Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
Hem | Om Armenien | Kollektion | Historia | Multimedia | Mer Kontakt | Annonsering | Om Armenica
  English
 
Historia :: Innehåll | Kronologi | Kartor | Personer | Info | Sök | Källreferens
 
Index

Armenien

- Armenien
- Innebörden av Armeniens geografiska läge i dess historia
- Armeniens geopolitiska läge

Urartus civilisation

- Urartus civilisation
- De indoeuropeiska armeniernas ankomst
- Det armeniska språket

Segern för Självständighet

- Segern för Självständighet
- Armenien och medernas imperium
- Armeninen och persernas imperium
- Armenien inom det persiska imperiet
- Alexander den store
- Första självstyret (322-215 f. Kr.)
- Seleukidernas rike
- Armenien återfår sin självständighet

Dynastin Artashesian på Armeniens tron

- Dynastin Artashesian på Armeniens tron
- Armenien Minor
- De första historielektionerna
- Tigran den store
- Tigrans erövringar
- Konungarnas konung
- Den nya huvudstaden
- Tankesättet hos Tigran och hans hov
- Armeniens sociala struktur
- Armeniens militärmakt
- Romerska imperiet och dess expansion från öster
- Första kriget mellan Lucullus och Armenien 69 f. Kr.
- Slaget vid Tigranakert (6 oktober 69 f. Kr.)
- Lucullus andra krig mot Armenien (68 f. Kr.)
- Pompejus fälttåg (67-66)
- Tigran och hans öde

Armenien mellan Rom och arsaciderna

- Armenien mellan Rom och arsaciderna
- Artavazd III (56-34)
- Crassus fälttåg mot partherna
- Caesars plan
- Marcus Antonius fälttåg
- Artashes II
- Augustus och hans policy gentemot Armenien
- Den siste konungen i Artashesian dynastin, från 20 f. Kr. till 2 e. Kr.
- Tiden mellan dynastierna Artashesian och Arshakounian, år 2 till 53 e. Kr.
- Tirdat I:s regeringstid (53-100)
- Armenien under Tirdat I:s efterträdare (100-224)
- Armeniens allmänna situation under romerskt styre
- Armeniens ledning och organisation
- Militära aspekter
- Ekonomiska och sociala aspekter
- Armeniens gamla religion
- Armenien, dess position och politiska ställning
- Rom och Armenien

Antagandet av Kristendomen

- Antagandet av Kristendomen
- Sassanidernas maktövertagande i Persien (224-228)
- Armenien och Rom mot sassaniderna (228-252)
- Tirdat III (252-330)
- Armeniens antagande av Kristendomen och Grigor Lousavoritch (288-301)
- Armenien under de sista arsacidiska kungarna (330-428)
- De armeniska feodalherrarna och deras roll
- Kulturellt arbete

Försvaret av kristendomen

- Försvaret av kristendomen
- Armenien under sassaniderans styre och slaget vid Avarayr (430-634)
- Armeniska kyrkans separation och dess följder
- Islam och arabernas imperium
- Arabernas härtåg mot Armenien (639-659)
- Armenien under arabernas styre (645-859)
- Armenien mellan arabiska och östromerska imperierna
- Militära aspekter
- Ekonomiska aspekter
- Sociala aspekter
- Kulturella aspekter
- Armeniens roll i skapandet av kristna arkitekturen

Armenien under dynastin Bagratounian

- Armenien under dynastin Bagratounian
- Bagratounians uppkomst
- Armenien blir återigen självständigt
- Kungliga soldater: Ashot I, Smbat I och Ashot II
- Höjden av Bagratouniernas era
- Abas I, Ashot III, Smbat II, Gagik I
- Staden Ani
- Smbat III och skapandet av kungariket
- Turanierna
- Krig i två fronter
- Slutet för Ani och dess följder
- Militära aspekter
- Ekonomiska och sociala aspekter
- Armeniens arkitektur och dess inflyttande över västvärldens
- Innebörden av det bagratouniska Armenien och dess öde
- Armenien & Bysans
- Bysans, dess roll och betydelse
- Bysans armeniska soldater
- Bysans armeniska befälhavare och ämbetsmän
- Bysans armeniska kejsare
- Den armeniska civilisationen och Bysans
- Bysans policy gentemot Armenien

Kilikien - Den Nya Armenien

- Kilikien - Den Nya Armenien
- Prins Roubens entré i
- Mellanöstern vid slutet av 1000-talet
- Nya Armenien, korsriddarnas allierade (1095-1100)
- Nya Armenien framgångsrika strider mot Bysans och muslimerna (1100-1187)
- De ridderliga staterna och Islams motattack
- Levon II den Magnifike (1187-1219)
- Slutet på de ridderliga staterna
- Den héthoumiska dynasti och alliansen med mongolerna (1220-1300)
- Héthoumiska dynastins sista regenter (1300-1342)
- Dynastin Lusignan och Nya Armeniens slut (1342-1375)
- Nya Armeniens organisation
- Militära aspekter
- Ekonomiska aspekter
- Sociala aspekter
- Kulturella aspekter
- Nya Armeniens historiska omfattning

Armenien under turaniskt styre

- Armenien under turaniskt styre
- De seldjukiska turkarnas invasion
- Mongolernas invasion
- Armeniernas första stora emigration
- De ottomanska turkarna och bildandet av ottomanska imperiet
- Armenierna och de ottomanska turkarna
- De ottomanska turkarnas erövring av Armenien
- Armenien under de ottomanska turkarnas styre
- Armenien och Persien
- Karabakhs armeniska furstendömen
- Militära aspekter
- Ekonomiska och sociala aspekter
- Kulturella aspekter

Armeniens renässans eller återuppståndelse

- Armeniens renässans eller återuppståndelse
- Utvecklingen av tankar och handlingar
- Armeniska kyrkan och dess roll
- Mkhitaristerna
- Västvärldens återupptäckande av Armenien
- Armenien och tryckeriet
- Kulturella verk
- Litterära rörelsen
- Uppkomsten och publikationen av armeniska skrifter
- Det armeniska folkets nationella känslor
- Khrimian Hayrik
- Armeniens påverkan och intryck i Orienten

Östfrågan

- Östfrågan
- Den turaniska ebben
- Östfrågan fram till 1877
- Ottomanska imperiets situation
- Det ottomanska imperiets försök till reformer
- Frigörelsen av Balkans kristna folk

Ryssland i Kaukasus

- Ryssland i Kaukasus
- Slutet på Armeniens förvittring
- Krigen mellan Ryssland och Persien
- Rysk-ottomanska krigen under 1800-talet
- Transkaukasien under ryskt styre
- Tsarrysslands policy i Transkaukasien
- Militära aspekter

Den armeniska frågan

- Den armeniska frågan
- Avtalen i San Stefano och Berlin (1878)
- Stormakternas policy 1878-1894
- Armeniens fråga från 1878-1894
- Den ottomanska policyn
- Situationen i Västarmenien
- Massmorden under 1894-1896
- Ockupationen av Bank Ottoman
- Stormakternas ställningstagande under massakrerna 1894-1896
- Vinstintressens roll

Kamp på två fronter

- Kamp på två fronter
- Den armeniska revolutionära rörelsens födelse
- Strid vid två fronter
- Armeniens samarbete i befriandet av folken i Orienten

Tsarryssland mot armenierna

- Tsarryssland mot armenierna
- Rysslands politik gentemot ickeryska folk
- Konfiskeringen av armeniska kyrkans egendom
- Massakrerna under 1905
- Lugnande åtgärder och Vorontsov-Dashkov

Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-

- Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-
- Ungturkarnas revolution
- Policyn om turkifiering
- Reformplanen 1913-1914
- Armenien inför första världskriget
- Ekonomiska aspekter

Första världskriget

- Första världskriget
- Panturkism och panturanism
- Armeniska Folkmordet 1915-1918
- Armeniernas deltagande i första världskriget

Armeniens återuppståndelse

- Armeniens återuppståndelse
- Försvarandet av Transkaukasien (1917-1918)
- Armeniens återuppståndelse
- Armenien och de allierade
- 1920 års krig mellan Turkiet och Armenien
- Relationerna mellan Sovjet och Turkiet
- Armenisk-turkiska kriget

Armenien på väg mot självständighet, 1918

- Armenien på väg mot självständighet, 1918

Östarmenien

- Östarmenien
- Ryska erövringen av Kaukasus
- Armeniska oblasten
- Omorganiseringen av provinserna i Kaukasus
- Ryska annekteringen av Kars, Ardahan och Batum
- Armenier, georgier och muslimer i Transkaukasien
- Den armeniska litterära rörelsen och den påföljande uppkomsten av politiska föreningar
- Den armeniska kyrkans kris, 1903-1905
- Den armenisk-tatariska konflikten och Dashnaktsoutiuns reviderade plattform
- Reaktionens år, 1907-1912

Västarmenien

- Västarmenien
- Armenierna i det osmanska imperiet
- Internationaliseringen av den "armeniska frågan"
- Massakrer, reformplaner, massakrer, 1894-1896
- Ungturkarna och 1908 års kupp
- Kontrarevolutionen och överlägsenheten hos ittihadisternas triumvirat, 1909-1913
- Ryssland och armeniska reformer, 1912-1914
- Förhandlingarna
- Statistiska kontroverser
- Kompromissreformen den 8 februari 1914

De hoppfulla åren (1914-1917)

- De hoppfulla åren (1914-1917)
- Det turkiska beslutet om krig
- Östarmeniernas förberedelser
- Nikolaj II i Kaukasus
- Envers katastrofala vinterkampanj år 1914
- Effekterna av kampanjen i Transkaukasus
- Deportationen och massakrerna av västarmenierna
- Befrielsen och evakueringen av Van
- Uppdagandet om de verkliga tsariska attityderna
- De allierades hemliga överenskommelser
- Den nye vicekungen i Kaukasus, storhertig Nikolaj Romanov
- Ockupationen och administrationen av den armeniska platån, 1916
- Förnyad östarmenisk aktivitet

"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)

- "Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)
- Marsrevolutionen
- Bildandet av sovjeter i Transkaukasus
- De georgiska, armeniska och muslimska partiernas inställning
- "April-teserna" och de armeniska bolsjevikerna
- Ozakomen
- Västarmeniernas första kongress
- "Den provisoriska regeringens arrangemang för
- Den kaukasiska fronten och den amerikanska konsuln F. Willoughby Smith
- Ryssland i kris, juli-november 1917
- Den första regionala konferensen för Kaukasus bolsjevikiska organisationer
- Den östarmeniska nationella kongressen
- Förslag om regional omorganisation av Transkaukasus

Bolsjevikrevolutionen och Armenien

- Bolsjevikrevolutionen och Armenien
- Revolution, Sovnarkomen, och självbestämmande
- Lenins deklaration om Armenien
- Påbudet om Västarmenien R
- Sovnarkom söker fred
- Den tyska offensiven och avtalet vid Brest-Litovsk-avtalet
- Den tyska offensiven och avtalet vid Brest Litovsk

Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)

- Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)
- Det transkaukasiska kommissariatet
- Den konstituerande församlingen
- Vapenvilan i Erzindjan
- Den andra regionala kongressen för den kaukasiska armén
- Frågan om det dashnak-bolsjevikiska samarbetet
- Bildandet av den nationella armékåren i Transkaukasus
- Konsul Smith möter utrikesdepartementet
- Transkaukasus icke-bindande svar till de osmanska förslagen
- Den turkiska kränkningen av Erzindjan-eldupphöret
- Den transkaukasiska Seimen
- Seimens villkor för fred

Dilemman (mars-april 1918)

- Dilemman (mars-april 1918)
- Förvirring i Trabizond och i Tiflis
- Erzurums och hela
- Smiths vädjan om assistans
- Trabizond-konferensen
- Transkaukasus belägenhet
- Transkaukasus i lågor
- "Marsdagarna" i Baku
- Eftergifter och ultimatum i Trabizond
- Mensjevikisk oro för Batum
- Seimens svar till den osmanska utmaningen

Krig och självständighet (april-maj 1918)

- Krig och självständighet (april-maj 1918)
- Krig
- Transkaukasus demokratiska federativa republik
- Kars kapitulation
- Oroligheterna i Tbilisi
- Sovnarkoms ambivalens
- Fredskonferensen i Batum
- Den turkiska invasionen av Jerevans guberniia
- De turkisk-tyska intressena på konfliktkurs i Transkaukasus
- Tyskt försök till medling och ett nytt turkiskt ultimatum
- Georgiernas förberedelse för att överge federationen

Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien

- Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien
- Den transkaukasiska federativa republikens kollaps
- Republikerna Georgien och Azerbajdzjan
- Det armeniska dilemmat
- Avgörande strider nära Jerevan
- De slutgiltiga förhandlingarna och avtalen i Batum
- Värderingen av förlusterna
- Tolkningen av den armeniska självständigheten
- Tysklands konflikt med Turkiet
- Försämringen av de armenisk-georgiska relationerna
- Organiseringen av det armeniska kabinettet och dess överföring till Jerevan
- Armeniens lagstiftande församling - Khorhourt
- Hoppets strålar

Supplikanterna (juni-oktober 1918)

- Supplikanterna (juni-oktober 1918)
- Armeniska diplomater i Tyskland
- Slaget om Baku
- Brest-Litovsks till
- Bakus fall
- Den Sovnarkom-osmanska ordväxlingen och den ittihadistiska regeringens fall
- Den armeniska missionen i Konstantinopel
- Farhågorna som uppstod efter eldupphöret i Mudros
- Britterna i Transkaukasus

Sammanfattning

- Sammanfattning

Sovjetiska Armenien

- Sovjetiska Armenien
- Sovjetiseringen och freden
- Efterverkningarna
- Den Socialistiska Armeniska Republiken
- Att göra Armenien armeniskt
- Stalins revolution
- Andra världskriget och det kalla kriget
- Reformernas år: Chrustjev (1953-1964)
- Den nya nationalismens resning
- Från förnyad reform till nationell revolution
- Sovjetiska Armeniens konsekvenser

Den andra självständiga republiken Armenien

- Den andra självständiga republiken Armenien
- Armeniens nya utrikespolicy
- Motgångarna för Ter-Petrosians administration
- Karabakh-konflikten
- Förnyad uppmärksamhet för det Armeniska Folkmordet
- Kocharians nya armeniska administration
- Armeniens och armeniska kulturella och vetenskapliga liv under 1900-talet

Summa summarum

- Summa summarum
FöregÃ¥ende sida Sida 335 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
© 2008 ARMENICA.ORG Skriv ut  
Ockupationen och administrationen av den armeniska platån, 1916

I januari 1916 beordrade general Iudenich en offensiv längs hela den turkiska fronten. Den fjärde armékåren och de anslutna armeniska grupperna avancerade stadigt mot Bitlis och Moush medan den andra stora ryska kolonnen slog från Kars mot Erzurum. Hasankala, porten till Erzurum, var i mitten av januari ockuperad, men ryssarna belägrade inte fästningsstaden förrän i början av februari då artilleristödet anlände från Kars. 118 Den tredje armén, efter att under en enda månad ha förlorat 60 000 man och 2 av sin effektiva styrka, kunde inte längre med sina återstående 18 000 man stå emot de ryska divisionerna som kom in i Erzurum den 16 februari. 119 Det turkiska befälet, Mahmud Kiamil, retirerade hastigt mot Erzindjan, där han försökte omgruppera sina förfallna och demoraliserade styrkor. När Kiamil ersattes av general Mehmed Vehib Pascha i mars, sträckte sig de ryska främre linjerna från en punkt väster om Rize vid Svarta havet söderut längs huvudleden mellan Erzurum och Bayberout-Mamakhatoun och svängde sedan mot sydost, passerade under Moush och fortsatte längs den södra stranden av sjön Van in i norra Persien. 120

Skrämd av det ryska hotet omplacerade Enver Pascha tio divisioner från den andra armén till området Malatya-Diyarbakir-Kharpout, där en mäktig motoffensiv skulle äga rum. 121 Denna armé ledd av Ahmed Izzet Pascha, före detta krigsminister och överbefälhavare, var trotsig efter deltagandet i det heroiska Galipoli-försvaret, vilket hade fördärvat de allierades planer på att förinta det osmanska imperiet genom att erövra Konstantinopel. 122 Enver planerade nu att återta Erzurum och köra bort ryssarna från platån genom en koordinerad operation mellan den andra och tredje armén, men upprepade återigen misstaget från Sarighamish och slarvade med planeringen av logistiken. Då motordrivna fordon var helt oanvändbara konsumerade förflyttningen av den andra armén veckor av dyrbar tid och eftersom armenierna i dessa regioner hade deporterats eller massakrerats, berövades Ahmed Izzets styrkor viktiga lokala tillgångar. Tusentals turkiska trupper dog av svält och av kylan i det härjade landet. Dessutom försvårades samarbetet mellan de två osmanska arméerna av de svårgenomträngliga bergskedjorna.

Efter att ha kommit underfund med orsaken till den turkiska koncentrationen, tog general Iudenich tillfället i akt och beordrade en ny offensiv mot Trabizond. Erövringen av denna viktiga hamnstad den 18 april av general V. Liakhovs två divisioner, tillät den ryska flottan att stödja landstyrkorna mer effektivt. 123 På grund av den ryska offensiven kunde Vehib Pascha inte förhala sina operationer fram till dess att den andra armén skulle vara förberedd att förflytta sig och kontrade därför fiendens attack genom en egen offensiv riktad mot Erzurum. Efter fyra veckor av blodiga nära strider tvingades han dock att ge sig inför fiendens hundratusen man starka armé. Den ryska första armékåren, inklusive den armeniska första gevärsbataljonen avancerade över Mamakhatoun in i Erzindjan den 24 juli och ockuperade de västra områdena på den armeniska platån och den strategiska vägkorsningen mellan Erzurum och Sivas (Sebastia). 124

Det var först efter Vehibs armés totala nederlag som Izzet Pascha anföll de ryska positionerna längs linjen Kighi-Ognot-Moush. Under augusti koncentrerade de 1:a, 3:e, 4:e och 14:e 125 armékårerna ur den andra armén sig på sina initiala mål men även deras anfall stannade upp och de kördes tillbaka, Envers strategi hade misslyckats. Han besparades ytterligare förluster endast på grund av ryssarnas halt som berodde på vintersäsongens tidiga snö1916-1917. 126 Storhertig Nikolaj och general Iudenich, uppmuntrade av framgångarna vid den turkiska fronten, planerade en offensiv på våren som skulle gå över Kharpout, Sivas och längs Svarta havskusten mot Konstantinopel för att tvinga ottomanerna att kapitulera. Ett sådant händelseförlopp under 1917 skulle inte ha varit alltför omöjligt om det inte hade varit för marsrevolutionen i Ryssland.

Medan de två stridande arméerna förberedde sig för vintern, vällde turkfientliga känslor hetsade av armenierna upp i Amerika och Europa . Många män hade redan åkt till Kaukasus för att anmäla sig till de frivilliga enheterna, medan de hämndlystna armenierna i november 1916 försågs med ännu en enhet av den franska regeringen. Förhandlingar mellan Poghos Nubar Pascha och franska politiska och militära auktoriteter kulminerade i bildandet av Légion d’Orient, en hjälptruppstyrka bestående av armenier och syrianer med ottomanskt ursprung. Bestående av 95 % armenier omfattade legionen flyktingar, före detta krigsfångar och permanenta invånare i Egypten, Amerika och Europa. Under general Edmund Allenbys befäl Vann legionen, stridande i Palestina, Syrien och till slut i Kilikien, bifall från Clemenceaus regering och dess allierade stater. Legionärerna, likt de frivilliga i Transkaukasus, betraktade den officiella deklarationen om den armeniska skadeersättningen så väl som utdelningen av medaljer och certifikat som äkta förpliktelser och engagemang från de allierade. Ironisk nog hade de allierade redan undertecknat sina hemliga avtal enligt vilka man hade delat upp den armeniska platån, Kilikien och mycket mer av det asiatiska Turkiet mellan sig själva. 127

I ljuset av de allierades välbevarade hemliga förhandlingar under 1915-1916 förstår man den ryska attitydändringen gentemot armenierna bättre, de frivilliga enheterna och deras politiska förhoppningar och det tsariska påbudet om styrandet av Västarmenien är speciellt signifikant. Stabschef general M. V. Alekseev, förvandlade och undertecknade i juni 1916 "reglerna för det tillfälliga styret i turkiska områden ockuperade med krigsrätt" de östra provinserna i det osmanska imperiet till ett militärt guvernörsgeneralstyre för att bibehålla ordning och reda och vara behjälplig under kriget. Guvernörsgeneralen, hans chefsassistent och administratörerna för de olika territoriella underenheterna skulle vara högt rankade officerare, medan mindre regionala poster skulle fyllas av civilpersoner. Användningen av konfiskerade fiendegods och land, vilka stod till guvernörsgeneralens förfogande var reserverade uteslutande för de militära styrkorna. "Armenien" eller "armenier" var termer som inte kunde hittas i påbudet vilket var formulerat så att det kunde tillämpas på vilket ockuperat område som helst under krigstid. 128 Istället för armeniernas planerade autonomi, instruerade artikel 18 i "Reglerna" de officiella i guvernörsgeneralstyret: "…att återupprätta och upprätthålla lag och ordning, att försvara liv, ära, egendom och religions- och civila rättigheter hos befolkningen, att betrakta alla nationaliteter som likvärdiga inför den ryska regeringen och att garantera dessa invånare möjligheten till ett fritt och tryggt arbete med villkoret att de helt underkastar sig den ryska överhögheten". 129

På sommaren 1916 utsågs general Peshkov till guvernörsgeneral och började förberedda den direkta och villkorslösa annekteringen av den armeniska platån till det vida Romanovska imperiet. 130
118) M. Larcher, "La guerre torque dans la guerre mondiale" (Paris, 1926), s. 399-402; M. Philips Price, "War and Revolution in Asiatic Russia" (New York, [1918]), s. 64-86; Felix Guse, "Die Kaukasusfront im Weltkrieg bis zum Frieden von Brest" (Leipzig, [1940]), s. 75-76; E. V. Maslovskii, "Mirovaia voina na Kavkazskom fronte, 1914-1917 g." (Paris, [1933]), s. 267-275; W. E. D. Allen and Paul Muratoff, "Caucasian Battlefields: A History of the Wars on the Turco-Caucasian Border, 1828-1921" (Cambridge, 1953), s. 331-362; Yusuf Hikmat Bayur, "Türk Inkilâbi Tarihi, III, 1914-1918 Genel Sava?i", pt. 3, s. 63.

119) Joseph Pomiankowski, "Der Zusammenbruch des Ottomanischen Reiches: Erinnerungen an die Türkei aus der Zeit des Weltkrieges" (Leipzig, 1928), s. 190; E. K. Sargsian, "Ekspansionistskaia politika Osmanskoi imperii v Zakavkaz'e nakanune I v gody pervoi mirovoi voiny" (Jerevan, 1962), s. 216; E. V. Maslovskii, "Mirovaia voina na Kavkazskom fronte, 1914-1917 g." (Paris, [1933]), s. 277-293.

120) Felix Guse, "Die Kaukasusfront im Weltkrieg bis zum Frieden von Brest" (Leipzig, [1940]), s. 77; M. Larcher, "La guerre torque dans la guerre mondiale" (Paris, 1926), s. 403-404.

121) [Otto] Lihman von Sanders, "Five Years in Turkey", (Annapolis, 1928), s. 125-126; Felix Guse, "Die Kaukasusfront im Weltkrieg bis zum Frieden von Brest" (Leipzig, [1940]), s. 82; Carl Mühlmann, "Das deutsch-türkische Waffenbündnis im Weltkrieg" (Leipzig, [1940]), s. 66; Joseph Pomiankowski, "Der Zusammenbruch des Ottomanischen Reiches: Erinnerungen an die Türkei aus der Zeit des Weltkrieges" (Leipzig, 1928), s. 190-191; E. V. Maslovskii, "Mirovaia voina na Kavkazskom fronte, 1914-1917 g." (Paris, [1933]), s. 362-365.

122) Among well-known works pertaining to the Gallipoli campaign are [Otto] Lihman von Sanders, "Five Years in Turkey", (Annapolis, 1928), s. 57-105; Ian Hamilton, "Gallipoli Diary" (New York, 1929), 2 vols.; Winston Churchill, "The World Crisis, II, 1915" (New York, 1929); C. E. Callwell, "The Dardanelles", (London, 1919); Trumbull Higgins, "Winston Churchill and the Dardanelles" (New York, 1963)

123) W. E. D. Allen and Paul Muratoff, "Caucasian Battlefields: A History of the Wars on the Turco-Caucasian Border, 1828-1921" (Cambridge, 1953), s. 378-383; E. V. Maslovskii, "Mirovaia voina na Kavkazskom fronte, 1914-1917 g." (Paris, [1933]), s. 326-330.

124) General G. Korganoff, "La participation des Arméniens à la guerre mondiale sur le front du Caucase, 1914-1918" (Paris, 1927), s. 57-61; E. V. Maslovskii, "Mirovaia voina na Kavkazskom fronte, 1914-1917 g." (Paris, [1933]), s. 369-396; Armeniska republikens delegation till Paris fredskonferens [nu integrerade i arkiven för Dashnaktsoutyoun, Boston, Massachusetts], fil 1/1. Yusuf Hikmat Bayur, "Türk Inkilâbi Tarihi, III, 1914-1918 Genel Sava?i", pt. 3, s. 65, states that Erzinjan fell on July 25.

125) XVI armén, opererande i Moush-Bitlis regionen, leddes av Mustafa Kemal.

126) Felix Guse, "Die Kaukasusfront im Weltkrieg bis zum Frieden von Brest" (Leipzig, [1940]), s. 87-88; E. V. Maslovskii, "Mirovaia voina na Kavkazskom fronte, 1914-1917 g." (Paris, [1933]), s. 400-403; W. E. D. Allen and Paul Muratoff, "Caucasian Battlefields: A History of the Wars on the Turco-Caucasian Border, 1828-1921" (Cambridge, 1953), s. 420-427. [Otto] Lihman von Sanders, "Five Years in Turkey", (Annapolis, 1928), s. 132, avslutar sin beskrivning av den turkiska arméns tillstånd genom att uttala: "Resultatbladet för 1916 i Kaukasus var allt förutom tillfredställande".

127) Aram Turabian, L'éternelle victime de la diplomatic européenne" (Paris, 1919), s. 58-82; Gabriel Lazian, "Hayastan yev Hai Date (Vaveragrer)" [Armenien och den armeniska frågan (dokument)] (Kairo, 1946), s. 188-191; Armeniska republikens delegation till Paris fredskonferens [nu integrerade i arkiven för Dashnaktsoutyoun, Boston, Massachusetts], fil 1/1.

128) Mik. Hovhannisian [Vardanian], "Dashnaktsoutyoun yev nra hakarakordnere" [Dashnaktsoutyoun och dess motståndare] (Tbilisi, 1907), s. 91-93; Georgiska SSR centrala statliga historiearkivet, fond 154, folder 1, 1917, s. 3-43, i A. N. Mnatskanian, "Revoliutsian Andrkovkasoum yev Rousastani patviraknere, 1917-1921" [Revolutionen i Transkaukasus och Rysslands sändebud, 1917-1921] (Jerevan, 1961), s. 224-225.

129) Mik. Hovhannisian [Vardanian], "Dashnaktsoutyoun yev nra hakarakordnere" [Dashnaktsoutyoun och dess motståndare] (Tbilisi, 1907), s. 92-93;

130) S. Vratzian, "Kianki oughinerov: Depker, demker, aproumner" [Längs livets vägar: Episoder, ansikten, erfarenheter], III (Beirut, 1963), III, 120.