från systemets orättvisor mot sultanens brott. Dashnaktsoutiun planerade, med hänvisning till individernas betydelse i historien, sultan Abdul Hamids eliminering. 18 Kristapor Mikayelian, en av Dashnaktsoutiuns grundare, ledde en grupp konspiratörer som skulle utföra dådet år 1905. På grund av ödets nyckfullhet misslyckades planerna, Abdul Hamid överlevde men Mikayelian dog av bomben som var menad för sultanen. 19 Signifikant för detta dåd var att medlemmarna i gruppen var av olika nationaliteter, ett resultat av att Dashnaktsoutiun sedan sekelskiftet hade accepterat taktiken med samarbete mellan olika grupper som kämpade mot en gemensam förtryckare.
10) Victor Bérard, "La politique du Sultan," La Revue de Paris, 39th yr. (December 15, 1896), s. 880-889; Maurice Leveyre, "Les massacres des Sasounkh," La Revue de Paris, 38th yr. (September 1, 1895), s. 79-86; Ruben [Ter Minasian], "Hai heghapokhakani me hishataknere" [En armenisk revolutionärs memoarer], III (Los Angeles, 1951), 103-116.

11) Händelserna i Sasoun och detaljerna om utredningkommissionens aktiviteter och upptäckter finns i de officiella publikationerna hos de större europeiska nationerna. Speciellt hänvisas till Frankrike, Ministère des Affaires Étrangères, "Documents diplomatiques: Affaires arméniennes: Projects de réformes dans l'empire Ottoman, 1893-1897" (Paris, 1897); Great Britain, Parliament, House of Commons, "Correspondence relating to the Asiatic Provinces of Turkey", Ses., 1895, CIX (A and P), pt. 1, c. 7894, "Events at Sasoun and Commission of Inquiry at Moush", pt. 2, c. 7894-1, "Commission of Inquiry at Moush: Procès-verbaux and Separate Dispositions", Turkey No. 1 (1895); Germany, Auswärtiges Amt, "Die grosse Politik der europäischen Kabinette, 1871-1914", IX (Berlin, 1924), nos.

12) A. Schopoff, "Les réformes et la protection des Chrétiens en Turquie, 1673-1904" (Paris, 1904), s. 475-492; France, Ministère des Affaires Étrangères, "Documents diplomatiques: Affaires arméniennes: Projects de réformes dans l'empire Ottoman, 1893-1897" (Paris, 1897), nos. 43, 57; Atom [H. Shahikian], "Barenorogoumneru hartse" [Frågan om reformer] (Konstantinopel, 1914), s. 42-51; Great Britain, Parliament, House of Commons, "Correspondence respecting the Introduction of Reforms in the Armenian Provinces of Asiatic Turkey", Ses., 1896, XCV (Accounts and Papers) c. 7923, Turkey No. 1 (1896), nr. 45.

13) Hela 204 dokumenten hos Great Britain, Parliament, House of Commons, "Correspondence respecting the Introduction of Reforms in the Armenian Provinces of Asiatic Turkey", Ses., 1896, XCV (Accounts and Papers) c. 7923, Turkey No. 1 (1896), berör de armeniskan reformerna. För förhandlingarna under maj-oktober 1895, se nos. 46-198. Ett utskick som bekräftar sultan Abdul Hamids accepteringen av reformprogrammet finns i nr. 199, och texten av reformen finns inkluderad i nr. 204. Se även A. Schopoff, "Les réformes et la protection des Chrétiens en Turquie, 1673-1904" (Paris, 1904), s. 493-526; och Tyskland, "Politik", IX, nos. 2203-2212, X (1924), nos. 2394-2444.

14) Det är av intresse att de brittiska konsulatrapporterna mellan 1892 och 1895 angående övergreppen mot armenierna publicerades inte förrän 1896, efter att världsopinionen hade återigen rest sig mot turken. Hundratals dokument om massakrerna under 1895-1896 och deras föregångare finns inkluderade i den brittiska "Blue Book," av vilken den mest omfattande är följande: "Correspondence relating to the Asiatic Provinces of Turkey, 1892-1893", Ses., 1896, XCV (Accounts and Papers) c. 8015, Turkey No. 3 (1896) [includes documents from December, 1891, to December, 1893]; "Correspondence relating&

15) Hundratals böcker och artiklar, överväldigande turkfientliga, finns skrivna om detta ämne under de sista tio åren av seklet. Med den slutgiltiga statistiken ännu inte fastställd, presenterade Johannes Lepsius de följande siffrorna om förlusterna:

Folk mördade - 88 243
Städer och byar plundrade - 2 493
Kyrkor och kloster plundrade - 645
Byar tvång-islamiserade - 646
Kyrkor ombyggda till moskéer - 328
Offer lämnade blottade - 546 000

Tagen från hans "Armenia and Europe: An Indictment" (London, 1897), s. 330-331. Se även Sir Edwin Pears, "Life of Abdul Hamid" (New York, 1917), s. 235-243; Georges Clemenceau, "Les massacres d'Arménie: Témoignages des victimes" (Paris, 1896); Augustus Warner Williams and M. S. Gabriel, "Bleeding Armenia: Its History and Horrors under the Curse of Islam" (Chicago, 1896); J. Rendel and Helen B. Harris, "Letters from the Scenes of the Recent Massacres in Armenia" (New York, Chicago, and Toronto, 1897); Félix Charmetant, "Martyrologe Arménien: Tableau official des massacres d'Arménie" (Paris, 1896); Gilles Roy, "Abdul Hamid, le sultan rouge" (Paris, 1936), s. 125-134, 157-175.

16) Angående misslyckandet hos reformplanen och det europeiska övergivandet av frågan, se Great Britain, Parliament, House of Commons, Turkey No. 2 och Turkey No. 8 (1896), "Further Correspondence respecting the Asiatic Provinces of Turkey and Events in Constantinople", Ses., 1897, CI (Accounts and Papers) c. 8305, Turkey No. 3 (1897); Tyskland, "Politik", X, nos. 2445, 2448-2449, 2461, 2472-2479, XII, nos. 2889-2890, 2908, 2910, 3065, 3068, 3071-3104, 3111, 3113; France, Ministére des Affaires Étrangères, Commission de Publication des Documents Relatifs aux Origines de la Guerre de 1914, "Documents diplomatiques françis (1871-1914)", 1re série (1871-1900), XIII (Paris, 1943).

17) Lobanovs reservation om projekten för armenierna finns uttalade vid flera tillfällen under förhandlingarna år 1895 och i de diplomatiska utbyten under det påföljande året. Han varnade den brittiska ambassadören i Ryssland om att armeniskan föreningar höll på att planera en internationell komplott för skapandet av ett självständigt armeniska kungadöme. För representativa åsikter hos ryska utrikesdepartementet fram till Lobanov-Rostovskys död i sommaren 1896, se Great Britain, Parliament, House of Commons, "Correspondence respecting the Introduction of Reforms in the Armenian Provinces of Asiatic Turkey", Ses., 1896, XCV (Accounts and Papers) c. 7923, Turkey No. 1 (1896), nos. 14, 44, 65, 71, 76, 78, 83, 94, 110, 120, 136, 138-140, 174, 192; Germany, "Politik", IX, nos. 2208, 2212, X, nos. 2436, 2443, 2445, 2455, XII, nos. 2883-2884, 2887. Also Bérard in "La Revue de Paris", 40th yr. (January 15, 1897), s. 441-446.

18) Beslutet togs på partiets tredje generalkongress som hölls i Sofia år 1904. Se Mikayel Varandian, "H. H. Dashnaktsoutian patmoutyoun" [A. (Armeniska) R. (Revolutionära) Federationens historia], I (Paris, 1932), 436-445.

19) A. Aharonian, "Kristapor Mikayelian" (Boston, 1926), s. 155-165; Mikael Varandian, "Le conflict arméno-géorgien et la guerre du Caucase" (Paris, 1919), I, 436-445; Gabriel Lazian, "Hayastan yev Hai Date: Hai-yev-rous haraberoutyounneru louysin tak" [Armenien och den armeniska frågan: under ljuset av armenisk-ryska relationerna] (Kairo, 1957), s. 140-151.