|
|
|
Den armeniska litterära rörelsen och den påföljande uppkomsten av politiska föreningar
Även om bildandet av Östarmenien inte kulminerade i den förväntade autonomin under beskydd av en kristen makt, tillhandahöll det Romanovska styret i Transkaukasus en tillräcklig ekonomisk, social och psykologisk säkerhet för att förbättra och öka östarmeniernas nationella, politiska, och kulturella renässans. Ur de uppkomna industriella borgarcentrum som Tiflis, Baku och södra Ryssland började mängder av armeniska ungdomar studera vid universiteten i imperiet så väl som utomlands, blev uppslukade av dåtidens ström av tankar om jämlikhet och socialism som svepte över kontinenten, de deltog i internationella organisationers kampanjer mot tyranniska regeringar och riktade sedan sina blickar mot problemen hos sina landsmän. Som anhängare av den ryska revolutionära rörelsen ansåg de att byråkratin och de Romanovska tsarerna symboliserade tyranni, men när de vände sin uppmärksamhet mot Västarmenien bleknade det ryska styrets ondhet inför det hårdhänta styret i det osmanska imperiet. 41
Från början utvecklades den armeniska självuppfattningen genom utvecklingen av den litterära rörelsen. Akademierna Lazarian i Moskva, Nersesian i Tiflis och senare Gevorgian i Etchmiadzin hjälpte till att skapa en känsla av nationalism i de unga armeniska författarna vilka, i spåret av de europeiska mönstren, passerade genom de olika stegen klassicism, romanticism och realism. I varje fas framhävde de faderlandets sorg i en distinkt stil och nödvändigheten av ett återupprättande av landets politiska existens. Klassikerna återupptäcktes och Armeniens episka hjältar besjöng det eviga idealet om rättvisa och frihet. Romantikerna glorifierade, med känslor och sentimentalitet, de förgångna erornas patrioter, begrät faderlandets bittra öde och missaktade de underordnade, barbariska folkens inkräktande på den heliga marken. Vid det sista kvartalet av1800-talet uppmanade den romantik-realistiska skolan folket att ta till vapen. Den nya hjälten i de populära romanerna trotsade döden i kampen mot förtrycket. 42 De ryska framryckningarna i de västra delarna av platån, i yerkir (hemlandet), eggade befolkningens entusiasm som trots den besvikelse den slutade i, indikerade att armenierna hade vaknat ur sin långa politiska tupplur.
Dock var 1800-talets armenier inte redo att föreslå självständighet. Fysisk säkerhet, obehindrad kulturell utveckling och regional autonomi ansågs vara maximala och ideala villkor mot vilka de skulle sträva. För de östra osmanska provinserna ansåg de armeniska ledarna att ett administrativt självstyre inom ramen för det osmanska imperiet skulle vara den mest önskvärda förbättringen. Bland alla de nybildade politiska och revolutionära organisationer som bildats under seklets sista kvartal var det endast hntchakisterna, ett marxistiskt parti som hade bildats i Genève, som förordade en oförbehållsam separation från det osmanska imperiet. Inflytandet av detta parti, som arbetade för återskapandet av en armenisk stat inom den framtida socialistiska världens struktur, märktes främst i Konstantinopel och Kilikien och något mindre i de östra provinserna och minst i Transkaukasus. Partiets åsikter ansågs av de flesta armeniska ledare i det ryska imperiet som opraktiska och utopiska. 43
I Transkaukasus och i de östliga osmanska vilayeterna gick idéerna hos Hay Heghapokhakan Dashnaktsoutiun (Armeniska Revolutionära Federationen) hem. Federationen, grundad 1890 i Tiflis, förvandlades under de första åren under 1900-talet till den mäktigaste och mest omfattande armeniska politiska organisationen. 44 Dess initiala program, antaget år 1892, framlade den administrativa och ekonomiska friheten för Västarmenien. Mer specifikt krävde plattformen:
- skapandet av en folkvald och demokratisk regering baserad på fria val
- säkerhet för liv och rätten till arbete
- jämlikheten inför lagen för alla nationaliteter och religioner
- yttrandefrihet, publikationsfrihet och frihet till sammankomster
- distribution av mark till de marklösa
- taxering i enlighet med betalningsförmåga
- elimineringen av tvångsarbete och arbete utan ersättning
- ett avskaffande av avgifter för frisedel vid militärtjänstgöring och ett inrättande av en likvärdig militärtjänstgöring
- ett upprättande av en obligatorisk utbildning och främjande av den nationella intellektuella utvecklingen
- ett återinförande av kommunala principer som ett medel för att uppnå större produktion och distribution. 45
|
|
41) Denna period finns beskriven och analyserad i verket av Ashot Hovhannisian, "Nalbandiane yev nra zhamanake" [Nalbandian och hans tid] (Jerevan, 1955-195), 2 vols. Se även Mesrop Djanachian, "Patmoutyoun ardi hai grakanoutian [Moderna armeniskan litteraturens historia] (Venedig, 1953); Garegin Zarbhanalian, "Patmoutyoun hayern dproutian" [Armeniska litteraturens historia], vol. II (Venedig, 1905); Armenian SSR, Akademiia Nauk, Institut Literatury, "Hai nor grakanoutian patmoutyoun [Moderna armeniska litteraturens historia] (Jerevan, 1962-1964), I, 5-94; II, 5-66; III, 5-95
42) Den "nya hjälten" är bäst porträtterad i romanerna av Raffi (Hakob Melik-Hakobian, 1825-1888), som fortfarande är en av de mest lästa armeniska författare. Diskussionen om flera av de första föreningarna som var hängivna till befrielsen av Västarmenien finns inkluderade i V. A. Parsamian, "Hai azatagrakan sharzhoumneri patmoutyounits: Ousoumnasiroutiun yev pastatghter" [Från armeniska befrielserörelsens historia: studier och dokument] (Jerevan, 1958), s. 111-243
43) Historien om bildandet och de tidiga aktiviteterna hos Hntchak-partiet återfinns i dess centrala kommittés publication, "Hisnamiak Sots. Dem. Hntchakian Kousaktsoutian, 1887-1937" [50 årsdagen för Soc. (Social) Dem. (Demokratiska) Hntchak-partiet, 1887-1937] (Providence, 1937); och i artiklar skrivna av en av dess grundare, R. Khan-Azat, "Hai heghapokhakani housherits" [Från en armenisk revolutionärs memorarer], "Hairenik Amsagir", V-VII (Juni, 1927- Maj, 1929).Se även Louise Nalbandian, "The Armenian Revolutionary Movement (Berkeley and Los Angeles, 1963), s. 104-131
44) Organisationen bildades genom en sammanslagning av flera redan-existerande föreningar. Den kallades först för Hai Heghapokhakanneri Dashnaktsoutyoun ("Federationen av armeniska revolutionärer"), men antog snart attributerna hos ett enda parti och döptes om till Hai Heghapokhakan Dashnaktsoutyoun ("Armeniska revolutionära federationen"). Organisationen första manifest finns publicerad i "Divan H. H. Dashnaktsoutian" [A. (Armeniska) R. (Revolutionära) Federationens Arkiv], I (Boston, 1934), 88-89
45) "H. H. D. Vatsounamiak (1890-1950)" [60-årsdagen för A. R. F.], ed. av S. Vratzian (Boston, 1950), s. 97-109; "Divan H. H. Dashnaktsoutian" [A. (Armeniska) R. (Revolutionära) Federationens Arkiv], I (Boston, 1934), 95-102
|
