|
|
|
Den östarmeniska nationella kongressen
Den bolsjevikiska konferensen var kort och lugn i jämförelse med de laddade och stormiga sessionerna under den Armeniska nationella kongressen som öppnades den 11 oktober i den Artistiska Teatern i Tiflis. Initiativet till mötet hade tagits av den Nationella byrån som i april hade bjudit in civila ledare, det interpartiska rådet och representanter för de förre detta frivilliga enheterna för att beakta situationen i Petrograd och vid fronten. Alla var överens om att en bredare församling bestående av östarmenier borde mötas i Jerevan inom två månader för att på ett mer demokratiskt sätt uttrycka nationens vilja. Det interpartiska rådet fick ansvaret att övervaka valet, vilket skulle baseras på lika, stängda, direkta val och proportionell representation med en delegat per tiotusen av imperiets två miljoner armenier. 95 Planerna på att tillämpa en demokratisk procedur var överdrivet optimistiska, då det snart visade sig att det var så när som omöjligt att hålla ett val baserat på de nämnda villkoren under den kaotiska situation som rådde i Ryssland. Dessutom klagade Dashnaktsoutiuns motståndare över att deras antal vara så obetydligt i ett direkt val att de föreslagna mötena skulle utvecklas till regelrätta partimöten snarare än en nationell kongress. 96 Därför gav de demokratiska idealen plats åt realistiska nödvändigheter. Den etablerade metoden vid val av representanter från olika kulturella, ekonomiska, yrkeskunniga, välgörenhets-, religiösa och politiska organisationer tillämpades ännu en gång. 97 Inte bara valets procedurer utan även mötesplatsen bestämdes beroende på den rådande situationen. Jerevan var mycket riktigt hjärtat i de armeniska provinserna men denna överväxta by med smutsiga och blåsiga gator erbjöd inte samma bekvämlighet, lämplighet eller attraktion som Transkaukasus största och mest vackra stad, Tiflis. Det styrande Armenien gav ännu en gång vika för den armeniskdominerande huvudstaden i Georgien.
Över tvåhundra armeniska delegater spridda över hela Ryssland presenterade sina kreditiv vid öppningssessionen. Den politiska fördelningen såg ut enligt följande: 98
| Dashnakister |
113 |
| Populister |
43 |
| Socialdemokrater |
9 |
| Social-revolutionarer |
23 |
Kongressen som pågick under fjorton dagar var det mest omfattande östarmeniska mötet sedan den ryska erövringen av Transkaukasus. Det var endast bolsjevikerna som saknades, även om de hade skickat ett uttalande om sina åsikter. 99 De vägrade att delta i kongressen och upprepade deklarationen från partiets Tifliskommitté där man påstod att kongressen skulle vara en borglig-religiös församling som nonchalerade arbetarnas och böndernas intressen och att den med sin kontrarevolutionära kapacitet skulle försöka lura det armeniska folket och förlänga deras underkastelse till kapitalism och imperialism. Att försöka lösa de aktuella problemen genom en nationell organisation var förräderi, eftersom endast det ryska och transkaukasiska proletariatet tillsammans kunde uppnå målet. Bolsjevikerna bad att de armeniska massorna skulle vägra att ge sitt stöd till kongressen. 100 Deklarationen hos Spartaks (en marxistisk ungdomsorganisation) temporära verkställande kommitté var av liknande natur och anklagade Dashnaktsoutiun och populisterna för att försöka göra folken i Transkaukasus mer främmande gentemot varandra. 101 År 1917 var dock de armeniska bolsjevikernas inflytande på det armeniska folket så litet, att deras frånvaro på den Nationella kongressen inte hade någon betydelse.
|
|
95) S. Vratzian, "Kianki oughinerov: Depker, demker, aproumner" [Längs livets vägar: Episoder, ansikten, erfarenheter], III (Beirut, 1963), IV (Beirut, 1965), 56-58; D. Ananun, "Rousahayeri hasarakakan zargatsoume, III, 1901-1918" [Den sociala utvecklingen hos östarmenierna, 1901-1918] (Venedig, 1926), s. 654.
96) Intervju den 12 juni 1956, i Los Angeles, med Artashes Chilingarian [Reuben Darbinian], delegate från Baku till den nationella kongressen.
97) D. Ananun, "Rousahayeri hasarakakan zargatsoume, III, 1901-1918" [Den sociala utvecklingen hos östarmenierna, 1901-1918] (Venedig, 1926), s. 654-655.
98) S. Vratzian, "Hayastani Hanrapetoutyoun" [Republiken Armenien] (2:a uppl.; Beirut, 1958), s. 34. Det finns betydande skiljaktigheter rörande antalet och den politiska tillhörigheten hos delegaterna. D. Ananun, "Rousahayeri hasarakakan zargatsoume, III, 1901-1918" [Den sociala utvecklingen hos östarmenierna, 1901-1918] (Venedig, 1926), s. 655, anger att det fanns 99 dashnakister, 11 populister, 28 socialdemokrater och 23 socialrevolutionärer. Enligt Arshak Alboyajian, "Ankakh Hayastan" [Självständigt Armenien], Amenoun Taretsouytse [Allas allmanacka], XV ([Konstantinopel], 1921), s. 121, fanns det 115 dashnakister, 44 populister, 24 socialdemokrater, 23 socialrevolutionärer och 19 politisk obundna.
99) Anastas Mikoyan skickade meddelande om den bolsjevikiska bojkotten av kongressen. Återfinns i Armeniska SSR:s Centrala statliga historiska arkivet, fond 222, verk 5, s. 71, i G. B. Gharibdjanian, "Hayastani komunistakan kazmakerpoutyounnere sovetakan ishkhanoutian haghtanaki hamar mghatz paikaroum" [Den kommunistiska organisationen i Armenien i kampen för sovjetorderns seger] (Jerevan, 1995), s. 122-123.
100) "Kavkazskii rabochii (Tbilisi), September 25, 1917, i Hoktemberian sotsialistakan metz revoliutsian yev sovetakan ishkhanoutian haghtanake Hayastanoum: Pastatghteri yev niuteri zhoghovatzou" [Den stora socialistiska oktoberrevolutionen och sovjetorderns seger i Armenien: Samling av dokument och material], redig. av A. N. Mnatskanian, "et al." (Jerevan, 1960), s. 73-74, and "Velikaia Oktiabr'skaia sotsialisticheskaia revoliutsiia I pobeda sovetskoi vlasti v Armenii: Sbornik dokumentov", redig. av A. N. Mnatskanian, A. M. Akopian, och G. M. Dallakian (Jerevan, 1957), s. 69-70.
101) "Kavkazskii rabochii", "October 3, 1917, i Ds. Aghayan, "Hoktemberian revoliutsian yev hai zhoghovourdi azatagroume" [Oktoberrevolutonen och armeniska folkets befrielse] (Jerevan, 1957), s. 65; "Revoliutsion kotcher yev troutsikner, 1902-1921" [Revolutionära uppmaningar och flygblad, 1902-1921], sammanställd av Armeniska filialen för Institutet för Marxsim-Leninism (Jerevan, 1960), s. 415-417.
|
